Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Stormzy på Nobelberget

Stormzy är en ny sorts grimeartist – mer mångsidigt mänsklig.
Stormzy är en ny sorts grimeartist – mer mångsidigt mänsklig. Foto: Adrian Pehrson

Kungen av grime. Stormzy rusar fram i ett smattrande segertåg, skriver Nicholas Ringskog Ferrada-Noli om konserten på Nobelberget i Stockholm.

5

Konsert

Stormzy

Scen: Nobelberget, Stockholm

Grime är just nu är hetare än någonsin. Londons unika hiphopvariant blev stor under 00-talets första år, men efter att scenens stora stjärna Dizzee Rascal glidit alltför långt in i en tråkig popfåra fanns det ingen med samma lyskraft som kunde ta över stafettpinnen – förrän Stormzy dök upp och satte hjärtan i brand med ”Shut up” 2015. Samtidigt fick den strävsamme veteranen Skepta en dunderhit med ”Shutdown” och en skjuts i karriären genom att bli omfamnad av Drake. Intresset för grime exploderade.

Stormzys debutalbum ”Gang signs & prayer” som släpptes i våras visade varför just han har blivit en sådan stjärna: detta är en ny sorts grimeartist, som är kapabel att visa upp många sidor av sig själv. Han är den tuffa killen som kan rappa aggressivt över hårda beats, han är den ömsinte snällisen som hyllar sin mamma, tycker Ed Sheeran är mysig och charmar alla tjejer med sitt busiga leende, och han är den inåtblickande melankolikern som konfronteras med depression och bitterhet.

Läs mer: Recensionen av Stormzy: Gang signs & prayer

Live fokuserar Stormzy på de två förstnämnda delarna av sin persona, vilket är klokt eftersom energin i konserten förblir konstant. Han dansar guppande omkring på scenen, som om han fördes fram och tillbaka av vågor skapade av musiken och publikens röjiga dans, och ler nästan hela tiden. Stormzy är en så stark vokalist – han kan växla från att gestalta munterhet till ilska och tillbaka på några sekunder, och trots att texterna är ett kulspruteflöde av ord lyckas han artikulera alla.

Lethal Bizzle, som tillhör den första generationens grimeartister, är ett utmärkt förband, även om han illustrerar att den mångsidighet och komplexa mänsklighet som Stormzy har saknades i äldre tiders grime. Före honom värmer Stockholms stolthet Cherrie upp, och den unga R&B-drottningen väcker ett enormt gensvar från publiken. ”Lämna han” blir ett gripande anthem som får allsång redan innan beatet satts i gång, och Leslie Tay gör ett bejublat gästspel i duons fina tolkning av Parhams ”Håller mig vaken”.

Cherrie dyker också upp under Stormzys konsert och de gör sin fantastiska duett ”Aldrig igen (må sådär)” sida vid sida. Den ödmjuke Stormzy ser helt bekväm ut i sin tillfälliga biroll – hans ego har råd med det, för han rusar fram i ett häpnadsväckande segertåg just nu. I konsertens sista låtar ”Know me from” och ”Shut up” släpper jag min rockjournalistiska distans och flyter med i den kaotiska moshpit som skapas, och där och då, i stormens öga, när aggressivitet förångas till glädje, är Stormzy kung.