Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Jobb & Karriär

Yrket där det är vardag att bli biten och sparkad

Veterinärerna Karin Collin och Carina Kraft undersöker fyraårigen Rut – en Rhodesian ridgeback. För att skador lättare ska undvikas i deras arbetsmiljö har en branschanpassad handbok tagits fram.
Veterinärerna Karin Collin och Carina Kraft undersöker fyraårigen Rut – en Rhodesian ridgeback. För att skador lättare ska undvikas i deras arbetsmiljö har en branschanpassad handbok tagits fram. Foto: Anette Nantell

Rädda katter som klöser, förvirrade hundar som biter. Sjuka, stressade djur som inte kan berätta hur de mår gör veterinäryrket riskfyllt. Nu har djurvården fått en egen arbetsmiljöhandbok.

Rivsår, bett, tramp och sparkar hör vardagen till inom djursjukvården. Enligt Arbetsmiljöverkets skadestatistik dominerar riv- och bitsår från hund och katt, samt skador orsakade av hästar. Och skadorna kan bli allvarliga. Ett kattbett som går igenom huden kräver till exempel både stelkrampsspruta och antibiotikabehandling. Annars kan det leda till blodförgiftning.

Men många som sökt sig till jobb i djursjukvården tänker ofta mer på djurens bästa än på sin egen säkerhet. Det vill Prevent, fackens och arbetsgivarnas gemensamma arbetsmiljörådgivare, motverka med en ny branschanpassad handbok specifikt för djursjukhusens anställda, som kan laddas ned från nätet, plus en checklista och två filmer.

– Förut använde vi det här mer allmänna formuläret från Arbetsmiljöverket inför våra skyddsronder, men det var inte så motiverande för oss, eftersom det innehåller en massa frågor om kemikalier, halkiga golv, truckar och frågor för lastbildschaufförer, säger klinikchefen Karin Collin och visar skrattande mot ett papper på lunchrummets bord på lilla fristående Sollentuna Djurklinik.

Karin Collin har själv suttit i referensgruppen och bidragit med yrkeskunskap kring hur man bäst håller och förhåller sig till olika sorters djur som mår dåligt. Djur som har ont, men inte kan tala om var, blir stressade av den ovana miljön, samtidigt som veterinären måste känna och klämma sig fram till det onda och djurvårdarna hålla djuret för att ta olika prover.

På en bred hängare under klockan i behandlingsrummet hänger munkorgar på rad, för hundpatienter från storlek XXS till XXL, liten chihuahua till Grand Danois.

Karin Collin visar med veterinärkollegan Carina Kraft och fyraåriga Rhodesian ridgebacken Rut hur en undersökning kan gå till. Carina håller lugnande runt patientens huvud och rygg, så att Karin kan undersöka Ruts tassar, ögon och öron.

Den här gången gick det utmärkt utan munkorg. Kanske delvis för att Rut faktiskt är Carinas egen vovve. Men ibland behövs korgen. Det är bättre att vara förberedd. Även om ägaren håller i hunden kan den plötsligt få jätteont och göra ett utfall. Det berättas om en stor familjehund som fått lugnande och verkade sova, men som plötsligt hoppade upp från britsen och bet sin ägare i ansiktet. Inte på denna klinik, men ändå.

– Det handlar ju om rovdjur, vars naturliga instinkt det är att säga ifrån när något gör ont eller de inte har kontroll, påpekar Karin Collin.

Personalen är bra på att läsa djuren och vid behov sätta på dem kragar eller munkorg. Hundarna kan ofta känna sig lugnare med korg, eftersom de då inte behöver hållas så hårt. Medan katter trivs bäst med att inte bli hållna alls, utan att själva sträcka vacker tass för ett blodprov.

– Men behöver man ändå hålla en stressad katt kan det vara bra att vira in den i ett badlakan, konstaterar Karin Collin.

Det bästa är förstås om det går att hantera djuret så att patienten aldrig blir stressad, rädd eller aggressiv. Därför försöker många kliniker att i möjligaste mån undvika att samla alla sorters djur i ett gemensamt väntrum för hundar, katter, papegojor, marsvin och kaniner.

Även djurägarna kan bjuda på komplikationer. Älskande mattar och hussar hamnar lätt i chock och affekt efter ett husdjurs trafikolycka, oväntat nedslående diagnos eller otippat höga vårdräkning. Det leder ibland till irrationellt, ilsket eller hotfullt beteende mot djurvårdarna. Nyligen hittade en veterinär i en mellanstor svensk stad ett mordhot på sin vindruta.

– Det gäller att inte gå i klinch med arga hussar och mattar, utan tillämpa ett lågaffektivt bemötande, understryker Karin Collin.

Fakta. Handbok för veterinär och djurvårdare

Prevent har arbetat fram en arbetsmiljöhandbok. Den innehåller checklistor och andra mallar till hjälp i det dagliga arbetet.

Dessutom finns två filmer med handfasta säkerhetstips, en om att arbeta med häst och en om hund och katt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.