Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Minnesord: Carl-Johan Groth

Som tidigare meddelats har ambassadören Carl-Johan ”Caj” Groth, Katrineholm, avlidit nästan 85 år gammal. Närmaste anhöriga är hustrun Harriet Colliander Groth och sonen Fredrik med familj.

När Caj Groth höll på att installera sig som generalkonsul i Rio i slutet av 1973 fick han plötsligt marschorder. Chile-ambassadören Harald Edelstam hade blivit utvisad av militärjuntan, och det behövdes en ny chef för ambassaden. Efter bara några dagar tog Caj – lojal som alltid – över ansvaret i Santiago.

Det var ingen enkel uppgift. De bilaterala förbindelserna var bottenfrysta. Ambassadens fastigheter var fyllda av människor som hade sökt skydd undan regimens brutala förföljelse. Det krävdes kraft, mod och skicklighet för att hantera situationen, och detta var egenskaper som Groth hade i hög grad. Tusentals flyktingar från Chile har honom att tacka för sin räddning.

I Chile befästes Groths humanitära ideal, och de kom till uttryck på nytt när han arbetade med mänskliga rättighetsfrågor på den svenska delegationen i Genève 1983–86, som enhetschef på UD:s biståndsavdelning 1986–90 och som FN:s rapportör om mänskliga rättigheter på Kuba 1992–98.

Groths 37 år som diplomat började på UD 1959; därefter tjänstgjorde han på ambassaderna i Madrid och Canberra och några år på UD innan han blev chef i Havanna. Sedan följde den korta tiden som generalkonsul i Rio, tre krävande år i Santiago, UD 1976–79, före nästa chefspost i Pakistan. Groth ägnade resten av 80-talet åt multilateral diplomati, dels i Genève, dels på UD. Hans karriär avslutades med ambassadörsposten i Köpenhamn 1990–96.

Som person var Caj framför allt mänsklig och prestigelös. Han var en god lyssnare och behandlade alla med respekt. Revirtänkande var honom främmande, hans arbetssätt präglades av samarbetssträvan. Hans ibland okonventionella framtoning förenades med stark integritet som tjänsteman. Cajs personlighet präglades av charm, vänlighet och beredskap att söka ovanliga lösningar på svåra uppgifter. Han hade en drastisk humor och ett karaktäristiskt pingpongskratt. Somliga tyckte nog att han var rättfram i överkant, andra kände en befriande direkthet i umgänget med honom.

Under de sista åren drabbades han svårt av sjukdom men hade då oumbärligt och kärleksfullt stöd av Harriet, som säger att han hade ett starkt hjärta. Ja, och gott var det också.