Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Gudrun Skretting: Anton och andra olyckor

Gudrun Skrettings debut ”Anton och andra olyckor” handlar i första hand om en framväxande vänskap.
Gudrun Skrettings debut ”Anton och andra olyckor” handlar i första hand om en framväxande vänskap. Foto: Niklas Lello

Meningen med livet. Komedi med inslag av eftertänksamhet.

BARNBOK
Gudrun Skretting
”Anton och andra olyckor”
Översättning: Barbro Lagergren
Lilla Piratförlaget (9–12 år)

 Foto: Antons existens var inte planerad, berättar hans pappa när Anton lagar en cykelslang. Anton är följden av ett hål i ett annat gummi.

Hans existens var alltså aldrig riktigt meningen, så vad kan då meningen med livet i stort vara? Kring detta kretsar ”Anton och alla olyckor”, där Anton funderar över meningen med livet tillsammans med vännerna Ole och framför allt Ine.

Ine tänker sig att vägen till ett bättre liv för Anton är en lyckligare pappa och för det krävs en ny kvinna i hans liv, då Antons mamma gått bort i en annan olycka orsakad av treans buss, vilket berättas på samma tillbakadragna sätt som detta med kondomen.

Självklart leder detta till ytterligare olyckor som gör att romanen kan få etiketten komedi. Pappan jagas snart både av en frejdig stickningskursledare och en kvinnlig elektriker, och att pappan till yrket säljer toaletter till fritidshus ger utrymme för flera missförstånd. Någon gång för mycket är det oklart vad pappan menar med kapacitet och sex meters slang? Pappan tror att det gäller annonsen för Dovre-Nils i betsad björk, inte den kontaktannons som Ine och Anton satt ihop.

Bitvis är det underhållande även om svängarna blir väl vida i slutet då de kärlekstörstande hamnar framför den scen där stugklosettförsäljaren Pål ska presentera nyheter och ”ta publiken med storm” som managementkursen lärt ut. För den som läst några Bert-böcker är det svårt att smila åt detta, det här har gjorts förr och på ett mindre konstruerat sätt. Men andra lär säkert dra på munnen.

Men det ska sägas att pappan inte tar över, som så ofta sker, utan det är relationen mellan Anton och Ine som står i centrum och är berättelsens styrka. Här finns utrymme för läsaren att fundera över vilken slags vänskap som växer fram. Likaså är inte läget i Ines familj uppenbart, vilket läsaren har chansen att fatta fortare än Anton. Läsaren ges en plats där det inte bara förväntas att man ska sitta och flabba, utan också tänka till över detta med olycka, slump, kärlek och meningen med det hela. Ine och Anton har inte svaren.

Gudrun Skrettings debutroman har ett upplägg som skvallrar om att fler böcker om Anton lär komma. På norska läsbloggar rekommenderas boken till gutter och jenter i 10–12-årsåldern, men man kan nog vara både nio och trettiosju för att glädjas över mötet med Ine och Anton.