Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Pernilla Andersson: ”Jag vägrar vara rädd”

Pernilla Andersson.
Pernilla Andersson. Foto: Beatrice Lundborg

Kulturdebatt. Pernilla Andersson skriver på DN kultur om förvanskningen av hennes ord på Avpixlat – och om hoten.

Jag har lämnat mitt barn på förskolan, viskat lite med personalen och barnets pappa om att hålla ett extra öga i parkerna efter hoten. Har cyklat fort till gymmet och sparkat skiten ur en helt oskyldig boxboll.

Har kommit hem, packat turnéväskan och ställt gitarrerna i hallen, med en snabb fundering om huruvida det är farligt för mig ikväll, på stället där jag ska spela. Kan något hända? Har jag folk runt mig hela tiden?

Tar en kopp kaffe, sätter mig vid köksbordet. Börjar gråta. Blir arg på mig själv för att jag gråter. Blir rasande på mig själv för att jag är rädd. Rasande för att män har hotat mig mer de senaste tre dagarna än i hela mitt liv. För att mina ord har blivit kidnappade och satta ”i sin rätta kontext”. En man har alltså stått till tjänst och hjälpt mig att säga vad jag tycker. Bara så där. Med vilken rätt utgick han ifrån att jag inte kan uttrycka mig i skrift?

Jag gråter för att jag inte vet hur jag ska vara tillräckligt tydlig. För att jag vill be den här mannen dra åt helvete, respektera mina ord och inte mansplaina för en utbildad 42-åring om vad hon egentligen menar.

 

Män har hotat mig mer de senaste tre dagarna än i hela mitt liv. 

 

Jag hatar mäns våld mot kvinnor. Jag hatar att det jag skrev om, om flickors rädsla för övergrepp och våldtäkt, blev en fråga om invandring, Jag hatar att sakfrågan, om mäns våld mot kvinnor, alltid försvinner.

Jag tittar igenom mina flöden i sociala medier. Män talar om för mig att inga fina svenska karlar någonsin skulle göra så – och önskar samtidigt se mig bli våldtagen. De känner sig utpekade och ber mig fokusera på de futtiga procent av våldsbrotten som begås av kvinnor. Jag undrar om de har en skruv lös och min exmake, turnéledare samt musiker (samtliga män) talar om för mig att – ja, så är det.

Jag tänker, mitt i en hulkning, att människor måste känna så fruktansvärt mycket smärta och rädsla inombords, men varken har kunskap, mod eller vilja att ta reda på varför – och istället riktar den mot någon annan.

Bögar, invandrare, kulturarbetare, de för rika, de för fattiga, journalister, artister, jättekristna, vegetarianer och satansdyrkare, alla kan få en släng av sleven. Bara man slipper rannsaka sig själv.

 

”Peace and Love”. Känn på orden, ni som hatar så. Ni behöver dem. 

 

Jag ringer min mamma, frågar henne om jag får skriva om mannen som misshandlande henne och slog ut hennes tänder. Den välartade svenska mannen från ett kyrkligt hem som under många år gav henne stryk, utan min vetskap. Han som fick 1800 kronor i böter för det. Inget fängelsestraff, eftersom mamma hade ”varit provokativ”. Mamma säger: ”Visst gör det, men säg inte hans namn bara, man vet aldrig.” Hon är fortfarande rädd.

Män som våldtar, misshandlar, förgriper sig och inte kan respektera kvinnor kommer från alla samhällsskikt och från alla etniska ursprung, de finns överallt i världen och de är inte vatten värda i mina ögon. Vi ska inte dadda med någon av dem. Straffen måste skärpas, sakfrågan lyftas och män som inte förstår det måste utbildas, huvudsakligen av andra män, eftersom det verkar problematiskt för dem att ta lärdom av kvinnor.

Alla våldsdåd mot kvinnor (och män) måste betraktas som något helt oacceptabelt, och det är en syn som ska avspeglas i både rättssystem och samhälle. För att nå dit måste vi ändra vår samhällsstruktur, tala om jämställdhet och respekt, och fostra våra söner till ansvarskännande män som aldrig skulle hota, hata eller förgripa sig på någon.

På fredag spelar jag, trots hat och hot om våldtäkt, på festivalen Peace and Love. ”Peace and Love”. Känn på orden, ni som hatar så. Ni behöver dem. Och jag med, för jag vägrar vara rädd.

• Läs mer: Pernilla Andersson till angrepp mot Avpixlat

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.