Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Utställning: New York at Its Core på Museum of the City of New York

Hur berättar man en vibrerande stads långa historia? Svenska museer borde vallfärda till New York för att titta på en ny utställning som är rasande kunnigt genomförd. Metropolens underbara röra är skickligt presenterad.

UTSTÄLLNING
”New York at Its Core”
Museum of the City of New York

New York väcker kärlek och beundran, hat och avsky. Det är en symbol för kreativitet och liberalism men även stenhård kapitalism och kommersialism. Få platser framkallar så motsatta känslor och föreställningar. Metropolens underbara röra trotsar alla försök till överblick och summering. Pengar, mångfald, urban förtätning och kreativitet går dock som röda trådar genom stadens historia och är även huvudspår i den nya permanentutställningen ”New York at Its Core” på Museum of the City of New York.

Att klämma ihop stadens identitet och 400-åriga historia i några museisalar framstår som dömt att misslyckas. Men med hjälp av hundratals föremål, fotografier, ljudupptagningar och interaktiva medier ror museet förbluffande nog projektet i land med råge. Besökaren möter en rak kronologisk och kärleksfull berättelse om hur New York blir New York som knappast romantiserar eller väjer för baksidor och problem. Varje år kommer över 50 miljoner turister till staden. Nya guider publiceras ständigt men utställningen trumfar de flesta.

Även om området var bebott för över tiotusen år sedan tar museet avstamp först 1609 då Henry Hudson hittar dit på uppdrag av det Nederländska Ostindiska Kompaniet. I utställningens första del skildras hur hamnstaden växer fram. Holländare köper området av ursprungsbefolkningen för tyg, glaspärlor och brännvin värt 24 dollar och kallar det Nieuw Amsterdam.

År 1664 tar England över och bosättningen döps om till New York efter Hertigen av York. Sedermera lämnar britterna staden som tack vare hamnen blivit ett folkrikt centrum för handel och sjöfart. Hit skeppas slavar från Afrika och platsen blir dessutom inkörsport för mängder av immigranter. Först från Irland och Tyskland, senare från Syd- och Östeuropa varav många judar.

Sedan följer socialt turbulenta tider med våldsamma konflikter, strejkbryteri och korruption. I utställningen visas att trots en heterogen folkskara som ständigt fylls på utvecklas även en sällsynt tolerans. På en förhållandevis liten yta samsas fattiga och rika, olika språk och etniciteter. Nuvarande stadsgränser dras i slutet av 1800-talet när New York slås samman med Brooklyn, Bronx, Queens och Staten Island. Här startar även utställningens andra del med fokus på hur staden förvandlas till en global metropol: ett finansiellt och kulturellt centrum.

Ett perspektiv som av självklara skäl uppmärksammas är stadsplaneringen. Den avlånga ön Manhattan är stadens hjärta och bebyggelsen styrs av ett strängt rutmönster. Kvarteren består av exakt måttade tomter och klyvs av gator i olika bredd med en karaktäristisk blandning mellan gammalt och nytt, låga och höga hus. Men det är skyskraporna som syns i skyline och blir symboler för modernitet och framtid.

Det omfattande materialet används för att genomgående problematisera och belysa hur utställningens tematiska spår format staden och dess identitet.

World Trade Center hör självklart till de mest välkända. I utställningen kommenteras terrorattacken på tornen 2001 endast summariskt. En tänkbar förklaring är att dådet varken är den första eller värsta katastrofen som drabbat New York. Depressionen efter börskraschen 1929 påverkar samhället mer genomgripande och varaktigt.

På museet ägnas stort utrymme åt stadens upp- och nedgångar under förra seklet. När traditionell tillverkningsindustri som länge präglar staden och sysselsätter stora delar av befolkningen avvecklas på 1960-talet ökar arbetslösheten och kriminaliteten accelererar. Vid det laget har många medelklassfamiljer redan flyttat till villaförorter och på kort tid förvandlas New York till en farlig stad på dekis med sopor i drivor längs gatorna. Bankrutt hotar men den kommer till undsättning med lån från den amerikanska staten.

Det råder emellertid ingen brist på kreativitet och energi. Tvärtom. En stor mängd nedgångna men billiga lokaler och lägenheter gör området till en ovanligt dynamisk och kreativ tummelplats. I 1970-talets ruffiga New York händer sannerligen saker. Det är här Woody Allens klassiska filmer utspelas medan Andy Warhol håller hov på The Factory. En vital konstscen utvecklas, gaykulturen får sitt genombrott liksom discon och graffitikulturen.

Samtidigt kastas ljus på det skamfilade ryktet. Ett led i försöken att återupprätta stadens förlorade heder är kampanjen ”I Love New York” och självklart visas Milton Glasers logotyp med ett hjärta som numera blivit ett slags stadsemblem. Den omstridde borgmästaren Rudy Giuliani som på 1990-talet tar i med hårdhandskarna för att bekämpa brottsligheten är ett annat nedslag. Kriminaliteten minskar men stigande hyror och stränga ordningsregler innebär att många tvingas bort och en del av stadens dynamiska vitalitet försvagas.

I ”New York at Its Core” markerar vissa viktiga föremål kronologin – som ett holländskt köpekontrakt från 1600-talet och den första tunnelbanebiljetten. Annat har fått betydelse i efterhand, till exempel en handskriven gästlista från nattklubben Studio 54 där både Ringo Starr och Liberace finns med.

Det hela hade lätt kunnat landa i en ytlig och nostalgisk uppvisning av allehanda memorabilia. Men i stället används det omfattande materialet för att genomgående problematisera och belysa hur utställningens tematiska spår format staden och dess identitet.

Även framtiden diskuteras. I utställningens tredje och avslutande del ”The Future City Lap” aktualiseras frågor om sociala och ekonomiska levnadsvillkor, miljöproblem och kommunala färdmedel. På en vägg från golv till tak finns en gigantisk digital karta där konstant blinkande lampor illustrerar demokratiska data: ena stunden inkomstskillnader, andra stunden etniska tillhörigheter.

Det finns mycket att lära av ”New York at Its Core” – inte minst för svenska museer. Utställningen använder flitigt historiska föremål från samlingarna. En ideologisk agenda tycks saknas liksom pekpinnar. I stället berättas historien om New York från ax till limpa på ett rasande skickligt sätt.

Tre andra verk om New Yorks historia.

Film. Sergio Leone, ”Once upon a time in America” (1984)

En melankolisk gangsterhistoria om några judiska pojkars uppväxt i ett fattigt kvarter på nedre Manhattan under det tidiga 1900-talet. I regissören Sergio Leones sista film berättas om hur kompisgänget slår sig in i New Yorks kriminella värld men också om vänskapsband och kärlek, svek och förräderi. Allt till Ennio Morricones suggestiva musik.

Bok. Patti Smith, ”Just kids” (2010)

”Just kids” är Patti Smiths ömsinta berättelse om hennes egen och vännen Robert Mapplethorpes väg till berömmelse. Men memoarboken är lika mycket en hyllning till det sena 1960-talets och 1970-talets New York. Smith och hennes vänner rör sig mellan vattenhålen Chelsea Hotel, St Mark’s Church och Andy Warhols The Factory i en värld som vibrerar av konst, rock och droger.

Arkitektur. Rem Koolhaas, ”Delirious New York: A metrospective manifesto for Manhattan” (1978)

Den holländska arkitekten Rem Koolhaas bok kan ses som en fortsättning på Walter Benjamins essäer om 1800-talets Paris. Det är en bibel i arkitekturkretsar där Koolhaas synliggör och bejakar den kommers och storskalighet som förvandlat New York till en politisk och kulturell smältdegel.