Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Luc Jacquet: Pingvinresan 2

”Pingvinresan 2”.
”Pingvinresan 2”. Foto: Daisy Gilardini

Förmänskligade pingviner i meditativ upplevelse, skriver Helena Lindblad om ”Pingvinresan 2”.

3

Dokumentär.

”Pingvinresan 2”

Regi, manus: Luc Jacquet.

Medverkande: pingviner på Sydpolen.
Svensk berättarröst: Rolf Lassgård.
Längd: 1 tim 22 min.
Barntillåten.

Nix, det handlar inte om ”Happy feet” eller om någon annan animerad barnfilm. Här är det äkta vara, närgångna bilder av Antarktis högtidliga adelsmän, kejsarpingvinerna (Aptenodytes forsteri), filmade med allt upptänklig modern teknik som miniubåtar och drönare.

Fransmannen Luc Jacquet är alltså tillbaka vid platsen för brottet, det vill säga Sydpolen där han filmade den första ”Pingvinresan” (”La marche de l'empereur”) som blev en pyramidal publiksuccé världen över och som fick en Oscar för årets bästa dokumentär 2006.

Uppföljaren är mer intuitiv och sökande än ettan. Jacquet verkar denna gång mindre intresserad av att förmänskliga kejsarpingvinerna och skapa en fabel kring deras liv och leverne, än av att skildra deras särart i naturen.

Fokus ligger på en ung pingvin, betraktad genom en i sammanhanget mycket gammal släkting (pingviner blir oftast runt 20 år men kan bli över fyrtio).

Jacquet sätter sökarljuset på det som skiljer kejsarpingvinen från de flesta andra djur, det vill säga de enormt långa marscherna över isen mellan häckningskolonierna och havet där födan finns. Och kanske framför allt, djurens fenomenala förmåga att hålla koll på ungarnas status, fast det kan skilja många mil mellan ungen som hungrigt väntar därhemma och mamman som oförtrutet knatar fram för att söka efter mat.

”Pingvinresan 2” är inget för den som söker action, men däremot en fin övning i mindfulness och en genuint meditativ upplevelse. Här finns med mycket mellanrum och generöst med tid att försjunka i filosofiska reflektioner kring det svindlande, ödsliga islandskapet, de särpräglade havsbottnarna och det märkliga ljuset under de kraftiga istäckena.

Se mer. Djurdokumentärer

Tre andra märkvärdiga djurdokumentärer:

”Blackfish” (2013),

”Grizzly man” (2005),

”Flyttfåglar” (”Le peuple migrateur”, 2001).