Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Så känner du igen ett särbegåvat barn

Skolverket har räknat ut att omkring fem procent av barnen i svenska skolan har särskild begåvning. Vi har pratat med de främsta experterna på området om vad det betyder att vara särbegåvad – och hur man känner igen signalerna.

Om ett litet barn ritar en väldigt komplicerad figur, så kan det vara ett tecken på särbegåvning. Det berättade psykologen Anita Kullander när hon föreläste om särbegåvade barn på Tekniska museet förra året.

Foto: PrivatPå tavlan visade hon en teckning som en treårig flicka hade ritat. Den föreställde en clown och hade ögon, pupiller och rätt antal fingrar på händerna. Det vanliga är att barn i den här åldern ritar huvudfotingar. Den här figuren hade skosnören och vackra kläder som satt utanpå kroppen.

Om Anita Kullander inte hade vetat vem som hade ritat teckningen så hade hon förmodligen chansat på en nio- eller tioåring, berättade hon för ett hundratal deltagare som hade kommit från hela landet för att träffas och utbyta erfarenheter om det som kallas för särbegåvning.

Foto: Privat

Hon visade även en bild som hade tecknats av en särbegåvad pojke som var fyra år. Hans teckning handlade om hur han rymde hemifrån. I bilden lyckas han inte bara berätta en historia. Han klarar också att förmedla olika känslouttryck hos dem som var avbildade.

Pojkens mamma var tydligt sur med nedåtböjd mun där hon stod och tittade ut genom ett fönster. Pojken själv, och hans orm, såg däremot ut att vara jätteglada. Han smällde igen dörren bakom sig med ett brak.

Foto: Privat

Anita Kullander visade också en lapp som en treårig flicka hade skrivit där det stod: ”Jag som heter Freja elskar dej”. Meddelandet tydde på att hon, trots att hon bara var tre år när hon skrev den, förstod att den som skulle läsa lappen kanske inte visste att det var hon som hade skrivit den. Därför berättade hon det genom att skriva sitt namn.

Den är särbegåvad som förvånar dig vid upprepade tillfällen med sin osedvanliga förmåga på ett eller flera områden, både i skolan och i vardagslivet.

Alla dessa tre exempel pekade på barn som var särbegåvade. Anita Kullander spaltade också upp några typiska tecken som kan tyda på särbegåvning:

  • Ett barn läser och berättar redan i 3-4-årsåldern.
  • Barnet ritar realistiska teckningar med djup och många detaljer.
  • Sång och musik uttrycks på ett sätt som är moget för barnets ålder.
  • Stor talang i någon idrott. ”Man kan inte bli Zlatan om det inte finns en särskild begåvning i botten”, enligt Anita Kullander.
  • Barnet kan tidigt lösa avancerade matematiska ekvationer.
  • En stark empati och känsla för moral.

Det finns ingen vetenskaplig definition av vad särbegåvning egentligen betyder. Men en allmänt vedertagen beskrivning som bland annat Skolverket använder, har myntats av Roland S Persson, professor i psykologisk pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping:

”Den är särbegåvad som förvånar dig vid upprepade tillfällen med sin osedvanliga förmåga på ett eller flera områden, både i skolan och i vardagslivet”.

Särskild begåvning kan finnas inom olika områden. Det vanligaste är att man upptäcker det inom matematik eller språk. Men det kan också handla om teckning, hantverk, idrott, ledarskap. Det kan också vara en kombination av förmågor inom olika områden.

Det finns olika uppskattningar om hur många barn i den svenska skolan som kan räknas som särbegåvade. Skolverket har räknat ut att det är omkring fem procent.

Ett vanligt misstag som många gör är att de sätter likhetstecken mellan särskild begåvning och prestation. Skolverket har räknat ut att omkring 15-20 procent av alla svenska elever är vad man kallar högpresterande. Det betyder inte att de behöver vara särskilt begåvade. På samma sätt som att en person som är särskilt begåvad inte nödvändigtvis behöver vara högpresterande.

En särbegåvad elev kan underprestera och vara i minst lika stort behov av hjälp som en elev som har ett intellektuellt funktionshinder. Det menar den amerikanska psykologen Linda Silverman som är en av världens främsta auktoriteter inom området.

I nästan fyrtio år har hon arbetat med att utreda barn med särskild intellektuell begåvning på Gifted development center i Denver, Colorado.

Foto: Matthew A RomeEnligt Linda Silverman kan det intellektuella avståndet mellan särbegåvade och andra jämnåriga barn göra att de genom hela livet kan utmärka sig som outsiders eller normbrytare. Det gör att de inte alltid ”presterar” på samma sätt som ofta förväntas av dem, menar hon.

Det finns så klart särbegåvade som är högpresterande, oavsett i vilket skolsystem man sätter dem. Linda Silverman menar dock att det inte är dessa elever som skolan behöver uppmärksamma. Det är de som misslyckas på grund av sin särskilda begåvning som man behöver fokusera på, menar Linda Silverman.

När vi intervjuade henne i samband med Insidans serie om särbegåvning förra året berättade hon att många särbegåvade ofta blir passionerat intresserade av vissa ämnen som de sedan håller fast vid hela livet. Det gör att hon ofta får frågan varför dessa personer, med sin särskilda begåvning, inte alltid blir framgångsrika och tjänar stora pengar.

– Men hela föreställningen om vad som är framgång rimmar så illa med att vi faktiskt eftersträvar olika saker. Framgång för mig är inte samma sak som framgång för dig, resonerade Linda Silverman.

Hon lyfter fram att många särbegåvade ofta har en alldeles särskild känslighet som gör att de är empatiska och omtänksamma. Det gör att man ofta ser att de bryr sig extra mycket om till exempel klasskamrater som mobbas, djur som far illa eller miljöproblem.

Enligt Linda Silverman finns det forskning som tyder på att den högre intelligensen kan göra att dessa barn får en särskild förmåga att se saker ur fler perspektiv och på flera olika nivåer jämfört med sina jämnåriga.

– Den ger dem fler möjligheter att sätta sig in en annan människas situation, och även att känna med den personen, säger Linda Silverman.

Bland de diagnoskriterier som man använder på ”Gifted development center” finns känslighet, moralisk känslighet och medkänsla med som särskilda tecken som kan tyda på särskild begåvning.

Det finns så klart särbegåvade barn som är mindre empatiska än genomsnittet. Men ofta ser man att intelligens och känslighet hör ihop, menar hon.

Många av dem som kommer till ”Gifted development center” har även överlappande funktionsvarianter som adhd eller dyslexi. När ett barn har flera olika svårigheter så kan det vara svårt att urskilja särbegåvningen.

Enligt Skolverket kan den högre känsligheten för sinnesintryck hos särbegåvade elever ibland göra att de upplevs som problematiska i skolan. Därför menar man att det kan vara nödvändigt att använda tester som mäter barnets intelligenskvot, helt enkelt för att bena ut om det är så att svårigheterna i skolan kan bottna i att eleven är särskilt begåvad.

Begåvning kan se väldigt olika ut. Det är inte alltid som en särbegåvad elev är kognitivt snabb i alla deltester och har ett arbetsminne som matchar övriga förmågor.

Nina Elfström är skolpsykolog och gör begåvningsutredningar för att se om barn har en lägre intelligens och därför har rätt att gå i särskola. Hon utreder också om de är särbegåvade.

Just för att det finns en sådan oenighet om vad som utmärker särbegåvade barn, menar hon att det är viktigt att läraren inte själv försöker gissa sig till om ett barn är särbegåvat, utan att det utreds ordentligt.

Foto: Fredrik FunckEnligt Nina Elfström finns det studier som visar att endast hälften av alla barn som är särbegåvade blir upptäckta om läraren bara går efter sitt ett eget tyckande.

Det testbatteri som används för att bedöma intelligens hos barn och unga heter WISC IV (Wechsler Intelligence Scale for Children – Fourth Edition).

Det är ett testbatteri som tar cirka två timmar att genomföra och som består av ett tiotal deltester som mäter bland annat verbal förmåga, språklig förståelse, förmåga att se mönster, arbetsminne, snabbhet.

Om barnet har ett IQ-värde över 125 så tyder det på särbegåvning. Enligt Skolverket gäller det som vi tidigare nämnt omkring 5 procent av alla barn i den svenska skolan.

En del barn presterar generellt bra över hela spannet, medan andra har en mer specifik särbegåvning inom vissa områden.

– Begåvning kan se väldigt olika ut. Det är inte alltid som en särbegåvad elev är kognitivt snabb i alla deltester och har ett arbetsminne som matchar övriga förmågor. De kan vara noggranna i stället. Och då får de sämre resultat på vissa deltester, säger Nina Elfström.

Därför är det viktigt att identifiera inom vilket område skolan ska höja taket och sätta in insatserna. En del särbegåvade kanske behöver accelerera i språk. Andra kanske har ett svagare arbetsminne och behöver ha stödstrategier som stöttar just det – för att de ska få större tillgång till sin förmåga, menar Nina Elfström.

Hon tycker att det finns en utbredd föreställning om att den särskilda intelligensen skulle medföra att särbegåvade mår dåligt i skolan. Hög begåvning är en skyddande faktor, och inte en försvårande, som man ibland kan få intrycket av i debatten, menar Nina Elfström.

– Intelligens gör ofta att barn kan klara av eller kompensera för svårigheter som de ställs inför.

Nina Elfström vill i stället lyfta fram forskning som visar att särbegåvade barn oftare än andra blir ledare på dagis och i skolan. De klarar också av att skapa relationer med andra i större utsträckning än andra eftersom de kan överblicka och analysera situationer på ett bra sätt, menar Nina Elfström.

– De är också bättre på vad vi kallar mentalisering, som betyder att man kan sätta sig in i och förstå hur andra tänker. Det gör att de ofta kan leka väldigt bra.

Vad menar man då när man använder begrepp som intelligens, begåvning och särbegåvning? Det finns egentligen inte någon enighet kring dessa begrepp. Men vanligtvis brukar man säga att intelligens är det som mäts med IQ- eller intelligenstester.

För barn använder man alltså oftast WISC IV och för vuxna heter testet WAIS IV (Wechsler Adult Intelligence Scale – Fourth Edition) och består av ett femtontal deltest.

Det genomsnittliga värdet för det som brukar kallas för normalintelligens är IQ 100. Man har också räknat ut att cirka 68 procent av befolkningen i de länder där testet används har en IQ-nivå som ligger mellan 85 och 115. Om någon har ett värde under 70 så brukar man tala om en utvecklingsstörning.

Roland S Persson är professor i pedagogisk psykologi och expert på området särbegåvning. Han är också internationellt känd för sin forskning.

När vi intervjuade honom förra året i samband med serien om särbegåvning, menade han att begreppet intelligens bäst förklaras som förmågan att antingen anpassa sig till en viss livsmiljö eller att anpassa livsmiljön optimalt för sig själv.

Samtidigt betonade han att ett visst intelligenstest, som har utvecklats i en särskild kultur, under vissa omständigheter, inte klarar av att mäta alla typer av mänskliga förmågor.

Det som mäts i WISC och WAIS är begränsat till vissa intellektuella förmågor såsom språk, beräkning, problemlösning, abstraktionsförmåga, minne för språk och siffror samt ibland även prestation under tidspress.

– Det senare antyder att förmågan att fatta korrekta beslut på kort tid skulle vara förbunden med hög IQ. Men forskning har visat att en hög IQ-nivå även är besläktad med reflektion och eftertänksamhet, att man tar tid på sig för att förstå något, säger Roland S Persson.

Musik och konstnärliga förmågor är endast svagt besläktade med IQ. Och människans sociala och emotionella liv kan knappast mätas med ett IQ-mått, enligt Roland S Persson som nämner några exempel:

Du kan vara synnerligen begåvad i en viss idrott eller typ av idrotter, men sakna akademisk fallenhet.

Du kan också vara världens bästa dansare men helt sakna lokalsinne eller intresse för matematik.

Du kan beräkna hisnande bråk eller summor utan att egentligen veta hur du gör och utan att vara matematiskt kreativ.

Särskilt begåvade barn är alltså en heterogen grupp där det finns stora individuella skillnader. En del har en mycket god förmåga att tänka abstrakt och logiskt. De kanske kombinerar den förmågan med ett bra minne och en snabb inlärning.

En del kan ha en särskild begåvning inom ett eller flera områden medan andra kanske har en förmåga att knyta samman flera olika områden som samspelar.

Det finns också begåvningsmodeller som betonar förmågor som inte är kognitiva. Kreativitet och motivation är exempel på egenskaper som kan samspela med varandra och göra att någon betraktas som särskilt begåvad, menar Roland S Persson.

Ibland låter skolan särbegåvade elever flytta upp till högre årskurser för att de ska få den intellektuella stimulering som de behöver för att utvecklas.

Foto: Psykologen Anita Kullander tycker inte att det är en bra lösning. Det kan fungera under en kort period, men ganska snart är barnet ifatt den klassen också, menar hon, och berättar om en pojke som klarade av en hel årskurs i den nya klassen på ett halvår och fick flytta upp ännu en klass som han avverkade lika snabbt.

Det bästa, menar hon, är att undervisningen i klassrummet anpassas för att varje elev ska få den individuella utvecklingsplan som han eller hon har rätt till enligt skollagen.

När vi intervjuade två särbegåvade elever på Skuru skola i Nacka, framkom det att de hade haft problem i sin tidiga skolgång. En stor del av problemen upphörde dock när de fick reda på att de var särbegåvade och skolan kunde rikta insatserna och anpassa undervisningen till deras särskilda begåvning.

En av dem, Marcus Olausson, hade trott att han hade svårt för att lära sig saker. När skolan införde ett flexiblare schema och lät honom få utlopp för sina särskilda intressen, lyckades han höja sina betyg.

Wilhelm Sundqvist, som gick i åttan, berättade att han så länge han kunde minnas hade mått dåligt i skolan. Han tyckte att lektionerna i matte var så tråkiga att det kröp i kroppen på honom. Det gick så långt att han felaktigt fick diagnosen adhd och till och med åt medicin – innan skolan som han gick på då förstod att han i själva verket var understimulerad.

Så småningom började han på en skola där han kunde läsa vissa ämnen i en snabbare takt och samtidigt träna upp sin studieteknik. När han fick större utmaningar, framför allt i matte, blev det bättre.

Foton i text: Privat, Matthew A Rose, Fredrik Funck, Thomas Karlsson 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.