Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Nattböcker i augustimörkret: Nattlådan och åtta andra tips

Natten är inte farlig i den stillsamt poetiska bilderboken ”Nattlådan”, där det är Max som låser upp och släpper ut den busiga Natten varje kväll.

Louise Greig och Ashling Lindsay

”Nattlådan”

Övers. Mårten Melin

Hippo

Foto:  Släck lampan om kvällen och allt ljus är genast borta. Nog skulle man kunna tänka sig att en liten pöl ljus blev kvarglömd i något hörn?

För all del bara om man har vaga begrepp om fysik. Men ibland ser jag för mig någon som sopar ihop kvarblivna nattskuggor på morgnarna, eller irriterat slänger ut en envis ljusplätt från sovrummet när nattlampan släckts.

I ”Nattlådan” har pojken Max (och det är nog ingen slump att han heter Max, som huvudpersonen i Maurice Sendaks klassiker ”Till vildingarnas land”) makt över både Natten och Dagen, som han förvarar i en låda som bara han har nyckel till. Louise Greig (text) och Ashling Lindsay (bild) har gjort en stillsamt poetisk berättelse om hur Dagen på eftermiddagen saktar ner och blir trött, tappar taget och bleknar. Skuggorna blir längre och tröttheten breder ut sig, tills Max kryper ner i sin säng och blir nattad av sin mamma.

Det är sedan Max tar fram sin Nattlåda, låser upp och släpper ut Natten: ett stort mörkt färgfält som glatt svischar ut över uppslaget medan den trötta Dagen snabbt slinker tillbaka ner i Lådan för att få vila.

Natten far fram som ett hungrigt djur i världens alla vrår. ”Natten är så busig! Jagar bort det blåa och vita, det skära och gröna.” Natten gör små ljud stora, sväljer hav och land och skog och berg, väcker skogens alla nattdjur och ger var och en något spännande att leka med.

I Max värld är Natten inte det minsta skrämmande, särskilt som det är han själv som styr över den. Han låter den skapa sin egen nattvärld och ge utrymme åt det som inte får plats på dagen. Max sover tryggt i den världen, för ”Natten är snäll, den stannar i Max rum, håller honom och nallen i sin starka, tysta famn hela natten”.


8 x nattböcker, nya och lite äldre.

Kitty Crowther: ”Sagor om natten”

Övers. Ulf Stark

Lilla Piratförlaget

Hos Almapristagaren Kitty Crowther är natten sällsamt rosa, inte mörk. Mamma Björn berättar godnattsagor för Lilla Björn: tre sagor får han höra. En saga om Nattvakten, en barfotakvinna med hår ner till marken, som vandrar genom skogen och slår i sin gonggong, en saga om lilla Zhora som går vilse i skogen och måste övernatta hos en fladdermus och en saga om Bo som inte kan sova. Detaljerade, skimrande bilder i många olika färger.

Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen: ”Natten”

Rabén & Sjögren

Det är mycket mörkt i ”Natten”, där norska Mari Kanstad Johnsen bildsätter med svart, mörkblått, mörkgrönt och mörklila. Månen lyser skarpt, rävens vita bröst glimmar, ugglan blir en blå skugga där bara ögonen skiner. En genomtänkt, kommunikativ berättelse med fråga efter fråga: ”Vad gör vinden?”, ”Vad gör månen?” ”Vem bor här?” som besvaras vartefter, i en mjukt vaggande rytm som inte slutar med sömnen, utan med bokläsningen.

Elena Ferrante och Mara Cerri: ”Stranden om natten”

Svensk text: Barbro Andersson

Rabén & Sjögren

Ovanligt skrämmande bilderbok om dockan som blir kvarglömd på en sandstrand över natten: skräckslagen, övergiven av ”lilla mamma” och hotad av såväl eld som en illasinnad strandvakt. Det är mer en högläsningsbok för äldre barn än en bilderbok, i bemärkelsen att det är rätt mycket text, och den är rätt läskig (även om jag själv blir mest rädd för dockans stirrande ögon). Men det är skickligt berättat i såväl text som bild.

Chris Haughton: ”God natt allihop”

Övers. Gunilla Halkjaer Olofsson

Lilla Piratförlaget 2016

Nattböckerna är oftast godnattsagor, och det finns skrämmande exempel på hur det bara går ut på att barnen ska somna av ren tristess. Och så finns det sånt här: berättelsen om Lilla Björn som inte är ett dugg sömnig, trots att alla andra gäspar sig fördärvade. Den genomgående sömnigheten är uttrycksfullt rolig (och smittande!), med trötta ögonlock och hängande öron på alla utom Lilla Björn, och färgsättningen är rena explosionen, en solnedgång i lysande färger.

Hannah Arnesen: ”På natten flyger vi”

Natur och Kultur 2016

Det mest fantastiska och det samtidigt mest skrämmande med natten är att fantasin får fritt spelrum. Debutanten Hannah Arnesen gör färgsprakande akvareller, laddade med längtan, av skillnaden mellan vardagens tillbakahållna konkretion och nattens oändliga frihet, när varje människa kan ha hur stora drömmar som helst. I ett hus bor vanliga barn som gör vanliga saker på dagarna, men på nätterna kan de bli vad de vill: korvgubbe, lejondrottning, äpple eller trumpetare.

Isol: ”Nocturne. Recept på drömmar”

Övers. AnnaKarin Thorburn

Alfabeta 2014

Den vackraste nattbok som gjorts. ”Nocturne” är en bok med spiralrygg, som går att ställa upp på nattduksbordet. Först läser man som vanligt, vid en lampa. Varje blad innehåller en bild med en bildtext, till exempel ”Drömmen om att vara en annan”, eller ”Drömmen om den ouppmärksamma fiskaren”. Det är sen, när man släcker, som det blir riktigt spännande, för då framträder helt andra bilder. En liten happening vid sänggåendet.

Anna-Clara Tidholm: ”Hela natten”

Alfabeta 2002

Det ska till de stora bilderbokskonstnärerna för att få med såväl humor som skräck och saklighet i en modern klassiker för de allra minsta, där texten består av endast två ord på varje uppslag. Dagen övergår i natt, och olika nattdjur dyker upp: först ugglan, sen en kanin, sen flera andra. Som vuxen läsare blir man nervös i början, särskilt som kaninen ser nästan absurt oskuldsfull ut. Men det blir inga ruskigt blodiga scener, som tur är, utan övergår i humor och en möjlig räddning.

Anna Höglund: ”Nattresan”

Bonniers 1990

Egensinnig, rolig äventyrsberättelse om Nisse och Egon som ligger i sina sängar och tjatar: ”Vi vill höra en saga till.” Det vill inte mamma, hon vill prata i telefon. Som tur är kommer det en tiger precis när mamman har stängt dörren, och Nisse och Egon följer genast efter den ut i världen. De kommer till djungeln, till månen och ner i havet. Så småningom hamnar de hos kapten Haddock som ”går med whisky på Karachi”. Lagom till morgonen åker de hem och hoppar lite på sin mamma så att hon ska vakna.