Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Recension: Takoya Kuroda på Fasching

Foto: Nathalie Pentler/Rockfoto Bildbyrå AB

Takoya Kuroda har lyckats slå igenom i massiv konkurrens – men saknar fortfaranade viss originalitet, skriver Johannes Cornell.

Artist: Takuya Kuroda

Scen: Fasching, Stockholm.

 

New York, New York. Även om det är länge sedan staden var jazzens kreativa nav så är den ett centrum för utbildning och fortfarande vallfärdsorten nummer ett för många unga musiker som vill leva drömmen om musiken. Den japanske trumpetaren Takuya Kuroda är en av dem som faktiskt lyckats göra sig hörda i den massiva konkurrensen. Inte för att han skulle sticka ut bara genom sin härkomst; bland alla hugade jamsessionister på småklubbarna på Manhattan och i Brooklyn i dag går det troligen tre utrikesfödda på varje amerikan. Men för att han är duktig. Och kanske för att han delvis gör annorlunda.

Som trumpetare i det tuffa klimatet måste han förstås profilera sig som solist. Han gillar Lee Morgan, tydligen. Men i likhet med Goran Kajfes här hemma har han också ett modus operandi, som mer handlar om att spela inifrån musiken och ut. Bland just trumpetare var förstås Miles Davis kungen av det där – att skapa musiken först, addera det enskilda instrumentet sist. Kuroda är inte lika bra på det som Kajfes. Och missförstå mig rätt när jag skriver: han törs kanske inte fullt ut. Han ska ju vara från New York och cool och styv i korken och så.

Det har ett visst värde. Det är en del av jazzen att vässa och pressa och riskera. Men om jag inte hör Kuroda fel så finns det också en sida av honom, som vill ta sig andra uttryck än att bara applicera hard bop på ett uppdaterat komp. Sektionen efter pausen kunde vara svaret, då Kuroda och bandet mer omfamnar afrojazz och den kollektiva andan som ligger i den stilen. Men att förlita sig på ett skönt groove och sin egen lur känns lite som en enkel utväg. Det finns någonting där emellan, som kunde vara Kurodas ännu ofödda originalitet.