Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

”Mother!” delar kritikerkåren i Venedig

VENEDIG. Darren Aronofskys allegoriska skräckthriller ”Mother!” delar Lidos stora kritikerkår mitt itu. I filmen spelar Jennifer Lawrence och Javier Bardem ett par som utsätts för en husinvasion av bibliska proportioner.

För nio år sedan vann Darren Aronofsky guldlejonet i Venedig med ”The wrestler”. Nu är den amerikanska regissören tillbaka med en psykotisk rysare som fick både bu-rop och applåder efter den första visningen.

Den mardrömslika filmen kretsar kring ett par – Jennifer Lawrences inredningstokiga ”Mamma” och Javier Bardems skaparkrisande poet ”Honom” – som vill leva ett stilla liv i sin nyrestaurerade drömkåk. Ett oväntat besök av en hostande främling (Ed Harris) och hans fru (Michelle Pfeiffer) blir upptakten till något som gradvis förvandlas till en storskalig invasion i den pastorala idyllen.

– Förarbetet till ”Mother!” var en märklig upplevelse. Normalt brukar jag ta tid på mig – ”Black swan” tog tio år och ”Noah” tjugo. ”Mother!” tog fem dagar att skriva – det bara flödade ur mig som i ett slags feberdröm. Filmen kommer ur en enorm ilska och raseri över att leva på den här planeten och bevittna vad som händer utan att kunna göra så mycket åt det, säger Darren Aronofsky som även regisserat filmer som ”Requiem for a dream”, ”Pi” och ”The fountain”.

”Mother!” kan bitvis liknas vid en blodig, bisarr och psykotisk tripp som bryter tabun.

– Ja, det är en stark cocktail som inte är för alla. Men jag strävar inte efter att vara kontroversiell eller att sticka ut hakan. Detta är något jag känner på insidan. När jag skriver något så kan jag visualisera det och ser skådespelarna framför mig, säger Darren Aronofsky.

När han visade manuset för Jennifer Lawrence tände hon genast på idén.

– ”Mamma” var en helt annorlunda rollfigur än dem jag tidigare har spelat – men också en annan sida av mig själv som jag inte kände, en sida som Darren hjälpte mig att komma i kontakt med. Jag har aldrig behövt dra fram en rollfigur ur mig på samma sätt, säger Jennifer Lawrence som vann en Oscar för ”Silver linings playbook” och nominerats för ”Joy”, ”American hustle” och ”Winter's bone”.

Darren Aronofsky berättar att hans främsta inspirationskälla var Luis Buñuels surrealistiska 60-talsklassiker ”Mordängeln” där ett festsällskap inte lyckas lämna rummet på grund av en mystisk osynlig kraft stoppar dem i hallen.

– Jag gillade Buñuels idé att placera hela det sociala skiktet i ett rum och se vad som händer. På samma sätt ville vi att ”Mother!” skulle vara ett mysterium – hela filmen skulle vara hennes upplevelse av invasionen och inte heller publiken skulle känna sig säker. Alla kan känna identifiera sig med känslan av att en massa människor invaderar deras hem, säger Darren Aronofsky.

Filmen har omgärdats av ett extremt hemlighetsmakeri och skyddats som om det handlade om kärnvapenkoder. Under inspelningen användes enbart kodnamnet ”Day 6”.

– Om ni kan er Bibel så kan ni ju lätt lista ut var filmen börjar. Allt har med allegorin att göra, ni är det på spåren och kommer att lista ut det av er själva, ler Darren Aronofsky som profilerat sig som en av Hollywoods miljöaktivister.

”Mother!” är också inspirerad av barnboken ”The giving tree” och Susanne Griffins ”Woman and nature: The roaring inside her” som gör kopplingar mellan feminism och miljön.

– USA är schizofrent, vi skriver under Parisavtalet och går ur sex månader senare. Men nu vet vi åtminstone vilken fiende vi ska slåss mot. Men jag är ändå helt och hållet optimist, det är därför jag fortsätter att jobba, säger Darren Aronofsky.

Den som vill kan också lätt se en svidande uppgörelse med Kulturmannen i Javier Bardems självupptagna och egocenterade poet.

– Jag vet inte om filmen handlar om patriarkatet, det är mer om mänskligheten. Även om filmen skildrar ur mammans synvinkel så skyller jag inte på ett av könen, säger Aronofsky.
Javier Bardem valde dock att plocka upp Kulturmansspåret med självironi.

– Ja, jag är narcissist, det var därför Darren ringde mig, log den spanska hunken Javier Bardem.

– Det finns mycket här kring relationen mellan en skapare och hans skapelse, men det är en väldigt komplex och mångfacetterad film. Det är bara att plocka den läsart man bäst gillar, säger han.

”Mother!” skulle också kunna tolkas som en metafor för vår tids fanatiska celebritetskultur. I filmen hemsöks huset av horder av sektliknande fans som vill suga blod från ”den stora poeten”.

– Ja, kändiskulten är en biprodukt av filmen, men det var egentligen ingenting jag tänkte på när jag skrev manuset. Men, visst, är det tydligt i filmen, säger Aronofsky.

Jennifer Lawrence har en kluven syn på stjärnkult.

– Om det inte vore för mina fans så skulle jag inte ha något jobb – ett jobb som jag verkligen älskar. Så jag finner inga ord för min tacksamhet för mina fans, men ibland vill jag också kunna gå till grönsaksaffären eller gå på restaurang utan att behöva skriva autografer. Det gäller att hitta en balans mellan det privata och publika, säger Jennifer Lawrence innan delar av pressuppbådet stormar podiet för att fånga henne på bild och tigga autografer.