Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Jack Hildén: God och opåverkad

Jack Hildéns romankaraktär söker äkthet i en värld där allt känns falskt och utnött.
Jack Hildéns romankaraktär söker äkthet i en värld där allt känns falskt och utnött. Other: Göran Segeholm

Risken finns att Jack Hildén skrivit en generationsroman.

ROMAN
Jack Hildén
”God och opåverkad”
Norstedts, 212 sidor

Foto:  Detta är en mycket deprimerande roman. Det är en bra, träffsäker sedeskildring, men djupt nedslående. 25-årige Isak är något så i nutida romaner föga originellt som en ung kulturskribent och -krönikör i storstadsmiljö (Stockholm) med emotionella problem.

Han har också en kronisk reumatisk sjukdom. Torra sjukhusjournaler är infogade i berättarjagets korthuggna, närapå elliptiska prosa.

När vi möter Isak är han 25. Han har flickvän men bedrar henne regelbundet med hjälp av dejtingappen Tinder. Det blir många korta sexskildringar. Jack Hildén har bemödat sig om att framställa sexet som tvångsmässigt och mekaniskt å hans sida, som om Isak snarare betraktar akten som en kemist övervakar ett pågående experiment. Isak vill behaga, på samma sätt som han i sitt yrkesliv vet att behaga sina läsare och därför också föraktar dem.

Han funderar över huvud taget mycket kring hur andra människor ser honom. Han har en benägenhet att objektivera och hastigt dissekera människor han möter, samtidigt som han intresserat noterar hur dessa andra ibland bedömer honom. Han anses vara en trevlig kille, med kvinnotycke: bra lyssnare, gott socialt gehör.

I den inre monologen söker han äkthet i en värld där allting känns falskt, perverterat och utnött. Vill man fördjupa sig i denna nutida uppdatering av det existentialistiska äcklet rekommenderar jag läsning av Isabelle Ståhls artikel på nästa sida i dagens tidning. Hennes debutroman ”Just nu är jag här” från i våras skulle kunna fungera som en tvilling till Jack Hildéns roman. Även Isak är här just nu, en kort stund i tillvaron.

Isaks kroniska kris illustreras bäst i ett mycket fint parti där han går på fotboll med sin farfar. Han tänker: ”Jag längtar efter att han ska dö så att jag kan säga hur mycket jag älskar honom. Jag längtar efter begravningen så att jag kan hålla tal om hur mycket jag ångrar allt jag inte sa.”

Han skulle vilja höra farfaderns livshistoria. ”Än finns den tiden, jag skulle få en berättelse. Jag längtar tills jag kan ångra att jag aldrig gjorde det.”

Tomhet och utmattning präglar det samhälle Isak rör sig i. Tidsmarkörer, klubbköer, extacytabletter, frilansfester, gymmet, O’Leary’s i Vällingby centrum – men ingen egentlig riktning, ingen fast mark att kravla upp på. Förrän i slutet av boken, då Isak plötsligt brister ur sig; rasar mot allt och alla som inte tar sig själva på allvar. ”Den som inte vågar vara allvarlig och uppriktig mot sig själv kommer aldrig att kunna beröra någon annan.”

Är detta en generationsroman? Jag är rädd för det. Synd bara det där med journalanteckningarna, Isaks genomgående behandlingar, medicinering, smärta och försenade pubertet som kan användas som tjafsig symbolik eller en enkel delförklaring till hans vuxna jag – ett slappt avfärdande av mer drabbande analyser av vad Isak representerar. Suddar man bort de partierna från läsningen blir denna roman en tillförlitlig barometer att mäta samhällstrycket med.