Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Emma Asp: ”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte”

Emma Asp (född 1982) bor i Malmö.
Emma Asp (född 1982) bor i Malmö. Foto: Björn Wahlström

Litterär Snapchat. Snyggt men väl polerat, skriver Jens Christian Brandt i sin recension av Emma Asps debutnoveller.

Noveller

Emma Asp

”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte”

Norstedts, 204 sidor

Det är rätt sent i Emma Asps debutnoveller. Ofta har det värsta redan hänt. Om andra samtidsförfattare målar dystopiska bilder av en värld på glid mot stupet, så är katastroferna – de små och stora haverierna, särskilt de mellanmänskliga – här redan historia. Återstår reträtten, flyktförsöken, avskedsbreven.

”Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte” rymmer tjugofyra noveller på 204 ganska glest utgjorda sidor. Genren skulle, åtminstone provisoriskt, kunna kallas klaustrofobisk minimalism. Eller litterära Snapchatbilder av spruckna relationer. En groupie från den epok då produktionen av lyckohormoner avstannat helt och gemenskap ersatts med isolerade filterbubblors misslyckade försök att kommunicera med andra bubblor.

Förhistorien får läsaren själv pussla ihop. ”Jag blev verkligen sårad när du tog bort mig från Instagram”, heter det i upptakten till en av de bästa novellerna, en snabb scen som utspelas vid fruktdisken inne på en livsmedelsbutik och som kanske, men bara kanske, handlar om identitetsstöld, om hur en konstnär (fotograf) parasiterar på en kollegas liv och verk.

Uppgörelsen mellan stalker och offer avbryts för ett kort ögonblick då en ”äldre kvinna som verkar argsint” bryskt sträcker sig ”efter de bästa frukterna”. Efter att ha kommit över sina apelsiner är kvinnan borta igen, men dröjer ändå kvar i texten som ett slags subtil vink om hur de här texterna kan läsas.

För vad som spelas upp i novell efter novell är den sortens miniatyrdramer som kan avlyssnas överallt i vardagen. Folk som börjar storskälla på varandra, i verkliga livet eller på telefon, och som antingen nonchalerar eller tvärtom njuter av det faktum att konfrontationerna sker inför publik. ”August”, heter det första numret i samlingen. Också det, måhända, ett slags läsanvisning: om det tog en hel kväll för de stridande parterna i Strindbergs ”Dödsdansen” att förgöra varandra, så går det nu på trettio sekunder. Och ridån hinner knappt ned förrän den går upp igen, och så är det samma ”hjärnornas kamp” fast nu i nya konstellationer.

Två av novellerna lyser det extra kring. Den ena tar oss med hem till den numera världsberömde Kulturmannen. Han bor flott, i en fastighet med takmålningar och med ett trapphus som (enligt honom själv) ”bär på en hundraårig historia av steg, slit, sorger”. Belevad och förfinad, omgiven av vackra föremål och exklusiva böcker, beviljar han unga (kanske minderåriga) flickor privatlektioner i flöjt. I undervisningen ingår även avspänningsövningar som nästan omgående övergår i motsatsen: sexuellt och psykiskt våld.

Konstnärligt ännu mer övertygande är en novell om en ung kvinna som tillbringar natten efter sin mors begravning ihop med sonen till moderns livskamrat. Plastsyskonens incestuösa famntag är en bagatell för henne men inte för honom. Hon är väldigt bra, Emma Asp, på att gestalta alla dessa uppbrott ur relationer som är så flyktiga att de knappt kan räknas.

En invändning mot boken som helhet är att många av novellerna är för hårt regisserade. Emma Asp förlitar sig nästan helt på en typ av rollprosa där stilen är allt och karaktärerna marionettlikt dinglar i sina trådar. Resultatet är snyggt, men det finns ett glapp mellan den välpolerade prosan och avgrunderna som den försöker ringa in.

Om man får önska sig något till nästa bok: lite friare tyglar och lite mer av risktagning.