Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Familj

Minnesord: Tommy Forssén

Målaren Tommy Forssén, Västertorp, Stockholm, har avlidit i en ålder av 68 år. Närmast anhöriga är sambon Yvonne, barnen Linda och Daniel samt mamma Ellen och bror Göran med fru Margareta.

Tommy Forssén fick Parkinsons sjukdom när han var drygt 50 år gammal. Han försämrades successivt men hade ändå en bestående nyfikenhet och livsgnista. När Tommy fick en svår infektion orkade hans kropp inte längre och han lämnade oss relativt hastigt.

Yrkesvalet var ganska självklart för Tommy. Han skulle bli målare! Han gick i Västberga yrkesskola och fick förutom gesällbrev även en bronsmedalj i samband med examen.

Som målare var han mycket energisk och noggrann och tyckte bäst om att jobba i privatpersoners bostäder. Han var målerifirman Harry Jacobson trogen under hela sin yrkesverksamma tid.

Firman hade mycket jobb i Västertorp och det passade Tommy. Det är många i Västertorp som har fått målat och tapetserat av Tommy. Många kände därför honom och såg kanske också honom när han var ute och gick efter det att han fått parkinson.

Tommy ville absolut ut och röra på sig, trots att sjukdomen gjorde det allt svårare. Men han var en kämpe och tog sig fram, även om han ibland måste få hjälp av vänliga personer för att klara det.

Bland Tommys intressen dominerade travsporten, även om han också var allmänt sportintresserad. Han följde noga vad som hände inom travet och tyckte om att spela och drömde om den stora vinsten.

Tommy var en kraftkarl innan han fick Parkinsons sjukdom. Han gick stolt och rak i ryggen, ofta bärandes tunga målarhinkar. Han var mycket sällan borta från jobbet och tyckte att det gick bra att jobba även om man var lite krasslig. Att klaga över sin sjukdom, eller annat i livet, var inget Tommy gjorde. Han var också en väldigt snäll person och ville alla väl. Vi är många som kommer att sakna Tommy. Han var en riktig kämpe och få kan överträffa honom i vänlighet och hjälpsamhet mot sina medmänniskor.