Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

En oborstad knöl för varje tillfälle

Frågan var aldrig om utan när den stora kärleksförklaringen till potatisen skulle dyka upp. Efter decennier av pizza, pasta, jasminris, risotto, bulgur, sushiris och dumplings har många längtat efter rejäla knölar som växer till sig nere i myllan.

Denna jordiga rotfrukt med fantasifulla namn som Gullöga, Troll, Snöboll, Dalslands blå och Röda krokar har gått från att vara inkaindianernas basföda till att i Sverige bli både de fattigas överlevnad och de rikas delikatess. Men från att under decennier ha haft en självskriven plats på Folkhemmets middagsbord hamnade den för något decennium sedan på mångas lista över onödiga kolhydrater.

Fast de flesta har nog svårt att tacka nej till alldeles nyupptagna ”jordpära”, med det tunna skalet kvar.

Och de är inte svåra att odla, om man får tro Anna Froster, författaren till nya boken ”Potatis – om pumatassar, kupning och obändig livsvilja”. Där avhandlar hon det mesta om potatis, som historia, kultur, kupning, sorter, sjukdomar, sättning och skörd. Och det hemska bladmöglet, som under en regnig sommar förstörde den irländska potatisodlingen helt och en hel befolkning drabbades av svält.

På slutet serveras ett antal udda recept och, förstås, hemligheten med hur man kokar den perfekta potatisen.

Anna Froster beskriver sig själv som en person som mest misslyckats som odlare. ”Alla mina försök har slutat i något förkrympt, förtorkat och förtärt av sniglar.”

Men så hamnade hon i en västgötsk bygd, nära Hornborgasjön, och mötte Hanna i Broddetorp, en 90-årig kvinna som odlat potatis sedan 1930-talet och som samlat och bytt till sig 220 sorters potatisar från olika delar av världen. Hanna, med efternamnet Biljer-Petersén, blev med sina stora kunskaper Anna Frosters inspiration, och förälskelsen i den jordiga knölen var ett faktum.

”Jag pulade ner några gamla potatisar i högen med gammalt gräsklipp. De kom upp som ett grönt fyrverkeri ur det gråbruna.”

Potatisen vill bara upp, om den får chansen. Även inne i stan, till exempel i outnyttjade rabatter och på balkongen. Potatis är perfekt att odla på höjden, så det räcker med en liten yta. Man börjar med en hink, och bygger på med bottenlösa hinkar allteftersom plantan växer.

Till en tiolitershink räcker det med en sättpotatis, i en pallkrage är det lagom med 6–8 potatisar.

Lägg ned sättpotatisen med groddarna uppåt. Och potatisar ska hanteras varsamt. Eller som Hanna i Broddetorp säger i boken:

”En kan ente bare slänge dem, nej det går ente, en får vare snäller ve dem.”

Fakta.

”Potatis – om pumatassar, kupning och obändig livsvilja” är skriven av Anna Froster (Bokförlaget Max Ström).

Olof Rudbeck importerade den första potatisen till Sverige från Peru 1628, då som prydnadsväxt.

Jonas Alströmer fick folk att acceptera potatisen som föda under slutet av 1700-talet.

Det finns 1.675 potatissorter på EU:s sortlista.

Potatisen är släkt både med tomaten, auberginen och paprikan, men också med giftiga växter som tobak och nattskatta.