Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Kong: Skull island av Jordan Vogt-Roberts

Den slitstarka apan har kommit och gått på biodukarna sedan 30-talet.
Den slitstarka apan har kommit och gått på biodukarna sedan 30-talet. Foto: Fox

Den gamla jätteapan gör comeback – igen.

2

Äventyr
”Kong: Skull island”
Regi: Jordan Vogt-Roberts
Manus: Dan Gilroy. Med: Tom Hiddleston, Samuel L Jackson, Brie Larson med flera. Längd: 1 timme, 58 minuter (från 11 år).

Vi lever i en otrygg värld. Är det inte växthuseffekten som rubbar årstiderna så är det din mormors nya granne som har ett konstigt efternamn. Då är det skönt att veta att det finns folk i Hollywood som med jämna mellanrum skänker dig en fast punkt i tillvaron.

Jätteapan King Kong har sedan 1933 svingat sig fram i en oändlig rad filmer, tv-serier och andra medier. Är det inte nyinspelningar på den första filmen där apornas konung klättrar upp på Empire State Building med sin blondin, så är det olika avknoppningar.

Jordan Vogt-Roberts ”Kong: Skull island” hör till de senare. Året är 1973 och en udda vetenskapsman (John Goodman) övertygar regeringen att skicka honom till en outforskad ö. Till sin hjälp har han en brittisk stigfinnare (Tom Hiddleston) och en militäreskort. Soldaterna leds av en desillusionerad löjtnant som inte vet vad han ska göra efter Vietnam (Samuel L Jackson). Det dröjer förstås inte länge innan expeditionen hittar vad den letar efter.

När King Kong-figuren analyserats genom åren är det rasism som har diskuterats. Ursprungsfilmen tillkom trots allt under segregationstiden och har lästs som en varning för vad som skulle hända om sakernas ordning ruckades och den svarte mannen blev helt fri: civilisationen rivs och den vita kvinnan hotas. Med ”Kong: Skull island” är det annorlunda. Ön ligger i Stilla havet och redan förtexternas montage med satelliter och tekniska landvinningar signalerar att den här filmen handlar om människans övermod. Om hur vår modernitet kanske stör något vi borde ligga lågt med, annars hämnas Moder jord.

Kanske kan det här bli intressant tänker jag – som när ”Dawn of the dead” kom i en politiskt laddad nyinspelning 2004. Skådespelarna är ju så rätt. Sådana som John Goodman och Samuel L Jackson kan, när de vill, förena äventyr och humor. Och spelar man ut dem mot den korrekte Tom Hiddleston med sin Oxfordengelska så blir det väl kul.Men tji så fel jag får. Om Peter Jacksons version från 2005 var ett rafflande äventyr så är det här en tävling i flest monster per minut. I 3D förstås. Målet tycks vara att bräcka den japanska King Kong-filmen från 1962 där apan möter Godzilla. Och de skådespelare som inte blir monsterföda direkt levererar illa skrivna repliker till synes medvetet uselt.

Snart går ”Kong: Skull island” inte bara bärsärkagång med USA:s freudianska krigsundermedvetna (här finns både Vietnams napalmorgier och andra världskrigets illvilliga japaner) utan också dess litterära: filmen förenar Kurtz från ”Mörkrets hjärta” med Ahab från ”Moby Dick” i en och samma person.

Med så grandiosa gester och med så mycket att leva upp till blir fallet – av högmod och missriktad dramakurva – långt och hårt.

Se tre. Tre besläktade filmer: ”Mighty Joe Young” (1949), ”Konga” (1961), ”Banglar King Kong” (2010).