Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Brexit tvingar EU att tänka nytt

Foto: Alberto Pezzali/Zumapress.com/IBL

Brexit betyder att EU måste ompröva. Men det handlar inte bara om Storbritannien. Även i andra EU-länder saknas stödet för mer integration och överstatlighet.

Hittills under EU:s 60-åriga historia har svaret på kriser varit att ta fler steg på den redan inslagna vägen. Det rör sig då om mer integration och överstatlighet, i riktning mot en fördjupad union.

För mindre än två år sedan kom detta till uttryck i de fem ordförandenas rapport.

Bakom den stod tungviktare som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, eurotoppmötets ordförande Donald Tusk, eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem, Europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi och Europaparlamentets ordförande Martin Schultz (numera Socialdemokraternas ledare i Tyskland).

Men de fem ordförandena var ur takt med tiden. Deras förslag om en ekonomisk, finansiell och finanspolitisk union, såsom en förlängning av nuvarande eurosamarbetet, har inte fått mycket stöd.

Bland euroländerna, liksom övriga EU-länder, finns numera en övervägande opinion som motsätter sig överföring av mer makt till EU. Betydligt fler vill att makten ska återgå till nationella regeringar.

Flyktingkrisen i Europa har fått många att ifrågasätta värdet av gemensamma beslut.

Liknande stämningar råder även bland de styrande i många länder.

Bakom detta finns flera orsaker. Eurokrisen har lett till en minskad tillit när det gäller förmågan i Bryssel och Frankfurt att lösa ekonomiska problem. Flyktingkrisen i Europa har fått många att ifrågasätta värdet av gemensamma beslut, ovanför den nationella nivån.

Storbritanniens utträde ur EU styrs av en önskan om starkare kontroll över de egna gränserna, liksom ovilja att ingå i rättsordning där bindande beslut kan fattas av andra än landets domstolar.

Denna förändring kan man gilla eller ogilla. Men EU blir knappast bättre om man i ledande kretsar försöker negligera vad som på senare tid har hänt – och bara trampa vidare.

En sådan hårdnackad inställning kan, tvärtom, bli ett hot mot EU:s överlevnad. Tilliten är rubbad och behöver mödosamt återupprättas, vilket kräver en större lyhördhet och beredskap att ompröva.

Den insikten märks i den nya vitboken om EU:s framtid, där kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker skisserar upp fem scenarier. Hans eget ideal om en fördjupad union är nu endast ett av dessa. De fyra andra innebär att man ska gå lugnare fram och på olika sätt lämna större utrymme för den nationella nivån.

Vart detta leder är ännu en öppen fråga. EU-kommissionen uppträder nu avvaktande och överlåter initiativet till medlemsländerna.

Debatten på nationell nivå blir därför viktig – och den behöver föras mer aktivt även i Sverige. Det handlar då om mer än Brexit och den kommande relationen till Storbritannien.

Minst lika viktigt är vad som ska hända med EU. Två aktuella svenska bidrag till debatten kan lyftas fram.

Det första är en bok om tilliten i EU (Europaperspektiv 2017), där olika samhällsvetare ger sina perspektiv. Givetvis spretar de åt olika håll. Men en gemensam slutsats blir ändå att EU behöver koncentera sig till färre områden och där i stället uträtta mer.

"Att tydligt ange EU:s begränsningar kan paradoxalt nog visa sig vara ett effektivt sätt att stärka tilliten till EU", skriver man.

Det andra bidraget är en skrift från Sieps om eurokrisen, eurosamarbetets regelsystem och den framtida integrationen, skriven av ekonomiprofessorn Lars Calmfors.

Han hävdar att euroländerna måste ta ett steg tillbaka när det gäller en gemensam finanspolitik. Uppgiften att styra över medlemsstaternas budgetar ska ligga kvar på nationell nivå och de straffsanktioner som redan finns är meningslösa, anser han.

Klart är ändå att Sverige, såsom icke-euroland, har bestämt sig för att stå utanför bankunionen.

Enligt Calmfors kan en gemensam bankunion däremot fungera som stöd för euron. Hans professorskollega Clas Wihlborg, i nyss nämnda boken, är betydligt mer skeptisk.

Klart är ändå att Sverige, såsom icke-euroland, har bestämt sig för att stå utanför bankunionen. Och det är sådana egna val som EU i större utsträckning behöver tillåta.

EU:s inre marknad har sina regler, liksom valutaunionen. Men därutöver krävs mer flexibilitet, om tilliten till EU ska återvinnas.

Tre andra ord i veckan.

  1. Skatter. Stridsfråga som kan driva fram en regeringskris.
  2. Löner. Väntans tider tills avtalen löper ut i dag, fredag.
  3. Brexit. Brittiskt EU-utträde kan få Skottland att lämna Storbritannien.

 

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.