Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst & Form

Ljus på mörkrummets kvinnor

I svensk presshistoria har de kvinnliga fotopionjärerna länge varit bortglömda. Nu lyfter Marabouparken fram tre starka namn – däribland DN:s Alma Haag.

 ”Hur många av dem som är oroade av flyktingarna har satt sig in i deras förhållanden?” frågar tidningen Se i ett reportage 1942. Man besöker väntrummet på Socialstyrelsens utlänningsbyrå och ett barnhem i Täby där det bor judiska barn som överlevt Bergen-Belsen.

Bilderna är tagna av en 21-årig Ellen Dahlberg, i det närmaste bortglömd i pressfotohistorien. Hon kom själv som judisk flykting till Sverige i slutet av 30-talet.

Läs mer: ”Det är lite Fröken Friman över det hela”

Nu hänger urklipp ur hennes livsverk på Marabouparkens konsthall: fascinerande bildreportage om slummen i folkhemmet, gruvarbetare i Sverige och Chile, vardagen för yrkesarbetande 50-talsmammor och deras nyckelbarn i Årsta.

Även om tidningssidorna gulnat syns Dahlbergs skicklighet, hon är form- och ljussäker och lyckas komma människorna nära. Detta var bildtidningarnas storhetstid, många fotografer blev stjärnor, som KW Gullers och Lennart Nilsson.

Men samtidigt som Ellen Dahlberg gjorde stora bildreportage om arbetare i Latinamerika 1942, skrev en Christina Lindblad till en känd pressfotograf och bad om råd om hur man bäst lär sig yrket. Denne man svarade att han förvisso träffat en kvinna i kåren en gång, men hon var ”mer maskulint betonad och hade förmodligen av ett förbiseende av vår herre blivit flicka”.

Ville fröken bli ett undantag så visst, men var det inte bättre att bli journalist på en veckotidning om hon nu måste ge sig in i branschen?

Utställningen inleds med denna brevväxling, som ger ledtrådar till hur pressfotot lyckades behålla sin machoprägel fascinerande länge.

Kvinnor var ofta ateljéfotografer runt sekelskiftet, men pressfotografin förblev en manlig enklav långt in i vår tid. Det allra första fotot som publicerades i den här tidningen, 1907, lär ha tagits av en kvinna – Alma Haag – men sedan dröjde det 80 år tills hon fick en kvinnlig efterträdare på DN:s bildredaktion. På utställningen ser man Haag klädd i trycksvärtefläckig arbetsklänning, händerna i fickorna, med hållning som en 2000-talskvinna.

Fotograferna hade inga bylines på den tiden, så utställningsproducenterna har haft svårt att hitta bilder som säkert kan tillskrivas Alma Haag. Men det berättar i sig en del om hur pressfotografiet fått kämpa för sin status.

Konservatismen i pressfotokåren var även estetisk. I Årets Bild-kataloger syns ett rätt strängt och enkelspårigt utsnitt; vinnarbilderna präglades länge av upptäckarens blick på världens lidande.

Ragnhild Haarstad, som arbetade hela sitt liv på Svenska Dagbladet, är fortfarande den enda kvinnan som vunnit titeln ”Årets fotograf”. Här visas många av hennes fina porträtt av makthavare bortom det officiösa, bredvid klipp ur en kamp som Haarstad förde för dagstidningsfotot som ett journalistiskt uttryck i egen rätt, snarare än som utfyllnad och illustration.

”Upphovsmannen är en kvinna” är en utställning som präglas av upphovsmännens torftiga roll i historien – det finns inga gamla printar att lyfta fram, man får hålla till godo med tidningssidor i glasmontrar. Ellen Dahlberg var en pionjär i ordets mest grundläggande betydelse, ändå har hon fått plats i fotohistorien först nu.

Den jämnårige Lennart Nilsson började också sin bana i Se och var fenomenal som reportagefotograf. Hans bilder av kroppsarbetare och människor som söker frälsning hos Frälsningsarmén är lysande, men också lite bortglömda jämfört med hans medicinska mästerverk.

När nu Fotografiska iordningsställt ett rum efter hans död har de valt bilderna av koncentrerat liv. De starkaste ur ”Ett barn blir till”: Det beslöjade embryot, som på håll ser ut som en rymdvarelse som dansar på ett korallrev. 13-veckorsbönan som svävar som en stjärna i rymden.

Det är bara åtta bilder i ett litet rum, ändå – eller just därför – golvas jag av mäktigheten i dem som om jag såg dem för första gången.

Fakta.

SVT:s K special den 10/3 ägnas åt Alma Haag.