Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Falskt påstå att tiggeri är förbjudet i Sverige”

Utrymmet för ett lokalt förbud mot tiggeri är starkt begränsat. Enligt ordningslagen får lokala föreskrifter inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet, skriver artikelförfattarna.
Utrymmet för ett lokalt förbud mot tiggeri är starkt begränsat. Enligt ordningslagen får lokala föreskrifter inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

I debatten påstås att svensk lag redan i dag innehåller ett förbud mot att tigga. Vissa menar till och med att poliser som inte ingriper mot den som tigger skulle kunna förlora jobbet. Men det stämmer inte. Tiggeri är inte förbjudet enligt svensk lag. Troligen är det inte bara tillåtet, utan också skyddat av internationell rätt, skriver åtta jurister och debattörer.

I strävandena att få bort tiggande människor från gator och torg används nu argument och påståenden som är direkt bedrägliga. Vissa hävdar att lagen redan i dag innehåller ett förbud mot att tigga. Senast var det Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarsida (20/7) som påstod att ett sådant förbud finns i ordningslagen. Och han uppmanade polisen att omedelbart därför börja beivra tiggeri.

Vad stödjer de sig på, de som hävdar att lagen förbjuder vädjan om ekonomisk hjälp i det offentliga rummet? Jo, de pekar på den regel i ordningslagen som säger att det krävs tillstånd för att använda offentliga platser på ett sätt ”som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget”.

Det är väl klart att gator och torg inte har upplåtits för tiggeri. Alltså, menar Gudmundson och andra, skulle tiggeri vara förbjudet.

De flesta kan nog se att det är något som haltar här. Hur är det med allting annat mer eller mindre ovanligt som pågår på offentliga platser, på gator och torg? Bör polisen ingripa så fort aktiviteten inte uppenbart ”stämmer överens med det ändamål som platsen upplåtits för”? Hur ska polisen och vi andra veta exakt vilket detta ändamål är i varje enskild situation?

Sverige har en allt annat än stolt historia av diskriminering och trakasserier mot just utsatta romer, och polisen har haft en framträdande roll i denna behandling.

Låt oss se på ordningslagens förarbeten från 1993. Där framgår att kravet på tillstånd motiveras av att det skulle kunna bli allvarliga störningar i trafiken eller i den allmänna ordningen om offentliga platser fick användas hur som helst. Bland verksamheter som fordrar tillstånd nämns kiosker, korv- och glasstånd, lotteristånd, trottoarserveringar, soffor, cykelställ, annonspelare, montrar, skyltar och avfallsbehållare. Tillstånd behövs, sägs det, så snart ”en anordning” inkräktar på själva den allmänna platsen. Av avgörande betydelse för bedömningen om huruvida tillstånd behövs är om platsen genom olika åtgärder tas i anspråk på ett sådant sätt att trafiken eller den allmänna ordningen störs.

Och enligt lagtexten krävs tillstånd inte över huvud taget ”om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd”.

Frågan om tiggeri är förbjudet prövades 2011 i domstol. Inte förvånande slog Södertälje tingsrätt fast att inget förbud gäller. Berörda myndigheter har också konstaterat att tiggeri är tillåtet i Sverige, bland annat Justitieombudsmannen (JO) i ett beslut från 2011. I beslutet riktade JO allvarlig kritik mot polismyndigheten i Stockholms län för att den avvisat 26 rumänska medborgare som ägnat sig åt tiggeri, och konstaterade att det vare sig är straffbart eller annars otillåtet enligt svensk lag att tigga. Detsamma säger polisen centralt. På hemsidan klargörs att tiggeri inte är straffbart eller otillåtet, med tillägget att det i vissa fall “dock kan finnas anledning att pröva” om det är fråga om en verksamhet som omfattas av tillståndskrav.

Det som skulle kunna motivera ett tillståndskrav i en speciell situation är om den aktuella verksamheten i någon större omfattning påverkar den allmänna ordningen och säkerheten. Det kan förstås vara så att en trottoar eller en tunnelbanenedgång blockeras när en människa tigger, till exempel om hen sitter på ett sätt som hindrar andras framfart. Det har påståtts att de som tigger försvårar för personer med funktions- eller synnedsättning. Men vi känner inte till några sådana situationer. Vår bild är tvärtom att en person som tigger självklart flyttar sig om det behövs för att underlätta för någon med rörelsesvårigheter.

Även lokalt kan tiggeri förbjudas, har det påpekats. Men utrymmet för ett sådant förbud är starkt begränsat. Lokala föreskrifter får inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet. Det står i ordningslagen.

En slutsats av påståendet att tiggeri redan är förbjudet blir att poliser måste ta hårdare tag mot dem som tigger. Vissa går så långt som att kräva att poliser som inte ingriper mot den som påträffas tiggande ska kunna förlora jobbet, eftersom den nya polisorganisationen har skapat en möjlighet till ”personligt resultatansvar”. De poliser som inte bedriver häxjakt på samhällets mest utsatta ska alltså få sparken. Förslaget blir extra anmärkningsvärt eftersom de flesta som tigger i Sverige är utsatta EU-medborgare, i majoriteten av fallen romer. Här bör beaktas att Sverige har en allt annat än stolt historia av diskriminering och trakasserier mot just utsatta romer, och att polisen haft en framträdande roll i denna behandling.

Detta är också en fråga om rättigheter. Mycket talar för att rätten att be om ekonomisk hjälp i offentligheten skyddas av internationella normer för mänskliga rättigheter, vilket blir ett hinder mot att lagstifta om förbud. I USA är det klarlagt genom ett bindande domstolsavgörande att vädjan om stöd är en del av yttrandefriheten. Författningsdomstolar i Italien, Kanada och Österrike har också prövat frågan om tiggeriförbud och funnit dessa otillåtna mot bakgrund av det konstitutionella rättighetsskyddet.

Och i Europadomstolen prövas nu ett mål mot Schweiz där frågan är om det lokala förbud mot tiggeri som gäller i Genève strider mot det skydd för yttrandefriheten och för rätten till privatliv som finns i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Sannolikt skyddar konventionen rätten att offentligt uttrycka sin nöd och att be om hjälp. Människorättsorganisationen European Roma Rights Centre, ERRC, konstaterar i en inlaga i målet att tiggeriförbuden som i allt snabbare takt antas i Europa tenderar att riktas just mot utsatta romer, och att det finns en klar relation mellan ropen på repressalier för tiggeri och djupt rotad antiziganism.

Utvecklingen i vårt grannland Danmark illustrerar den kopplingen med önskvärd tydlighet: minimistraffet för tiggeri har nyligen utökats till två veckors frihetsberövande och detta motiverades, enligt ledande danska politiker, med att de nu ville “bli av med den romska plågan”. Tiggeriförbud, dess upphov och konsekvenser, måste således också granskas utifrån rätten till skydd mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.

Så nej, tiggeri är inte förbjudet enligt svensk lag. Och troligen är det inte bara tillåtet, utan dessutom skyddat av internationell rätt.

DN Debatt. 10 augusti 2017

Debattartikel

Åtta jurister och debattörer:

”Falskt påstå att tiggeri är förbjudet i Sverige”

Repliker

Bienvenido Flores, talesperson för utsatta EU-migranter i Sverige:

”Tiggeriet i sig är inte problemet"

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.