Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

DN gratulerar: Eva Videll

Eva Videll med barnbarnen Ebba, 6, Hugo, snart 10, Matilda, 7 månader och Erik, snart 2.
Eva Videll med barnbarnen Ebba, 6, Hugo, snart 10, Matilda, 7 månader och Erik, snart 2. Foto: Andrea Brask

Det är lika roligt att möta barnen nu som när hon började för 50 år sedan, tycker förskolläraren Eva Videll. Och det är bra för barnen att också möta äldre personal, menar hon.

Eva Videll växte upp på Kungsholmen i Stockholm. Från början var yrkesvalet inte självklart för henne. Hon arbetade bland annat som färghandelsbiträde och servitris. Men så började hon på Västerhaninge folkhögskola.

– En vän där fick mig att arbeta på en förskola på sommarlovet och det var ett fantastiskt jobb, säger Eva.

Nu visste hon att det var förskollärare hon ville bli. Men innan hon kunde gå den utbildningen måste hon göra praktik, dels i familj, dels på fritidshem. Hon arbetade också på ett barnhem på Lidingö, innan hon började på förskoleseminariet.

– Där fick jag bra kunskaper om allt det som jag redan hade varit med om när jag jobbat med barn. Det blev många aha-upplevelser.

Efter utbildningen började Eva Videll arbeta på en förskola i Aspudden. Det var på den tiden då man skanderade ”mer makt åt barnen”, säger hon.

– Vi ”revolutionerade” verksamheten, föreståndartjänsten lottades ut, färdigt material togs bort och tonvikten lades på skapande och fri lek.

När Eva Videll varit där i tre år tog hon ett sabbatsår och ägnade sig åt vävning och konstsömnad, och gick stora konstkursen i textil på vuxengymnasium.

– Sedan var jag med och startade en kommunal förskola på Kungsholmen. Vi arbetade enligt Freinets arbetspedagogik, som bland annat omfattade kritiskt tänkande och att lära för livet. Fri lek och mycket skapande var viktiga beståndsdelar.

Att vara tillsammans med barn är min stora passion.

Eva har tre barn och först ville hon att den äldste, Fredrik, skulle börja på ”hennes” förskola.

– Men jag blev avrådd, av kollegor. Det kan bli jobbigt för barnen.

Ser man på de egna barnens förskola på ett annat sätt när man själv är förskollärare?

– Ja, det gör man, säger Eva. Man tittar på metodiken och kan lätt ha synpunkter. Men man inser snabbt att det inte är så populärt att komma med ”professionella” åsikter om verksamheten.

1991 började Eva arbeta på pbu, som barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm kallades då.

– Det hade länge varit min dröm, säger Eva. Jag jobbade med både förskolebarn och skolbarn enligt miljöterapeutiska principer. Det var roligt och lärorikt.

Senare var hon resurspedagog för barn med särskilda behov, samtidigt som hon gick en kurs i måleri för Anna Romare. Därefter arbetade hon fem år på en flyktingförskola.

– Det var spännande, helt otroliga år. Det var väldigt givande att lära känna människor från olika länder och kulturer, berättar hon.

– Där fick jag möta mina egna fördomar, det är alltid bra. Jag fick också en utbildning i hur man utvecklar barns språk.

Skapandet har alltid betytt mycket för Eva, både privat och professionellt i arbetet med barnen.

– Det har gått i vartannat. Jag tycker att förskolan ska bygga mycket på fri lek, rörelse och skapande, säger hon.

– I jobbet har den fria leken varit min käpphäst. Leken löser upp gränser och tiden glöms bort. Det sprudlar om barnen när de kommer in i ett lekande, de skapar och kan styras av vuxna när det behövs.

Eva tycker att förskolan har blivit mer ”skola”, och att fri lek och skapande inte värdesätts lika mycket som tidigare. Dessutom har barngrupperna blivit större, och personalen ska dokumentera och gå på möten oftare än förr.

I dag är Eva pensionär, men har fortsatt att jobba som vikarie på en förskola på Södermalm – fast hon arbetar inte längre med dokumentation och annat pappersarbete.

– Mitt arbete är att finnas på golvet, det vill säga att ge barnen trygghet, vara i rummet och ge möjligheter till konfliktlösning.

Det är också bra för barnen att även möta äldre personal, menar Eva, liksom förstås personal av båda könen.

– Det är lika roligt att möta barnen i dag som det var när jag började för 50 år sedan. Att vara tillsammans med barn är min stora passion. Och det är roligt att tänka tillbaka på all erfarenhet och kunskap jag fått. Det har varit många år av meningsfullt arbete med barn, föräldrar och kollegor.

Eva Videll

Fyller: 70 år den 14 juli 2017.

Gör: Är förskollärare.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Familj: Barnen Fredrik, Emanuel och Felicia. Fyra barnbarn, ett femte på väg.

Firar födelsedagen: På Gotland med barnen, deras respektive och barnbarnen. Längre fram blir det middagar för släkt och vänner i lägenheten på Söder.

Förebild: Clownen Manne. ”Han både skapar kaos och sätter gränser, utan att kränka någon. Många föräldrar i dag skulle behöva identifiera sig med hur Manne sätter gränser. Han ger oss också humor, skratt och glädje.”

Motto: ”Man ska hålla det man lovar, och alla barn ska bli sedda.”