Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Rei Kawakubo på Metropolitan i New York

I dag öppnar en utställning med den nyskapande modeprovokatören Rei Kawakubo i New York. Susanna Strömquist tror på en jättesuccé.

Utställning

”Rei Kawakubo/Comme des Garçons: Art of the in-between”

Metropolitan Museum, New York. Visas 4/5–4/9.

Förhandsintresset för Metropolitans utställning om modekreatören Rei Kawakubo har varit enormt. Inte bara för att hon är en av vår tids främsta nytänkare i modet, utan också för att museet, som är känt för sina storslagna modeexposéer, plötsligt frångått policyn att inte göra solopresentationer med fortfarande verksamma designer.

Beslutet fattades 1983 efter en retrospektiv om megastjärnan Yves Saint Laurent – som avfärdades av kritikerna som en oförblommerad reklamkampanj. Drygt trettio år senare har det alltså blivit dags att omvärdera frågan. Att döma av den nästan osannolika trängseln på pressvisningen var det ett smart beslut.

Rei Kawakubo lär ha tvekat in i det längsta innan hon tackade ja till att medverka i utställningen. När hon väl bestämde sig påbörjades en dragkamp mellan henne och museets stjärncurator Andrew Bolton om vad som skulle inkluderas. Kawakubo ville helst fokusera enbart på kollektioner efter 2014 då hon slutade skapa bärbara kläder för att i stället satsa på mer abstrakta former och silhuetter. Medan Bolton ville visa plagg från hela hennes karriär. Lyckligtvis var det Bolton som den vann den kampen.

Rei Kawakubo är känd för sitt fullkomligt kompromisslösa förhållningssätt till sitt eget skapande – och för att aldrig blicka bakåt. Hon slog igenom i Paris i början av 80-talet med avantgardistiska varumärket Comme des Garçons och chockade etablissemanget med lager på lager av svarta, asymmetriska, överdimensionerade plagg. Hiroshima chic var ett av epiteten den radikala looken fick i pressen.

Hon har aldrig hållit sig inom modets konventioner och säger själv att hon startar från noll varje gång hon gör en ny kollektion. Drivkraften är att skapa något helt nytt som aldrig existerat tidigare. Framför allt har hon fortsatt säsong efter säsong att utmana vårt sätt att se på tillskärning och på idealkroppen. Var slutar plagget och var börjar kroppen? Vad är maskulint och feminint? God och dålig smak?

Det första man möts av i den bländvita utställningshallen är ett par oformliga, knallröda kreationer ur en av Kawakubos mest omdiskuterade kollektioner: ”Body meets dress – dress meets body” från 1997. Plagg med provokativt deformerade silhuetter som snabbt fick smeknamnet ”Lumps and bumps”.

Rei Kawakubo är en mycket privat, fåordig och självkritisk person som ogärna analyserar sin egen design. Om just den här kollektionen har hon dock i efterhand sagt att det är den hon är minst missnöjd med genom åren.

Lite längre in i utställningen finns ett antal rejält omfångsrika plagg ur en annan av hennes mest välkända kollektioner ”White drama” från 2012. En känslomässig kollektion i helvitt som handlar om livets gång från födsel och dop till bröllop och begravning. I mitt tycke en av hennes bästa, men enligt Kawakubo en av dem hon är mest missnöjd med – den är för uppenbar, för enkel att tolka.

Andrew Bolton har valt att gruppera utställningens runt 150 spektakulära plagg tematiskt snarare än kronologiskt. Han har identifierat nio olika teman som bygger på motsatspar som absence/presence, order/chaos och fashion/antifashion. I utställningskatalogen lägger han ut texten om dessa motpoler och hur Kawakubos kreativitet rör sig i utrymmet dem emellan, vilket också har fått ge namn till utställningen. Resonemanget må vara intressant rent teoretiskt, men på plats i museet tillför det egentligen ingenting.

Framför allt har hon fortsatt säsong efter säsong att utmana vårt sätt att se på tillskärning och på idealkroppen. Var slutar plagget och var börjar kroppen? Vad är maskulint och ­feminint? God och dålig smak?

Upplevelsen bygger snarare på det oerhört starka visuella, och rent emotionella intrycket. Det här är estetiskt utmanande plagg som både syns och känns. Plagg som sväller ut och tar för sig. Med stark närvaro. Ofta med en lätt galen, men samtidigt finstämd poetisk underton.

Upplevelsen förstärks av en setdesign som är lika briljant som plaggen, ritad av Rei Kawakubo själv. Kritvita arkitektoniska former i olika nivåer sammanfogade i en labyrintliknande konstruktion som runt varje hörn avslöjar nya sensationer och nya perspektiv.

Dessutom är utställningen helt utan distraherande glasmontrar – vilket gör att man kommer i härlig närkontakt med de unika plaggen. Från de första trashanketröjorna med medvetna revor och hål från tidigt 80-tal till 00-talets barnsligt rosablommiga jätteklänningar och ett par svulstiga kreationer av vit fodervadd från den allra senaste kollektionen, ”Future of silhouette”, för hösten 2017. Och glöm inte att titta upp. Vissa av de mäktigaste plaggen har fått balkongplats högt över huvudet på resten av dockorna.

Hårstylisten Julien d’Ys som skapar hår och peruker till Kawakubos visningar i Paris har bidragit med sina konstfulla skapelser även här. Men i övrigt finns ingen kontext, inga detaljer, inga väggtexter. Det här är plagg som talar för sig själva. Starka utropstecken, till övervägande del i Kawakubos favoritfärger svart, vitt och blodrött.

Utställningen är förvånansvärt kompakt och liten till ytan jämfört med museets många omskrivna blockbusters från de senaste åren – men intensiteten i upplevelsen slår det mesta. Av allt att döma ännu en gigantisk succé för The Met, och för Kawakubo.

Rei Kawakubo

Tokyobaserade Rei Kawakubo, 74 år, är självlärd och grundade Comme des Garçons 1969 i Japan. Hon slog igenom internationellt 1981 när hon började visa på catwalken i Paris.

Kawakubo är sedan 1993 gift med Adrian Joffe, vd för Comme des Garçons. Tillsammans har de byggt upp ett framgångsrikt modeimperium med en rad unga designer i sitt stall och med tongivande referensbutikerna Dover Street Market i bland annat London och New York.

Katalogen ”Rei Kawakubo/Comme des Garçons: Art of the in-between” tecknar en bild av Rei Kawakubos karriär med hjälp av ett stort antal citat ur hennes karaktäristiskt korthuggna intervjuer genom åren.

Metropolitans curator Andrew Bolton gjorde 2011 utställningen om då nyligen bortgångne Alexander McQueen. Den blev en dundersuccé som bidrog till ett uppsving för mode på museer runt om i världen.