Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Justin Chadwick: Tulpanfeber

Alicia Vikander går på sparlåga i vacker men själlös film, skriver Johan Croneman.

2

Drama.

”Tulpanfeber”

Regi: Justin Chadwick

Manus: Tom Stoppard.
I rollerna: Alicia Vikander, Dane DeHaan, Christoph Waltz, Holliday Grainger m fl.
Längd: 1 tim, 47 min.
Från 11 år.
Språk: Engelska.

Den snart 80-årige Tom Stoppard har en fantastisk karriär bakom sig som både dramatiker, manusförfattare och regissör (”Rosencrantz och Gyllenstjärna är döda”). Han har (tillsammans med andra) skrivit manus till filmer som ”Brazil” och "Shakespeare in love” – egensinniga, originella moderna klassiker, två unika oförglömliga filmupplevelser.

I ”Tulpanfeber”, byggd på Deborah Moggach roman med samma namn, kan man spåra en viss typisk lekfullhet i Tom Stoppards anda, här hittar vi hans förtjusning i att ta ut svängarna i manus, liksom hans oräddhet inför det klassiska farsinslaget.

Det är inte bara tiden och 1600-talsfonden som andas Molière, här finns också många (men för långa) scener – bland annat flera när unga husfrun skall låtsas vara gravid och föda barn, fast det egentligen är pigan Marie som är på smällen och föder – som för tankarna till fin, fransk komeditradition.

Justin Chadwick vet däremot inte alls vilket regiben han skall stå på, han ställer sig för säkerhets skull på en tre fyra stycken, och det blir givetvis alldeles för många, det blir för krångligt och för rörigt.

”Tulpanfeber” har historiska politiska ambitioner i att skildra den så kallade tulpanmanin, ett slags tidig börsfeber som i 1600-talets Amsterdam skördade långt mer än tulpanlökar – folk satsade sina sista sparpengar på att spekulera på tulpanbörsen, och som vanligt i det spelet fanns det få vinnare och många förlorare.

Alicia Vikander har tveklöst ett alldeles eget, helt unikt förhållande till kameran, men det går slentrian även i en sådan relation.

Men ”Tulpanfeber” vill också vara en het passionerad kärlekshistoria och samtidigt en komisk fars, samt ge en skitig, mustig, svettig och sann bild av ett sekel fyllt av religiöst och politiskt hyckleri.

Av allt detta blir det nästan ingenting.

Den alltid sevärde Christoph Waltz gör den framgångsrike affärs- och handelsmannen Cornelis Sandvoort, som tar sig en ung, vacker, fattig flicka som fru (Alicia Vikander) för att i första hand föda honom en son.

När det inte kommer något barn vill han ha sitt och hustruns porträtt som tröst, han anlitar den unge vackre virile konstnären Jan van Loos (Dani DeHaan) för jobbet – och det hampar sig givetvis inte bättre än att unga vackra frun Sophia ramlar rakt i famnen på artisten, och en komplicerad historia följer.

Alicia Vikander arbetar sedan flera år i ett rasande tempo, minst tre fyra filmer per år – och det blir några filmer för mycket, rollerna för många, prestationerna för utslätade. Hon tar stora risker med sitt uttryck, hastar igenom roller och gestaltningar som kräver betydligt mer tid och större ambition. Hon har tveklöst ett alldeles eget, helt unikt förhållande till kameran, men det går slentrian även i en sådan relation, och i alldeles för många av hennes senaste filmer blir hon stjärnan som står på sparlåga, vilket också blir fallet med ”Tulpanfeber”. Vackert, men själlöst.

Se mer. Kostymdramer

Tre sevärda kostymdramer som utspelar sig under 1600-talet:

”Cyrano de Bergerac” (1990),

”Tecknarens kontrakt” (1982),

”De tre musketörerna” (1974).