Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

David F Sandberg: ”Annabelle: Creation”

Farlig kurragömma. Lövtunn skräckbagatell kan roa den lättskrämda, skriver Johan Croneman om ”Annabelle: Creation”, i regi av David F Sandberg.

2

Skräck

”Annabelle: Creation”

Regi: David F Sandberg

Manus: Gary Daubermann. Med: Talitha Bateman, Anthony LaPaglia, Miranda Otto m fl. Längd: 1 tim 53 min (från 15 år). Språk: engelska.

Skall man bedöma allmäntillståndet för skräckfilmen utifrån ”Annabelle: Creation” finns anledning till oro: död intill halvdöd, skulle man nog tvingas konstatera om en genre som hade sina bästa år på 60-, 70- och 80-talen.

Svenske regissören David F Sandberg lyckades med debuten ”Lights out”, med en budget på cirka 40 miljoner, spela hem nästan en miljard (!) – David F Sandberg fick självklart nytt förtroende med denna prequel till ”Annabelle” från 2014 (som också var något av en sedelpress).

Trettioåttaårige David F Sandberg är bröstfödd på skräckfilm, och hantverket är det inget fel på, men han serverar skräck som en lättare lunchbricka och räknar iskallt med en helt historielös yngre publik. Det finns inte ett skräckfilmsgrepp han inte stjäl/lånar och det är inget brott, och det kan ju vara rätt underhållande med diverse vinkningar hit och dit – men när David F Sandberg helt humorbefriat ger sken av att det är egna uppfinningar, ja då tar han sig lite för stora friheter.

Det är lövtunt.

Sex barnhemsflickor får en fristad hos mr och mrs Mullins. Hos detta plågade par, i deras hemsökta kråkslott, mitt ute i ingenstans, har man av någon grotesk anledning bestämt sig för att placera dessa vilsna flickor. En toppenidé.

Och de hinner knappt över tröskeln innan mr Mullins varnar för ett låst rum som i-n-g-e-n får beträda – vilket givetvis får lilla Janice att redan första natten spatsera in just där, hitta en skrämmande docka (den dockan!!) och först när en garderobsdörr öppnat sig tre gånger, trots att Janice upprepade gånger låst den, får hon nog för den här gången.

Och när det leks kurragömma så kan ni ge er fasen på att den allra minsta söker upp den näst värsta platsen i huset, under den gistna trappan, som bara ropar ”Håll dig väck” – och där inne väntar kanske någon på oväntat besök? Skulle tro det.

Det onda som hemsöker huset härrör från paret Mullins döda dotter och det sörjande parets starka längtan efter att återse henne – jag tror de relativt lättskrämda kan finna visst nöje i det beprövade effektsökeriet, för genrens tillbedjare framstår nog ”Annabelle: Creation” som en bagatell.

Anthony LaPaglia (mr Mullins) slog igenom i Ray Lawrence ”Lantana” från 2001 – vilken skräll han var! Efter 160 avsnitt av långköraren ”Brottskod: Försvunnen” har det inte blivit så mycket mer. Han fick kanske sina 90 minuter där och då för sexton år sedan, men man önskar ju innerligt att han fick något liknande att bita i igen.

David F Sandberg får fler chanser att bevisa sin originalitet – vi hoppas att han då vågar tänja genregränserna betydligt mer än så här.

Tre läskiga dockor på film:

”Poltergeist” (1982), ”Den onda dockan” (1988), ”The boy” (2016).