Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Helena Bross: ”Boken om att börja skolan” och Annika Lundberg: ”Jag ska börja skolan”

Vem försöker man lura? Barnet som läser eller mormor som betalar? För odramatiskt när pedagogiken får styra.

SKOLSTART
Helena Bross (text) och Emma Göthner (bild)
”Boken om att börja skolan”
Bonnier Carlsen, 6-9 år

”Jag ska börja skolan”
Red. Annika Lundberg
En bok för alla, 6-9 år

Foto: Foto: Barnlitteraturbarn verkar ständigt vara lediga, för att hinna med äventyren. Fast nästan lika vanligt som sommarlov är skolstarten. Alfons ska börja ettan och oroar sig kvällen innan. Och Sparvel, hon har ångest. Ska hon få ett grönt Ö i betyg? Rädslan tas på allvar och framställs i ett sammanhang med större syfte än att vilja få ungarna till skolan.

Lagom till höstterminen har det fyllts på i genren. ”Jag ska börja skolan” innehåller bidrag som framför allt visar hur kul det kommer att bli. Uppgifterna är skojiga och ingen är elak, särskilt inte fröken. En med banan nedkladdad bok byts med ett leende ut av läraren. Baksidan lovar att här finns allt man behöver veta om skolan. Men vem försöker man lura? Barnet som läser eller mormor som betalar?

Helena Bross ”Boken om att börja skolan” riktar sig också till presentköpare som villrådigt scrollar mellan omslag eller står intill hyllan och väljer mellan ännu en dinosauriebok eller en om Marcus och Martinus – ”Perfekt för alla som ska börja skolan”, det står på omslaget så det kan inte bli fel? Eller? Här finns ju något för alla: Isak, orolig för att inte få kompisar, Leia, rädd för att fröken ska glömma henne, Sven och Gunnar, bekymrade över läxor och stillasittande, Rosa, barnet som redan kan allt och Tania som väl aldrig ska lära sig bokstäverna. Alla kan känna igen sig.

”Kommer du ihåg mig” säger Leia. ”Såklart” svarar fröken, beskriven som en tjock mormor med glasögon. Emma Göthner illustrerar det exakt, en snäll mormor i världens bästa skola.

Det är kul i skolan, för de flesta, och för det mesta, men de här framställningarna gör den oroliga än mera orolig. Det är något lurt med vuxna som ler så som de här böckerna smilar, genom sitt sövande språk och insmickrande bilder. Nej, om dramatiken och det problematiska inte får flytta in i litteraturens skola kan man lika gärna ge litteraturens barn ledigt. Helena Bross vet egentligen hur man gör, eftersom spännande böcker i skolmiljö kommit i strid ström ur hennes verkstad, främst genom lättlästserien om klass 1b. De är goda exempel på hur dramatisk utformning och pedagogisk intention kan förenas. Det är böcker med det hur-ska-det-gå-driv som krävs för att läsaren som pusslar med bokstäverna ska orka igenom de cirka 60 sidorna för att fyllas av stolthet över att ha läst ut boken själv!

Men ”Boken om att börja skolan” slutar på sidan 171 och för den längden krävs mer än temat ”alla är snälla och trevliga i skolan” och små bekymmer som löses inom varje kapitel.

Man kan invända: ska inte stillsam vardag också få plats i barnboken? Jo, men här går den lugna lunken i skolans ledband, böckernas enda syfte och skolans vilja är här förenad på ett för litteraturen skadligt vis. Kom, allt kommer att bli fantastiskt, säger de här smällkaramellerna. Vi har ett rör från godisfabriken och vår fröken skalar bort pappret. Allt kommer att bli bra.