Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Thord Eriksson: Så blev en Norgehistoria en svensk sanning

Medborgarplatsen
.
Medborgarplatsen
. Foto: Lisa Mattisson

Utfästelserna om att det bara finns två otrygga zoner i Afghanistan bygger på en selektiv tolkning av information. Thord Eriksson följer en fyra månader gammal norsk artikels väg från Twitter till truism.

Söndag 13 augusti

Klockan är fjorton minuter i tio på kvällen när Jenny Sonesson delar en artikel från den norska tidningen Verdens Gang på sin Facebooksida. Enligt artikelns rubrik – som hänvisar till UDI, den norska motsvarigheten till Migrationsverket – är bara två av Afghanistans 34 provinser otrygga.

”Intressant att denna myndighet gör sådan annan bedömning än C och L”, skriver Sonesson. Hon är kritisk till att Annie Lööf och Jan Björklund krävt att utvisningarna till Afghanistan stoppas på grund av det försämrade säkerhetsläget.

Jenny Sonesson var politiskt sakkunnig i regeringen Reinfeldt och under en period pressekreterare åt dåvarande EU-ministern Birgitta Ohlsson. Nu är hon pr-konsult och skriver kolumner i Göteborgs-Posten och Sveriges Kommuner och Landstings tidning Dagens Samhälle.

Drygt en timme efter Sonessons uppdatering på Facebook delas den norska länken i en tweet av debattören Merit Wager. Hon driver ett par bloggar och syns ibland på Svenska Dagbladets ledarsida och på den konservativa tankesmedjan Den nya välfärdens debattsajt Det goda samhället. Temat för det hon skriver är ofta att Sverige måste upphöra med sin naiva migrationspolitik.

Länken till den norska artikeln inspirerar henne att skriva att ”de som fått avslag ska lämna landet”.

Precis som Sonesson är Wager okänd för de breda massorna men viktig för sina följare. När de på söndagskvällen har delat länken, börjar den norska artikeln synas i nyhetsflödet.

För dem som anser att utvisningarna ska fortsätta är uppgiften om att bara två av Afghanistans provinser är otrygga svår att motstå.

Måndag 14 augusti

Författaren Katerina Janouch går till motattack mot dem som kritiserat henne för påståendet att vänsterpartisten Rosanna Dinamarca raggat unga killar vid manifestationen på Medborgarplatsen mot utvisningar. I en text på sin blogg blandar hon ilska över kritiken med utfall mot svensk politik och demonstrerande afghaner.

”Med tanke på hur det skjuts och sprängs i Sverige numera kanske det rentav är tryggare på landet i Afghanistan än säg i Kista?”

Hon understryker sin spekulation om säkerhetsläget med att länka till Verdens Gangs artikel.

Samma dag delas artikeln av bloggaren Julia Caesar som omhuldas i rasistiska kretsar i hela Norden. ”Bara två av Afghanistans 34 provinser är otrygga”, skriver hon.

Lars Beckman, frenetiskt twittrande moderat riksdagsledamot från Gävle som alltid är kritisk mot förmodat vänstervridna journalister och i synnerhet mot dem på Sveriges Television och Sveriges Radio, delar länken och skriver: ”Statsmedia i Sverige läser inte norska medier?”

Tisdag 15 augusti

Bloggen ”Petterssons gör skillnad!” – så rasistisk att en politisk sekreterare för Sverigedemokraterna i Malmö blev av med jobbet häromåret när hon avslöjades som återkommande skribent – har upptäckt artikeln. ”Åk hem till den Islamska Republiken Afghanistan och bygg upp ert land och ta gärna lite vänsterextremister med er, de gillar att jobba ideellt…”

Högerextrema Nya Tider publicerar också en text: ”Enligt norska UD (sic!) är 32 av Afghanistans 34 regioner säkra.”

På Avpixlat länkar chefredaktören Mats Dagerlind till VG-artikeln och skriver att den norska migrationsmyndigheten bekräftar att Afghanistan är ett tryggt land att återvända till.

Onsdag 16 augusti

Helena Edlund, präst i Svenska kyrkan som haft ett förtroendeuppdrag för Sverigedemokraterna i Malmö, delar artikeln på sajten ”Det goda samhället” där hon precis som Merit Wager är medarbetare. Hon skriver:

”Stora delar av Afghanistan präglas inte av våld, norska myndigheter hävdar att endast två av 34 provinser är otrygga.”

Carolin Dahlman, politisk redaktör på Kristianstadsbladets liberala ledarsida, kritiserar politiker som tagit ställning mot utvisningar till Afghanistan. Hon hänvisar till VG och den norska bedömningen att bara två afghanska provinser är otrygga. ”I övrigt konstaterades att det är säkert nog för återvända.”

Torsdag 17 augusti

I SVT:s ”Opinion Live” hänvisar Sverigedemokraternas migrationspolitiska talesperson Paula Bieler till en bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan som hon påstår att Norge gör. ”32 provinser bedöms som säkra nog att återvända till och även de två som bedömts som osäkra, bedöms inte som så osäkra att det inte är omöjligt alls att återvända.”

Fredag 18 augusti

Den borgerliga skribenten och pr-konsulten Rebecca Weidmo Uvell bloggar om de ensamkommande på Medborgarplatsen. Hon hittar stöd för sin linje i rubriken till VG-artikeln, som hon länkar till. ”Enligt norsk media är bara två av Afghanistans provinser osäkra.” (Jenny Sonesson, som har gjort några avsnitt av podden ”Borgarbrackor” tillsammans med Uvell, twittrar entusiastiskt om hennes genomgång av ”haveriet med ensamkommande”.)

Torsdag 24 augusti

Expressens ledarsida argumenterar mot dem som vill stoppa utvisningar till Afghanistan. Tidningen stöder sig bland annat på påståendet om hur Norge bedömer säkerhetsläget i landet, som cirkulerat i ett par veckor. ”Norges motsvarighet (till Migrationsverket, reds anm) - UDI - anser exempelvis att bara två av 34 provinser i Afghanistan är ’generellt otrygga’.”

Vilken analys gör då egentligen Norge av säkerhetsläget i Afghanistan?

Fram till vintern 2015/2016 bedömdes flera delar av landet vara så farliga att det inte gick att utvisa människor dit.

När flyktingvågen kulminerade hösten 2015 ändrade den norska migrationsmyndigheten Utlendingsdirektoratet, UDI, sin analys. Formellt ansågs inte längre några delar av landet som så farliga att det hindrade utvisningar dit.

På tröskeln till ett valår väcker det olust och oro.

I våras ändrade UDI åter bedömningen och betraktar sedan dess provinserna Helmand och Nangarhar som ”generellt otrygga”. Enligt myndighetens definition betyder det att ”säkerhetssituationen är så allvarlig att varje enskild asylsökande är skyddad mot att återvända dit.”

Det nya när Verdens Gang skrev sin intensivt delade artikel var alltså inte att Afghanistan bedöms som tryggt.

Det nya var analysen att landet tvärtom är mindre säkert än tidigare.

Artikeln bygger främst på en intervju med UDI:s chef Frode Forfang. Han är förbluffande uppriktig när han säger att beslutet vintern 2015/2016 inte hade något med den verkliga säkerhetssituationen att göra. ”Det var vår bedömning som ändrades, det var inte situationen i Afghanistan som ändrades.”

Han får frågan om han anser att situationen har skiftat över tid. Han svarar att den inte har blivit bättre. ”Den har snarare förvärrats i delar av landet.”

Frode Forfang framhåller samtidigt den ståndpunkt som svenska Migrationsverket också lutar sig emot när frågan om totalt stopp för utvisningar till Afghanistan kommer upp. Han säger att risken för civila trots allt är relativt liten och ”i varje fall inte tillräckligt hög för att vi ska kunna förklara landet som otryggt för alla.”

Generellt otryggt eller inte otryggt för alla – det är mellan sådana glidande beskrivningar som uppfattningen om säkerhetsläget i Afghanistan rör sig.

De som demonstrerar mot utvisningarna hävdar förstås det förra.

De som anser att utvisningarna ska fortgå hävdar det senare – ju mer trygghet i Afghanistan desto färre afghaner bör få stanna i Sverige.

Läs mer: Näthatet flyttade ut på Medborgarplatsen

I den striden om verklighetsbeskrivningen har rubriken till Verdens Gangs artikel varit oemotståndlig. Det finns skäl att betvivla att särskilt många har läst själva artikeln eller dokumenten med UDI:s analys, som artikeln i grunden faktiskt handlar om.

För inget där stödjer rubrikens förenklade bild av att det är relativt lugnt i Afghanistan.

Inte ”bara” två provinser är otrygga.

Mönstret som tonar fram när man följer hur artikeln har delats och kommenterats kan förstås vara en slump. En mer trolig förklaring till att så många bidragit till en kedja som snarare framstått som agendabekräftande än sakligt informerande, är den starka driften att vinna alla argumentationer i kombination med en svag hederlighet.

Att somliga aktörer ägnar sig åt sådant förvånar inte alls.

Att andra gör det förvånar desto mer.

På tröskeln till ett valår väcker det olust och oro.


Förtydligande: Texten som publicerades i Expressen den 24 augusti var inte den första ledaren som tidningen publicerade i ämnet. Redan den 24 juni uppmärksammades UDI och de två otrygga provinserna i en ledarkrönika av tidningens politiska redaktör Anna Dahlberg.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.