Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Ett barns död bland det svåraste vi ställs inför inom vården”

Överläkaren Karin Pettersson berättar att hon gör en paus efter att hon gett föräldrar beskedet att barnets hjärta slutat att slå. Hon vill att det hon har sagt ska sjunka in.
Överläkaren Karin Pettersson berättar att hon gör en paus efter att hon gett föräldrar beskedet att barnets hjärta slutat att slå. Hon vill att det hon har sagt ska sjunka in. Foto: Carl Bredberg

Förlossningsläkaren Karin Pettersson har mött hundratals föräldrar som förlorat ett litet barn. För föräldrarna är det viktigt att få en förklaring till vad som hänt. Det upplevs ofta som en lättnad och gör det lättare att bearbeta sorgen, säger hon.

Genom åren har förlossningsöverläkaren Karin Pettersson, chef för förlossningen på Karolinska universitetssjukhuset, träffat många föräldrar som förlorat ett barn. Reaktionerna hos dem är nästan alltid desamma, berättar hon.

– Där finns förtvivlan, ilska och upprördhet. Det som skulle bli ett av livets underbaraste ögonblick har förvandlats till en tragedi. Att möta människor i chock är alltid en utmaning, säger Karin Pettersson.

Hon märker att personalen inom förlossningsvården blir allt bättre på att möta föräldrar när ett barn dör i mammans mage eller i samband med förlossningen. Kunskapen har ökat både bland läkare och bland barnmorskor, är hennes uppfattning.

När Karin Pettersson närmar sig en kvinna där det finns misstankar om att barnet är dött gör hon på ungefär samma sätt Hon har alltid med sig en ultraljudsapparat. Så säger hon till föräldrarna att hon kommer att titta på ultraljudet och vara tyst en stund för att undersökningen ska bli noggrann.

– På kanske tio sekunder kan jag avgöra om barnet lever, men jag låter tiden gå en stund till för att vara helt säker. Så vänder jag mig till föräldrarna och säger att barnets hjärta inte slår längre och att det betyder att det är dött.

Mellan beskedet att barnets hjärta inte slår och att barnet inte lever gör Karin Pettersson en paus. Hon vill att det hon sagt ska sjunka in. Det är lätt att bli missförstådd och att föräldrarna först får för sig att deras barn har ett hjärtfel som kanske går att åtgärda.

– Så kommer reaktionen. Det handlar nästan alltid om en enorm chock och sorg. En del vill hålla handen, andra drar sig undan och visar en stor kroppslig integritet. Hur föräldrar tar emot beskedet varierar från fall till fall.

Efter beskedet som Karin Pettersson helst av allt velat slippa att ge stannar hon kvar i rummet. Föräldrarna får möjlighet att komma med frågor och får sedan avgöra om de vill vara ensamma för att bearbeta det som de nyss fått höra. De flesta vill vara ensamma.

– Ja, så brukar jag hantera en av de svåraste situationer vi ställs inför inom vården. Ett litet barn, som egentligen borde ha hela livet framför sig, har dött.

Karin Pettersson började arbeta som förlossningsläkare i början av 1990-talet. Hennes doktorsavhandling, som presenterades för femton år sedan, handlar om barn som dör i mammans mage.

– När jag började arbete som förlossningsläkare gick det många gånger inte att förklara varför ett barn avlidit före, under eller efter förlossningen. Det fanns lite forskning och studier inom området. Föräldrar stod därför med många frågor och få svar.

Det som skulle bli ett av livets underbaraste ögonblick har förvandlats till en tragedi.

Hon kände sig inte tillfredsställd med att så ofta tvingas lämna föräldrar med ett enda stort frågetecken. Tillsammans med en grupp kollegor bildade hon därför en grupp för att ta fram mer forskning och mer fakta inom det här området.

– Vi kom fram till att noggrannare utredningar i flera fall kunde förklara vad som hänt. För föräldrar är det viktigt att få en sådan förklaring. Det upplevs ofta som en lättnad och gör det lättare att bearbeta sorgen.

Och det skänker också en trygghet om vårdpersonal kan visa att barnet dött av en orsak som med största säkerhet inte kommer att upprepas vid en ny graviditet, fortsätter Karin Pettersson.

Foto: Carl Bredberg

– Nästan alla blivande föräldrar är oroliga för att något ska gå snett under graviditeten. De som redan mist ett barn har ofta en extra stark oro och rädsla som minskar när vi kan tala om att risken för att det nya barnet ska dö av samma orsak är minimal.

Hon säger att omhändertagandet och bemötandet av familjer som nyss förlorat ett barn utvecklats under senare år. Tidigare tog vårdpersonalen ofta det dödfödda barnet och gick sin väg; föräldrarna fick inte ens en chans att se det.

– I dag är medvetenheten en helt annan. I dag är föräldrarna med sitt barn ibland i flera dygn. De kan som föräldrar klippa en hårlock från barnet, ta bilder och göra avtryck av en hand eller en fot. Det döda barnet kan också få ett namn.

Karin Pettersson säger att hon och hennes kollegor lärt sig av föräldrarna de mött, insett att mammor och pappor vill bemötas med respekt och värdighet också när deras barn dött. Om barnet måste obduceras kan föräldrarna få ta farväl efter obduktionen, och de patologer som försöker hitta en förklaring till dödsfallet är extra noga och varsamma i sitt arbete.

Ibland möter Karin Petterson efter något år på nytt föräldrar som befann sig i det djupaste mörkret efter att deras barn dött.

– Då kan de säga att sorgen över den förlorade sonen eller dottern aldrig kommer att försvinna, men att det jag sa stämmer, att de en dag skulle komma att skratta på nytt. Livet går vidare, säger hon.

Karin Pettersson ingår i en internationell forskargrupp som följer vilka nyheter som kommer fram inom det här medicinska området. Det pågår studier på många håll runt om i världen, men några verkligt banbrytande upptäckter har inte presenterats den senaste tiden.

– Forskarna tragglar på inom detta komplicerade område. I Sverige har vi till exempel en doktorand som forskar om huruvida det är högre risk att barnet inte mår bra när mamman upplever att det rör sig mindre under graviditeten.

Karin Pettersson konstaterar att det i Sverige varje år dör mellan 400 och 450 barn under graviditeten eller i samband med förlossningen. Det är en bråkdel jämfört med antalet dödsfall i fattiga utvecklingsländer med en betydligt sämre sjukvård.

Foto i text: Carl Bredberg

Fakta. Så tas föräldrarna om hand

På sjukhusen i Stockholms län finns numera strikta rutiner för hur fall där barn dör i mammans mage eller under förlossningen ska hanteras. Syftet är att omhändertagandet ska bli så bra som möjligt.

1. Om en barnmorska på mödravården upptäcker att det inte längre hörs några fosterljud skickas mamman direkt till förlossningsavdelningen.

2. Där undersöker två läkare var för sig mamman och konstaterar om barnet avlidit eller fortfarande är vid liv.

3. Om barnet är dött erbjuds föräldrarna att åka hem för att i lugn och ro bearbeta beskedet. Sedan får de återvända till sjukhuset där förlossningen sätts igång. Vill föräldrarna inte åka hem får de stanna på sjukhuset

4. Föräldrarna kallas till ett återbesök efter förlossningen för en kontroll av hur de mår, om de har sömnproblem och så vidare. Har kontakten med kuratorn fungerat?

5. Efter sex veckor kallas de till ett nytt återbesök. Då är provsvaren klara och kanske finns det då en förklaring till varför barnet dött.

6. Om mamman blir gravid på nytt gör vi en noggrann plan med täta uppföljningar och besök.

Källa: Karin Pettersson, överläkare och chef för förlossningen på Karolinska universitetssjukhuset

Att mista ett litet barn

Varje år dör cirka 700 barn i mammans mage eller inom 28 dagar efter förlossningen. Hur är det när ett av livets finaste ögonblick blir en tragedi? Det här är fjärde delen i en artikelserie.

Del 1: ”Plötsligt blev det stilla i Josefines mage”

Del 2: ”Mötet med andra drabbade är viktigt”

Del 3: Barnmorskan: Alla behandlar sin sorg olika

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.