Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Tungvrickande Shakespeare-action på Berwaldhallen

”Pericles” av William Shakespeare Shakespeare Ensemble. Trondheimsolistene. Med: David Crystal, Ben Crystal, Hilton McRae, Diana Kashlan, Owen Oakeshott, Natalie Thomas, Jennifer Jackson m fl. Scen: Berwaldhallen, Stockholm.

Hur lät det på Shakespeares tid? Många har längtat efter att få höra, och den som tillbringade torsdagskvällen i Berwaldhallen behövde inte gå därifrån besviken. Lingvisten David Crystal och skådespelaren Ben Crystal driver sedan en tid tillbaka ett projekt som undersöker möjligheten att spela Shakespeares pjäser med originaluttal (OP, det vill säga original prononciation).

Nu var de här med sin Shakespeare Ensemble och gav ”Pericles”, samtliga fem akter i en av Shakespeares minst kända pjäser, av de flesta avfärdad som hans snurrigaste. Ett sent verk från 1608, tillhörande den kategori som engelsmännen kallar ”romances” och vi ”sagospel”.

Handlingen är milt uttryckt tilltrasslad och hoppar vigt från plats till plats, full av melodramatiska överdrifter och sällsamma återföreningar. Folk drunknar och flyter i land levande, plus mer av samma sort. De två första akterna är dessutom skrivna av en viss George Wilkins, enligt ryktet sällan nykter, väl förtrogen den bordellmiljö som skildras i tredje akten (fast där håller Shakespeare själv i pennan, mycket riktigt en av dramats höjdpunkter).

”Pericles” har tolkats som en kristen pjäs, men det är mest formen som får oss att tänka i den riktningen, blandningen av vandringsdrama och mysteriespel. Action är kanske rätt beteckning.

Kvällen i Berwaldhallen började med David Crystals illustrativa föredrag om det som skiljer OP från nutida engelska – vokalerna som hämtas upp ur kroppen, konsonanternas rullande ”r”, de rytmiska betoningarna. Därefter de femton skådespelarna som gav sina expressiva röster åt styckets komplicerade turlista, från Antiokia till Efesus, efter mellanlandning i bland annat Tarsus och Mytilene. ”På fem sekunder ungefär/är kungen och hans sällskap där”, som det heter i Göran O Erikssons flinka översättning till Stockholms stadsteaters uppsättning 1986.

Inte helt lätt att hålla sig fast i relingen.

Själva föreställningen är nog intressantare som språkövning än som riktigt levande teater. Hög hantverksnivå som vi har en hel del att lära av. Den är snabbt inrepeterad och ingår i den serie imponerande program som Radiosymfonikernas chefsdirigent Daniel Harding sjösätter under våren, tolv kvällar under rubriken Interplay med föreläsningar och paneldiskussioner i korsningen konst och vetenskap.

Musik naturligtvis. Inte för att jag förstår vad Max Richters lätt anonyma uppdatering av Vivaldis ”Årstiderna” har med ”Pericles” och OP att göra, men nöjet att få höra den sagolike engelske violinisten Daniel Hope och Trondheimsolistene tar effektivt död på de flesta invändningar.