Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Varför hatar alla ungdomar i Netflix-serien ”Tretton skäl varför” internet?

Foto: Beth Dubber/Netflix

I Netflix serie ”Tretton skäl varför” är alla unga förnumstiga teknikkritiker. Det kulturella motståndet mot internet tar sig många löjliga uttryck.

Jag lider av fullständigt stockholmssyndrom när det kommer till internet och blir därför rasande av Netflix nya succéserie ”Tretton skäl varför”, där alla ungdomar är förnumstiga teknikmotståndare.

I ”Tretton skäl varför” – en lite slapp översättning av originaltiteln ”13 reasons why” – får high school-eleven Clay Jensen en dag ett paket med kassettband. Det är Hannah Baker, hans vän och hemliga förälskelse, som spelat in dem. Varje band innehåller två sidor, och varje sida är tillägnad en person med skuld i hennes nyligen genomförda självmord. Den ofrånkomliga frågan – varför? – besvaras genom tillbakablickar och Clays egna efterforskningar, utspridda över tretton avsnitt.

Inte för att jag kom så långt. Någonstans mot slutet av avsnitt fyra, vilket kändes som avsnitt åttiotre – där en full Hannah i en tillbakablick råkar hångla med sin kompis Courtney och Hannahs stalker Tyler står utanför fönstret och fotograferar dem och sprider bilden över hela skolan varpå Clay i nutid hämnas genom att fotografera Tyler naken och skicka bilden till hela sin telefonlista – orkade jag inte mer. Maken till övertydlig, platt och spretig historia får man leta efter.

Dessutom hatar samtliga karaktärer – läs: serieskaparna – modern teknik. Och det finns inget jag hatar så mycket som när folk hatar modern teknik.

I en av inledningsscenerna sitter Clay och hans kompis i en bil när kompisen tar fram en Joy Division-kassett. ”Du håller fast vid gammelmedia, du”, säger Clay lillgammalt. ”Det är så mycket bättre”, svarar kompisen snusförnuftigt. ”Allt var bättre förr”, suckar Clay brådmoget. Om man med brådmoget menar ”16 på utsidan, arkaisk på insidan”. Sedan spelas självfallet Joy Divisions allra mest uttjatade låt – deras ”Shoreline”, om man så vill – ”Love will tear us apart”.

En annan kraftigt raseriframkallande replik står Hannah själv för, när hon förklarar varför hon lagt ner en papperskarta i lådan med kassettbanden: ”Inget Google Maps, inga appar, ingen chans för internet att göra allting sämre såsom det gör”.

Faktum är att stora delar av manusarbetet verkar ha gått ut på att hitta olika omskrivningar för frasen ”det var bättre förr”.

Dessutom hatar samtliga karaktärer – läs: serieskaparna – modern teknik

Det kulturella motståndet mot internet tar sig många uttryck. I ”Tretton skäl varför” fungerar det närmast som en variant av berättargreppet att förlägga en historia man vill berätta i pre-internet-tid – för att slippa tänka ut förklaringar till varför någon måste åka jorden runt på jakt efter en lösning på sitt problem i stället för att bara googla sig till svaret, till exempel. Att tv-serien är samtida hindrar inte dess karaktärer från att vara hopplöst tillbakablickande – och så har man plötsligt en snyggare, mer ”tidlös” berättelse än om Hannah hade lagt över sina skäl på ett enda usb-minne.

Två amerikanska författarmän som båda heter Jonathan – Safran Foer och Franzen – och en som heter Dave – Eggers – har också de svingat vilt mot internets framträdande ställning i vår tid. Sydsvenskan publicerade nyligen en essä av Safran Foer där han argumenterar för att tekniken förstör våra ”verkliga” relationer. Franzen ondgör sig i en annan essä, publicerad i DN 2013, över att ”vi finner oss ägna större delen av våra vakna liv åt att skicka sms och e-post och tweeta och uppdatera på våra färgskärmar”. I Eggers dystopiska roman ”The circle” är de sociala medierna vår tids stora hot.

Att internet förstås till sin natur är en spegling av samhället i stort – hemskt och underbart, snällt och elakt, en fristad för vissa och ett helvete för andra – verkar helt enkelt vara för svårt att ta in.

”Tretton skäl varför” har anklagats för att glorifiera självmord. Det gör den inte. Om något avskräcker den för att göra något som inte bara får oändligt sorgliga konsekvenser, utan också sövande tråkiga.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.