Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Filmaren Mai Zetterlings manus räddade

Filminstitutet har tagit emot en stor donation med filmaren Mai Zetterlings färdiga och påbörjade filmmanus, bokmanus, fotografier med mera. Materialet kommer från Zetterlings arbetsrum, som stått orört i över 20 år.

Den svenska filmaren Mai Zetterlings hem i Le Mazel i södra Frankrike köptes efter hennes bortgång av ett brittiskt par, som valde att låta hennes arbetsrum stå kvar.

– De hade det som arbetsrum själva, fyllde på med lite eget och lät hennes saker vara. De visste ju vem hon var, och tog emot en del besök från Zetterlingfans, säger Krister Collin, bildarkivarie på Filminstitutet.

– Vi blev glatt överraskade att så mycket fanns kvar, berättar filmaren och journalisten Lena Jordebo, som besökte Le Mazel för en dokumentär om Mai Zetterling.

I Filminstitutets arkiv fanns redan mycket som skänkts av Mai Zetterlings son efter hennes död 1994. Krister Collin kontaktade husägarna, som då inte var redo att donera.

Efter att maken i paret gått bort kände dock änkan att det var dags att lämna vidare och faktiskt rädda Mai Zetterlings efterlämnade böcker och papper. Det gamla stenhuset var otätt och fuktigt, och vissa saker hade börjat mögla så smått, berättar Krister Collin, som reste ned för att gå igenom allt.

– Det var en märklig känsla. Hon hade flera lådor öppnad och oöppnad beundrarpost från fans. De mindes henne som skådespelare och ville ha autografer … Själv hade hon ju gått vidare sedan länge.

I arbetsrummet fanns filmmanus, bokmanus, privata brev och foton. Där finns också flera kartonger med bilder från filminspelningar, arbetsböcker och dagböcker och en refuserad bilderbok för barn.

Nu hanteras allt med vita bomullshandskar i Filminstitutets arkiv. Många bilder är av fotografen David Hughes, Mai Zetterlings man och samarbetspartner under många år.

Filmvetaren Mariah Larsson är den enda som hittills tittat i det nya materialet. Hon tror att det kan bli efterfrågat av både forskare och filmare som arbetar med Mai Zetterling.

– Det var en del rätt spännande saker, bland annat en korrespondens mellan henne och Sandrewschefen Göran Lindgren, om hennes möjligheter att göra film efter ”Flickorna”, där hon gått över budget, berättar Mariah Larsson.

Mai Zetterling skrev 1984 memoarboken ”Osminkat” eller ”All those tomorrows” där hon berättar om en enkel uppväxt på Söder i Stockholm, om problem med skolan och ständigt dagdrömmeri. Barnteaterverksamheten på Vår Teater förändrade allt och en första roll som häxa ledde vidare till gratis undervisning av Calle Flygare och därefter Dramatens elevskola. Snart var hon en av Sveriges hetaste skådespelare och värvades snabbt till utlandet.

Mai Zetterling trivdes inte särskilt bra med filmbranschens traditionella kvinnoroller, en period i Hollywood blev väldigt kort. Som en av få kvinnliga regissörer och med en stark lust till eget skapande kämpade hon hårt. Hennes filmer under 60- och 70-talen stack ut i tidens trender med politisk realism och särskilt ”Flickorna” från 1968 med Bibi Andersson, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom, fick hård kritik. De tre samlades efter hennes död just i huset i Le Mazel där filmen ”I rollerna tre” spelades in som en hyllning till Mai Zetterling. Christina Olofson regisserade.

Från skåde­spelare till ­regissör.

Mai Zetterling, 1925–1994, började som filmskådespelare, bland annat mot Alf Kjellin i ”Hets”. Hon fick snart film- och teaterroller i England.

I början av 1960-talet inledde hon en internationell karriär som regissör. Filmerna var ofta baserade på eget manus. Långfilmsdebuten var ”Älskande par” 1964, som byggde på Agnes von Krusenstiernas böcker. Såväl den som hennes följande, ”Nattlek” väckte stor uppståndelse för sin sexuella frispråkighet på Cannes- respektive Venedigfestivalen. Hennes sista film blev ”Amorosa” 1986.

Källa: Nordic Women in Film