Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Tuff ekonomisk utmaning för ny fransk president

01:22. Den 23 april är det presidentval i Frankrike. Det här behöver du veta inför valet.

Hög ungdomsarbetslöshet, skrala offentliga finanser och trög ekonomisk tillväxt. Vem som än vinner det franska presidentvalet står inför en tuff uppgift: att väcka liv i den franska ekonomin.

Macron, Le Pen eller Mélenchon? Vem som blir Frankrikes nästa president vet vi först efter andra omgången i presidentvalet, 7 maj. Men en sak står klar redan nu: den nye presidenten behöver kavla upp armarna om det ska bli någon fart på den franska ekonomin.

Visserligen är välståndet relativt högt i världens femte största ekonomi, Frankrike. Men i flera år nu har landet halkat efter konkurrenter som Tyskland.

Ungdomsarbetslösheten har länge etsat sig fast på nivåer kring 25 procent och den ekonomiska tillväxten går trögt. Samtidigt är budgetunderskottet på väg att åter bryta mot EU:s regler om ett budgetunderskott på högst 3 procent av BNP.

Då klarade sig ändå Frankrike ganska bra efter finanskrisen 2008. Endast ett år av negativ tillväxt följde efter kraschen som chockade världsekonomin. Men därefter har den franska ekonomin rört sig framåt med myrsteg. Arbetslösheten är runt 10 procent. Många är dessutom fast i arbetslöshet under lång tid. Enligt EU-kommissionen var 44,2 av de arbetslösa långtidsarbetslösa tredje kvartalet 2016.

Arbetsmarknaden beskrivs ofta som stel. "Code du Travail", en lunta på 4.000 sidor som reglerar lagarna på arbetsmarknaden, innehåller detaljer som toalettbesök. Dessutom är det dyrt och krångligt att göra sig av med personal. Det gynnar de som redan har ett jobb. Men att tränga sig in i tryggheten är svårare. Ungdomar och andra svaga grupper får ofta hålla till godo med tillfälliga arbetskontrakt som inte sällan löper kortare än en månad.

Att ta itu med den tudelade arbetsmarknaden blir därför en tuff utmaning för den nya presidenten. Raden av tidigare presidenter som har misslyckats är lång. Att ändra på arbetsrättslagar i Frankrike är nämligen en trög koloss som inte sällan möts av protester på gatan.

Den avgående presidenten Francois Hollande har visserligen genomfört en del uppluckringar under andra delen av sin presidentperiod. Arbetsgivaravgifterna har sänkts och butiker får ha öppet längre än tidigare. Men många krångliga regler finns kvar, liksom 35-timmarsveckan, och på World Economic Forums konkurrenslista hamnar landet långt bak. Produktiviteten i Frankrike är låg och landet har svårt att mäta sig med utländska konkurrenter, vilket håller nere exporten.

Vad gäller finanserna bröt Frankrike mot EU:s stabilitets- och tillväxtspakt om ett budgetunderskott på högst 3 procent redan 2010.

De senaste åren har en förbättring skett. Men nu är man på väg att överskrida underskottet igen, varnar EU-kommissionen i sin senaste landrapport om landet där ett underskott på 3,1 procent spås 2018. Samtidigt är statsskulden uppe på höga 96,4 procent av BNP och fortsätter att öka. Den utvecklingen begränsar en ny presidents handlingsutrymme markant. I alla fall om hen bryr sig om EU:s regler och vilken status ekonomin har i investerares ögon framöver.

Vad föreslår då kandidaterna för ekonomisk politik? Den oberoende liberale kandidaten Emmanuel Macron har betonat att Frankrike bör hålla sig till EU-regler och få ner budgetunderskottet. Macrons ekonomiska politik har dock fått kritik för att vara vag i kanterna. Han lanserar en cocktail där avregleringar paras med stark välfärdspolitik. Hur det ska genomföras är oklart.

Marine Le Pen, ledare för högerextrema Nationella fronten, vill lämna euron och EU och lovar pengaregn åt alla möjliga håll. Hur de satsningarna ska bli möjliga om Frankrikes skuld räknas om till en ny nationell valuta, som sannolikt blir svagare än euron, är ett frågetecken.

Traditionella högerns kandidat, François Fillon, har föreslagit kraftiga besparingar, bland annat sänkt arbetslöshetsersättning. Fillon vill sänka bolagsskatten, arbetsgivaravgifterna, höja pensionsåldern, förlänga arbetsveckan från 35 till 38 timmar och minska den offentliga sektorn.

Uppstickaren från vänster, Jean-Luc Mélenchon, tycks inte bekymra sig om finanserna. Han vill rivstarta ekonomin genom att öka de offentliga utgifterna med 173 miljarder euro de närmaste fem åren. Samtidigt föreslår han kraftigt höjda skatter för de som tjänar allra mest och att pensionsåldern sänks till 60 år.

Till Frankrikes fördel talar demografin, under flera år hade landet bland Europas högsta födelsetal. Dessutom är utbildningsnivån hög och många franska företag har potential att lyckas i utlandet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.