Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Dags att dödförklara utopin om internet

Foto: Science Photo Library/IBL

För ett par decennier sedan bar internet drömmen om fördjupad gemenskap och demokrati. Nu har vinden vänt och jubelkören bytt åsikt. Jonas Thente lyssnar till de dystra belackarna.

Det fanns en tid när man på allvar talade om en allenarådande ”netikett”. Tro mig, nya generationer: man diskuterade hur det egentligen låg till med e-posten. Skulle tonen ligga närmare den muntliga konversationens, eller skulle man betrakta den nya kommunikationsformen mer som officiella brev?

Man enades om ett mitt emellan, ty detta var en tid av nya upptäckter och vågade tankar.

Det fanns en tid, 1990-talets första hälft, när det skrevs artiklar och böcker om hur internet skulle fördjupa demokratin och befria människan. Man skrev om hur världar skulle mötas på lika villkor på en gigantisk arena där ”informationen vill vara fri”. Det var det största som hänt mänskligheten sedan den första människan formulerade ett ”hej” till den andra människan.

Tjugo år efter utopierna vet vi att de minst lika vanliga hälsningsfraserna på internet är ”idiot”, ”tönt” och liknande. Och de forna utopikerna ställer sig sedan något år tillbaka på kö för att göra avbön, medan de mest populära teknikartiklarna handlar om hur man fullständigt ska kunna radera sig från internet när man dör, om inte förr.

”Internet förmedlar nyheter och hjälper oss i vår forskning, men mest används det för lågtstående ändamål, en idealiserad fidget spinner, ett trollredskap och en masturbationshjälp”. David Gelernter i Tablet Magazine för någon vecka sedan. Han var en självklar måltavla för den notoriskt teknikfientlige UNA-bombaren för snart 25 år sedan, men kom undan brevbomben med ett sargat bröst och en handprotes.

Gelernter byggde det första Twitter, som hette Lifestreams, och han trodde på 1990-talet att internet skulle bli en fantastisk plats för seriöst tänkande. Nu har han insett att det var en fåfäng idé. Och han är helt emot att skolbarn lär sig datakodning – ett förslag som dykt upp även i den svenska skoldebatten – ”för visst, man skulle kunna lära ungar i trean hur man kör bil, med miniatyrbilar, men varför skulle man vilja göra det?”. Man måste ha tålamod och låta sådant få växa fram med tiden, menar Gelernter och förtvivlar över att allt nu för tiden måste vara allt genast.

Böcker och larmrapporter tornar upp sig. Några nyutkomna titlar heter ”The attention merchants: From the daily newspaper to social media, how our time and attention is harvested and sold”, ”Move fast and break things: How Facebook, Google and Amazon have cornered culture and what it means for all of us” och “Chaos monkeys: Inside the Silicon Valley money machine”.

Att fokus ligger på marknadsintäkter i dessa böcker är inte konstigt. Applikationer som Google och Facebook skapar inget eget innehåll, inga egna nyheter, men kniper åt sig 99 procent av annonsintäkterna från de medier de parasiterar på.

Till och med tidskriften Wired, som sedan 1980-talet gått i fronten för internetpeppandet, har på senare tid börjat bli skeptisk. Nyligen intervjuade man anti-appaktivisten Tristan Harris under rubriken ”Våra medvetanden har kapats av våra telefoner”. Tesen är att tre tech-företag styr hur 2 miljarder människor tänker och vad de tror på.

Men det är inte bara det. Psykologiprofessorn Jean Twenges kommande bok har en lång och informativ titel. I svensk översättning heter den ”IGen: varför dagens superuppkopplade barn växer upp som mindre rebelliska, mer toleranta, mer olyckliga – och fullständigt oförberedda på vuxenlivet – och vad det innebär för oss andra”.

Twenge är sedan ett kvartssekel specialiserad på att studera generationer. Hon har noterat att den nuvarande ungdomsgenerationen skiljer sig markant från alla tidigare och hon ser att något hände 2012. Det var det året som antalet amerikaner som ägde en smart telefon passerade 50-procentstrecket.

De forna utopikerna ställer sig sedan något år tillbaka på kö för att göra avbön

I en artikel i The Atlantic sammanfattar hon sin kommande studie. Vad vi står inför är en generation som inte skyr sina föräldrar, inte drar ut på stan eller hänger i köpcentret, inte smygröker med sina polare. I stället är de hemma, på rummet, i sängen, med mobilen.

På så sätt är det en fysiskt trygg generation. Men med psykologin är det något annat. Depressioner och självmord har slagit i taket sedan 2011. De är ointresserade av körkort och sex, arbetar inte, saknar över huvud taget den rebelliska frihetstörst som ungdomsgenerationer agerat ut i sekler.

Twenge konstaterar att det är värst för flickor, som i större utsträckning använder sociala medier, är känsligare för sociala stämningar och därmed oftare utsätts för trakasserier och utfrysning. Depressionssymptom ökade med 21 procent hos pojkar mellan 2012 och 2015. För flickor ökade de med 50 procent. Och ju oftare de använder sociala medier, desto mer ensamma och utestängda påstår de att de känner de sig.

Tre gånger så många 12–14-åriga flickor tog livet av sig 2015 jämfört med 2007, enligt Twenges siffror.

Ett nyligen läckt dokument från Facebook röjer företagets skryt för annonsörerna om att man kan bedöma användarnas mentala tillstånd och därmed rikta reklamen vid de tillfällen då ”unga människor behöver en stegring av självförtroendet”.

Kanske är det med internet som med biltrafiken en gång i tiden. Medan det ännu var få som körde bil behövdes inga körkort eller trafikregler. Det löste sig. Men när bilismen blev var mans aktivitet och hastigheterna ökade måste man införa lagar och regler.

Nu talar politiker på allvar om att reglera och censurera internet. David Gelernter är en av de som vill censurera och stänga av somliga användare och aspekter av nätet.

Det är väl som med allt annat, att det finns negativa och positiva aspekter av det som den gamla utopin om det frihetliga nätet har kommit att bli sedan den mött verklighetens folk. Till de negativa hör att ett grabbgäng kan spränga kärnkraftverk eller hacka ett presidentval på ett xcider-party en fredagskväll, och att man tämligen enkelt kan driva folk till självmord via de välsmorda sociala nätverken. Sånt.

Till de positiva hör att man kan tweeta för folk som delar ens åsikter och älskar en när man tycker som de tycker. Klassens alla clowner har fått en fantastisk arena. Och så kan man dela bilder på söta barn och djur som gör söta saker.

Det har blivit med internet som med alla andra utopier. De fungerar strålande till dess att de befolkas av oss.

De forna utopikerna ställer sig sedan något år tillbaka på kö för att göra avbön, de mest populära teknikartiklarna handlar om hur man fullständigt ska kunna radera sig från internet när man dör, om inte förr.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.