Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Lena Ackebo: Kära Barbro

Serietecknaren Lena Ackebos romandebut ”Världens vackraste man” fick fördomarna att falla. Uppföljaren håller inte samma klass.
Serietecknaren Lena Ackebos romandebut ”Världens vackraste man” fick fördomarna att falla. Uppföljaren håller inte samma klass. Foto: Claudio Bresciani

Barbro utan kärlek. Lena Ackebo får inte liv i Monas präktiga syrra.

ROMAN
Lena Ackebo

”Kära Barbro”
Natur & Kultur, 274 sidor

Foto: Har ni också undrat hur det gick för Mona Hedman? Barnlösa, sextiofyraåriga Mona, med en hopplös tråkmåns till karl och en enerverande välartad lillasyster.

Vi som läste Lena Ackebos romandebut ”Världens vackraste man” förra våren vet att Mona träffade kärleken på Mallorca och lät bli att resa hem. Bra gjort! Ackebo lyckades i sin förra roman sätta en äldre kvinna i centrum och läsaren fick ta del av hur schablon efter schablon föll av. Till slut stod Mona Hedman där, lika existentiellt nyanserad som vilken mångfasetterad huvudperson som helst. Det var en läsupplevelse som fick fördomar att falla.

I nya romanen, som är en fristående fortsättning på den förra, skriver Mona brev från Mallorca till systern Barbro som tog flyget hem. ”Kära Barbro” tar vid där ”Världens vackraste man” slutade och utspelar sig under några månader från maj till oktober.

I fokus står nu den yngre systern, Barbro. Hon är gift med läkaren Gustaf Walter, har fyra barn, bor på Österlen och tränar spinning så att tajtsen spricker. Eller nej, det gör de inte, ingenting spricker på riktigt för Barbro. Trots att hon många gånger låser in sig på olika toaletter och gråter.

I en intervju i Aftonbladet (6/5) berättar Ackebo att ”Kära Barbro” är den andra delen i en trilogi. Och att hon i skrivande stund arbetar med avslutningen:

– Det jag skriver nu blir den sista. Jag gillar Mona väldigt mycket, jag tycker att hon ska få en egen bok som bara heter Mona.

Författarens sympati för Mona är uppenbar, vilket också syns i språk och gestaltning, som i sin tur drar med sig läsaren. Men om Barbro säger författaren så här:

– Jag vet inte om porträttet av Barbro var så ömsint. Jag försökte få det att bli ömsint i andra boken.

Ett gott försök, men det räcker inte. Barbro träder aldrig ur schablonerna på samma sätt som Mona. Jag förstår att tanken är att ge en rundmålning av ett familjekomplex, med olika roller och förutsättningar. Systrarnas neurotiska och manipulativa mamma, som närmar sig döden, ska ge bakgrund och djupklang åt förståelsen för olika livsval. Men det blir schematiskt, likt ett synopsis i stället för själva filmen. Prosan är andefattig och tjatig. Vilket är synd, eftersom jag gillar upplägget som idé.

Det är svårt att omsätta tankar till litteratur, och svårt att förklara vad som gör att det funkar eller inte. Sara Lidman är något på spåren, i ett samtal med den yngre författaren Elisabeth Rynell. Rynell berättar i boken ”Skrivandets sinne” (2013):

”Det hände nog bara en gång att Sara verkligen gav sig på mig för något jag skrivit. Det var alldeles i början av vår vänskap och gällde min romangestalt Knövel i ’Hohaj’, flickan Innas puckelryggige och misshandlande far.

–Du älskade honom inte, sa hon. Du klarade inte av att älska honom. Och därför blev han inte bra.

Jag försökte försvara mig med hur jag ansträngt mig för att på olika vis göra honom mänsklig. Som det hur hans kärlek till den döda hustrun var en blödande punkt i honom. Och hur det var livets egen grymhet som knäckt honom och gjort honom ful.

–Bah! sa hon. Jag sa älska. Inte ställa en förstående diagnos. Han blev aldrig någon verkligt levande människa eftersom du inte mäktat med att älska fram honom.”

Lena Ackebo har inte heller mäktat med att älska fram Barbro Walter, och därför är romanen inte så bra som den skulle kunna vara. Men kanske visar det sig i slutändan att helheten är större än delarna. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen om Mona.