Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Kundtänket gav en skola där det råder huggsexa om betyg och uppmärksamhet

När eleven blev kund fick vi pressade lärare som ägnar en allt större del av sin tid åt att tillfredsställa krävande, ständigt kontaktsökande och smått rättshaveristiska föräldrar.

Jag lämnar in mina barn på skolan på morgonen och hämtar ut dem på eftermiddagen. Däremellan låter jag lärarna sköta sitt jobb och har endast synpunkter vid allvarligare kroppsskada – typ om mitt barn skulle börja brinna eller något.

Vi pratar om den omdebatterade skillnaden mellan förortsföräldrar och innerstadsföräldrar, det vill säga graden av engagemang i skolan. Min kompis tillhör gruppen förortsföräldrar och tycks just nu representera alla innerstadslärares våta dröm: Härligt oengagerad.

Men hur kunde vi hamna här? Nyss var ju en Engagerad förälder högstatus och något av det finaste man kunde vara?

DN har i en rad artiklar skildrat skolans förhållande till engagerade medelklassföräldrar i välmående områden. Det som drog i gång kedjereaktionen var ett stillsamt påpekande från Sjöstadsläraren Karin Nygårds om att innerstadsförälderns intensiva och ängsliga delaktighet i sina barns skolgång inte alltid var av godo:

”Kanske man kan ha lite perspektiv som förälder i Sjöstan i stället för att oroa sig till max och fundera på om de ska byta skola en gång i månaden.” (DN 7/3).

Uttalandet öppnade en dammlucka av reaktioner från både skolpersonal och föräldrar. Bakom de tjusiga innerstadsskolornas fasad tycktes ett lågintensivt krig pågå. Å ena sidan en grupp resursstarka föräldrar som ser sig som ”kunder” och vars engagemang ger dem rätt att ställa krav på ”sin” leverantör av utbildning. Å andra sidan pressade lärare som ägnar en allt större del av sin tid åt att tillfredsställa dessa krävande föräldrar och hantera egna stressreaktioner.

Läs mer: ”Skolans brist på status ger oroliga föräldrar”

Brommaföräldern Elin Ahldén gick ut och kallade den allt för engagerade föräldern för en ”arbetsmiljöfara för lärare” och Svd-skribenten Cecilia Garme skrev om fenomenet i en krönika med titeln ”Föräldrarnas rovdrift fiskar ut svensk skola”:

”Vad har polska fiskare, fontäner i Kalifornien och Östermalmsföräldrar gemensamt? Svar: De överutnyttjar gemensamma resurser.”

Att vara Engagerad förälder är med andra ord inte riktigt lika flott längre. Sett ur det perspektivet är det bra att hålla i minnet att det fanns en tid när skolan faktiskt ropade på engagerade föräldrar. ”Barn som är framgångsrika i skolan har föräldrar som är engagerade” hette det – vilket förstås var ett oemotståndligt budskap för duktiga medelklassföräldrar.

Att det möjligen också hade att göra med besparingar och kursändringar inom skolan pratades det tystare om.

Läs mer: Skola har skapat regler för föräldrar

Men man kan tänka sig att den som blåste i stridshornet för Ökat föräldraengagemang hade föreställt sig en något mer nedtonad och servil variant av engagemang än den som faktiskt dök upp på skolgården: Det krävande, ständigt kontaktsökande och smått rättshaveristiska engagemanget. Verbala föräldrar som anmärker på allt från läxor till flyttade krokar i korridoren.

Egentligen är det rätt självklart. Budskapet löd ju så – ju mer engagerad förälder desto bättre går det för eleven. Det är svårt att skylla på någon som bara försöker leva upp till bilden av den perfekta föräldern.

Nu vill innerstadsskolorna försöka vända på kuttingen. Föräldrarna ska uppfostras via regler och förmaningar.

Jag misstänker att det kan bli svårt. Decennier av curlingföräldraskap och kundtänk har gett oss en skola där det råder huggsexa om betyg och uppmärksamhet – den som skriker högst och tjatar mest vinner.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.