Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global utveckling

Nya tolkningar av bistånd ger dragkamp om pengarna

"Vi kan i våra granskningar av medlemsländerna se att biståndet blivit en allt mer integrerad del av utrikespolitiken, och blivit en del av vad man kallar soft power", säger Charlotte Petri Gornitzka, före detta generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida och idag ordförande för OECD-ländernas biståndskommitté DAC
"Vi kan i våra granskningar av medlemsländerna se att biståndet blivit en allt mer integrerad del av utrikespolitiken, och blivit en del av vad man kallar soft power", säger Charlotte Petri Gornitzka, före detta generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida och idag ordförande för OECD-ländernas biståndskommitté DAC Foto: Magnus Hallgren

Pengar till asylmottagning på hemmaplan, militära transporter vid hjälpinsatser och företagsinvesteringar i utvecklingsländer. Det är bara några exempel på hur innebörden av begreppet bistånd håller på att omtolkas från traditionell fattigdomsbekämpning.

Det innebär också att biståndspolitiken är satt på undantag, enligt Charlotte Petri Gornitzka, före detta generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida och idag ordförande för OECD-ländernas biståndskommitté DAC.

Charlotte Petri Gornitzka hade bara varit på plats på nya jobbet i Paris ett par dagar när hon skulle leda DAC:s högnivåmöte i oktober. På agendan stod bland annat den kontroversiella frågan om hur bistånd kan användas för att stödja privata företagsinvesteringar i utvecklingsländer.

Det var också dags att sätta ner foten i diskussionen kring hur mycket bistånd som OECD-länderna kan använda för flyktingmottagning i sina egna länder.

– Jag har inte stuckit under stol med att det finns många olika intressen och makt kring den här typen av uppdrag. Om man inte själv vet vad man vill är risken stor att mycket tid går åt till bara det spelet, säger Charlotte Petri Gornitzka.

Sidas före detta generaldirektör vill försvara biståndsbegreppet. För 16 år sedan lovade världens rika länder att avsätta 0,7 procent av sina länders bruttonationalintäkt (BNI) i bistånd. Med bistånd anses i detta sammanhang ekonomiskt stöd till utvecklingsländer.

Löftet om 0,7 procent av BNI var tänkt att uppnås 2015, men under perioden 2000-2015 har andelen bistånd av BNI i genomsnitt bara ökat från 0,22 till 0,3 procent. När världens länder förra året kom överens om 17 nya globala utvecklingsmål upprepades löftet från 2000, nu med siktet inställt på 2020.

Regeringar förväntas leva upp till de löften man åtagit sig och ska inte samtidigt urvattna vad biståndet används till.

Parallellt med att gamla löften ska infrias pågår inom DAC en diskussion om vad som kan klassas som bistånd. På sitt högnivåmöte i februari förra året slog DAC fast att biståndspengar ska kunna användas till att finansiera givarländernas egna militära transporter, så länge det rör sig om humanitära hjälpinsatser. Likaså ska bistånd kunna användas för att finansiera utbildning av det egna landets soldater i mänskliga rättigheter, anti-korruption och internationell humanitär rätt.

– Trots att vi då ändå satte någon form av gräns för vilka säkerhetskostnader som kan betalas av bistånd förstår jag det som att man till exempel inom EU vill gå längre. Det här är en diskussion som Sverige också har varit inblandat i, det vill säga hur mycket kostnader hemmavid som vi kan räkna av från biståndet. Men regeringar förväntas leva upp till de löften man åtagit sig och ska inte samtidigt urvattna vad biståndet används till mer än vad man redan har gjort, säger Charlotte Petri Gornitzka.

I december förra året beslutade EU-parlamentet att 30 procent av unionens biståndsbudget ska användas till att hantera de flyktingar som försöker ta sig till Europa. Andelen känns igen i den svenska biståndsdebatten. Sverige avsatte 2015 en tredjedel av biståndet till asylmottagning i Sverige. Förra året räknade regeringen med att det blev 29 procent. Inget annat land inom DAC använder lika stor del av sitt bistånd på hemmaplan istället att stödja utvecklingsländer.

Flera andra länder har följt Sveriges exempel. Utvecklingen är så pass alarmerande att DAC på högnivåmötet i oktober förra året tillsatte en arbetsgrupp för att ta fram riktlinjer för hur bistånd kan användas för flyktingmottagande. Det enda riktlinjerna säger idag är att bistånd kan finansiera asylmottagning under en asylsökandes första år.

– Arbetsgruppen som leds av Japan och EU ska vara klar till försommaren. Den kommer då presentera exempel på och guidelines över vilket slags utvecklingssamarbete som fungerar bäst vid flyktingkriser. Den kommer också ta fram riktlinjer för vilka kostnader för flyktingmottagning i det egna landet som kan räknas som bistånd, säger Charlotte Petri Gornitzka.

Det innebär ofta att det egna säkerhetsintresset överordnas solidaritet eller tidigare ingångna överenskommelser.

Enligt Charlotte Petri Gornitzka är frågan om hur flyktingmottagande ska kunna räknas av från biståndet en mycket politiserad fråga. Hon menar att DAC inte på mycket länge haft så politiserade frågor på sitt bord. Mycket handlar det om biståndsgivarnas egenintressen.

– Vi kan i våra granskningar av medlemsländerna se att biståndet blivit en allt mer integrerad del av utrikespolitiken, och blivit en del av vad man kallar soft power. I USA talas det till exempel om tre d, eller defence, diplomacy och development. Det innebär ofta att det egna säkerhetsintresset överordnas solidaritet eller tidigare ingångna överenskommelser. Samtidigt förs en livaktig diskussion om att just långsiktigt utvecklingssamarbete är den bästa "investeringen" för ömsesidig säkerhet och goda relationer, säger Charlotte Petri Gornitzka.

Att integrera bistånd med militära och diplomatiska insatser har också prövats i Sverige, vilket nyligen gick kritik från regeringens egen utredning av den svenska Afghanistaninsatsen 2002-2014. Det har även riktats anklagelser mot EU för att ha villkorat biståndet till Afghanistan för att kunna skicka tillbaka afghanska flyktingar, något som förnekas av EU.

Hur stort är egentligen de rika ländernas intresse för att hjälpa de fattiga länderna med bistånd? När DN Global utveckling i december talade med Sveriges minister för utvecklingssamarbete, Isabella Lövin, uttryckte hon en oro för ett bristande intresse bland sina europeiska kollegor.

Oron uttrycktes i anslutning till en internationell konferens om biståndseffektivitet i Nairobi, Kenya. Förutom Isabella Lövin var de enda europeiska ministrarna på plats hennes kollegor från Norge och Holland. Uppslutningen vid tidigare konferenser om biståndseffektivitet i Sydkorea 2011 och Ghana 2008 var bättre.

Charlotte Petri Gornitzka, som också var på plats i Nairobi, noterade samma sak.

– Biståndet är idag ett politikområde under hårt tryck. Det speglar, som jag varit inne på tidigare, politiken i övrigt, vilka prioriteringar som görs, särskilt inom EU. Och i kombination med de många globala överenskommelser som gjordes förra året gör det att våra ministrar är extremt upptagna. De har nog aldrig varit så efterfrågade som de är idag och det ställer väldigt stora krav på vad ett möte kan tillföra, säger Charlotte Petri Gornitzka.

2015 var de stora överenskommelsernas år. Förutom klimatavtalet i Paris antog världens länder även FN:s globala utvecklingsmål och satte riktlinjer för hur klimatavtalet och utvecklingsmålen ska finansieras. Dessutom fastslog de en agenda för hur biståndet ska arbeta mer förebyggande för att undvika de värsta katastroferna.

Genom samarbeten mellan det offentliga och det privata finns en möjlighet att stimulera privata flöden till miljöer där de annars aldrig skulle investera.

Med det utgångsläget var det i fjol som världens länder skulle börja leverera, men mycket tyder på att det kommer att bli en trög start. Förutom löften om mer bistånd måste bland annat näringslivet bli mer engagerat i den globala utvecklingen, enligt FN:s globala utvecklingsmål. Det är inte så enkelt som det låter. Även här finns flera länder inom DAC som vill se större möjligheter att använda bistånd för att stödja sina egna länders näringsliv när de investerar i utvecklingsländer.

– Det handlar om att sätta upp mycket tydliga gränser. Det är viktigt att komma ihåg att det genom samarbeten mellan det offentliga och det privata finns en möjlighet att stimulera privata flöden till miljöer där de annars aldrig skulle investera. Vi vet redan att biståndet inte kommer att räcka, men kan vi med en liten del av det vara med och stimulera investeringar på det här sättet så kan vi bidra till att uppnå de globala utvecklingsmålen, säger Charlotte Petri Gornitzka.

DAC:s medlemsländer kommer att rösta om de nya riktlinjerna för privatsektorstöd på ett möte under senare delen av april. Själv är hon bekväm i just den frågan. Sverige ligger långt framme när det gäller samarbete mellan offentligt bistånd och den privata sektorn. Inte minst framhålls det svenska riskkapitalbolaget Swedfund, som finansieras via biståndsbudgeten, som ett gott exempel. Sidas arbete med garantier för att dela på riskerna vid en investering är ett annat exempel.

Charlotte Petri Gornitzka ser en tydlig skillnad mellan Sverige och många andra OECD-länder. I Sverige har gamla murar mellan offentlig sektor, den privata sektorn och civilsamhället brutits ner. På många andra håll i världen sitter, enligt den förra Sida-chefen, de olika sektorerna fortfarande i varsin silo utan att samarbeta.

– Det där måste vi göra någonting åt. Vi måste kunna sätta oss ner och se vad de verkliga problemen är. Vi måste mötas och diskutera drivkrafter och adressera den misstänksamhet som hindrar utveckling. Vi behöver lyfta debatten med vetskapen om att det här är på allvar, säger Charlotte Petri Gornitzka.

Fakta. Charlotte Petri Gornitzka

Född: 1959

Aktuellt uppdrag: Ordförande för OECD:s biståndskommitté Development Assistance Committee (DAC). Hennes tjänst finansieras av Sveriges biståndsbudget. Totalt uppgår kostnaden till 3,1 miljoner kronor per år, enligt Utrikesdepartementet. Då ingår månadslönen på 121.400 kronor, sociala avgifter, bostad och resor.

Karriär: Informationschef och biträdande generalsekreterare på Svenska Röda Korset (1998–2003), generalsekreterare för Rädda Barnens riksförbund (2003–2008) och generalsekreterare för Internationella Rädda Barnen (2008–2010). Generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida 2010-2016.

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya globala utvecklingsmål som syftar till att skapa en hållbar utveckling på jorden.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du på här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
  • Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.