Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Konstfacks vårutställning 2017

På Konstfacks vårutställning är kollage av återbrukat material och kollektiva processer flitigt förekommande. Bo Madestrand tycker att helheten är den bästa på många år.

Utställning

”Vårutställning 2017”

Konstfack, Stockholm. Visas t o m 21/5.

Allt är redan gjort, sagt och tänkt. Det enda som återstår är att remixa historiens olika beståndsdelar och sätta ihop dem i nya kombinationer. Så resonerade man under den postmoderna eran då collagetekniken blev ett svar på den ”historiens död” som sades lamslå formgivare, arkitekter och konstnärer.

Men vad betyder collaget i dag? Ett svar på frågan får man på Konstfacks vårutställning. Här har många studenter valt att arbeta i en collageteknik, där objekt, kläder och rumsligheter hackas upp och sätts ihop igen, med väl synliga skarvar. Fast den här gången är utgångspunkten inte i första hand estetisk eller teoretisk, utan snarare politisk och ideologisk. Nu handlar det framför allt om att återbruka material av sociala, ekologiska eller ekonomiska hållbarhetsskäl.

Marie O’Connor (Research Lab Craft) har exempelvis sprättat isär kläder vars beståndsdelar sedan satts ihop till nya plagg under en workshop. Den kollektiva arbetsmetoden blir ett sätt att mötas och diskutera klädernas material och historia såväl som personliga erfarenheter, samtidigt som de kasserade plaggen får nytt liv som hybrider bortom modets trendcykler och konsumtionshets.

Samma tanke återkommer hos Karolina Persson (Bildlärarutbildningen), som återanvänder gamla plastpåsar och liggunderlag i sina jackor och väskor. I en regnjacka bidrar stiliserade snöflingor från gamla fryspåsar till plaggets estetiska uttryck, samtidigt som de påminner om dess resurssmarta tillkomst.

Sammanfattningsvis är årets vårutställning en av de bästa på många år – luftigt gestaltad, angelägen och underhållande.

Det är ett projekt som känns typiskt för årets utställning, där det politiska engagemanget bedrivs i en dialogisk och sökande anda, snarare än i form av slagord och konfrontation. Intresset för jordnära, vardagliga och småskaliga lösningar visar sig i att två studenter på olika sätt engagerat sig i burhönsens tillvaro – dels med platsbyggda burar för småskalig produktion i stadsmiljö (Kajsa Lindström, Individual study plan in design), dels med förslag på mer djurvänliga burar i industrin (Ronja Harletun, Inredningsarkitektur & möbeldesign).

Ett annat förslag på hur man bättre skulle kunna ta tillvara på naturens resurser är Victor Alges (Industridesign) stolar och pallar tillverkade av skinn, ben och andra rester från älgjakten. Varje år, påpekar Alges, skjuts 80 000 älgar i Sverige, men bara 55 procent av djuret används som föda. Genom att ta tillvara på hela älgen bidrar man till en mer hållbar värld, samtidigt som man visar respekt för djuret.

I sin installation visar Joran Stamatakakos (Fine art) hur inte bara material, utan även idéer ur historiens stilförråd kan kombineras på nya, resurssnåla sätt – med maximal effekt. Han har skapat ett brötigt multikonstverk av plankor, textilier, aluminiumfolie och målningar som känns som en sentida släkting till Kurt Schwitters dadaistiska rumsbygge Merzbau. Ett mer återhållet anslag hittar man i Olof Marsjas (Ädellab) finlemmade rumsinstallation, där han skapat en grupp skulpturala objekt med exakt materialkänsla.

Foto: Theodor Ander

Överhuvudtaget imponerar studenterna från Ädellab med ett formspråk och en materialitet som ofta överglänser konststudenternas mer skissartade projekt – en trend som går igen från tidigare år. Se bara på Theodor Anders skulpturer (bilden ovan) av kuddar, läderremmar och bildäck, nära släktingar till den italienska konströrelsen Arte Povera.

Ett av vårutställningens allra starkaste verk är också signerat en Ädellab-student, nämligen Emelie Liljebäck (se bild nedan). I sin rumsinstallation har hon bland annat täljt ornamentala spetsmönster på en gammal vitmålad dörr och broderat detaljerade blommor och andra motiv på en fåtölj. Projektet är en hyllning till de tidskrävande hantverksprojekt som kvinnor utfört i århundraden, och en gestaltning av den kreativitet som kan uppstå ur ett väntande tillstånd.

Foto: Viktor Nilsson

Den meditativa tendensen, kopplad till en suverän materialkänsla, återkommer i Kyung-Jin Chos (Individual study plan in design) installation. Den består av ett antal keramiska skålar i olika storlek, som ger ifrån sig en dov klang när de träffas av lerstycken som pendlar från taket. Tillsammans bildar de en slumpmässig, ambient ljudkomposition som inspirerats av hennes upplevelse av en jordbävning i hemstaden Seoul.

Den som saknar den radikala andan vid gamla Konstfack behöver inte gå hem helt besviken. I en korridor hänger ett antal röda flaggor med politiska budskap. Men i stället för de förväntade revolutionsfraserna har Markus Johnson (Grafisk design & illustration) prytt sina fanor med slagord som bättre speglar vår tids flytande arbetsmarknad: ”Prekära i alla yrken förenen eder!”.

Sammanfattningsvis är årets vårutställning en av de bästa på många år – luftigt gestaltad, angelägen och underhållande. Allt må redan vara gjort, men i så fall har studenterna lyckats ovanligt väl med att uppfinna hjulet på nytt.