Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kulturdebatt

Ulf Danielsson: Klimatkrisen kommer att kräva blod, svett och tårar

Foto: John McConnico/AP

”Björn Wiman tror inte på en grön revolution. Detta är en pessimism jag inte vill dela.” Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik svarar på Björn Wimans krönika om att ”pessimismen är populistens bäste vän”.

Klimatproblemen är på allvar. Det handlar om ett existentiellt hot mot den mänskliga civilisationen där varningssignalerna kommer allt tätare. Arktiska rådet meddelade nyligen att vi närmar oss en tipping point, en brytpunkt, vad gäller den försvinnande isen i Arktis. En i förra veckan publicerad rapport från SCB visar att de koldioxidutsläpp som Sverige svarar för fortsätter att öka. Detta samtidigt som vår del av världen istället behöver åstadkomma reduktioner på upp emot 10 procent per år redan nu för att vi skall ha en rimlig chans att förhindra en farlig uppvärmning.

Inför detta kan man reagera med förnekelse, uppgivenhet, tillförsikt eller med att uttrycka en vilja till radikal förändring. I DN (7/5) inser Björn Wiman fullt ut allvaret i det som håller på att hända och att ett nytt och dramatiskt skede tagit sin början. Men samtidigt skräms han av hur detta kan leda till en pessimism som för med sig en farlig populism. Han väljer därför tillförsikten och är inte ensam. Välvilliga politiker, oavsett hur gröna de säger sig vara, fruktar att ju mer man skräms desto större blir risken för förlamande passivitet, och bedyrar därför att någon avgörande förändring i hur vi lever inte kommer att behövas. Klimatmålen kan nog hanteras med en grönare tillväxt. Motsägelsen är uppenbar och följden blir misstro, frustration och ironiskt nog just likgiltighet hos de som lyssnar till varningarna men inte får någon förebild för handling. Förnekelse och faktaresistens blir de sätt man väljer att hantera sin egen uppgivenhet.

Björn Wiman tror inte på de stora och dramatiska åtgärderna. Han ser nyktert optimistiskt på en framtid där de små grå stegen som vi tids nog tar tillsammans leder till en lösning. Men det är inte mycket som tyder på att naturen kommer att fortsätta trippa fram med lika små och grå steg – det som nu står för dörren är något helt annat med hastiga och brutala förlopp i vars spår det följer krig, svält och flyktingvågor runt om i världen som heller inte kommer att lämna oss uppe i norr oberörda.

Läs mer: Björn Wiman: Finns det is på nordpolen? Ja, och pessimisten är populistens bästa vän

Ulrika Björksten på Vetenskapsradion intar (5/5) i ljuset av detta en helt annan attityd. Hon skräms av klimatförändringarna, bejakar sin rädsla, och förespråkar en radikal pessimism utan varje spår av tillbakalutad tillförsikt. Jag är inne på samma linje. Det handlar om att se svårigheterna utan skönmålning, och inse att det inte kommer att gå väl om inget görs. I denna mening handlar det definitivt om pessimism. Men det är en klarsynt pessimism, som inte stannar i uppgivenhet. I stället går den vidare för att föda fram en vilja att faktiskt göra något åt det som sker. Men det förpliktigar och det följer krav. Det handlar om blod, svett och tårar men bortom detta en vision om en bättre framtid som fler borde bry sig om att försöka formulera.

Björn Wiman tror inte på en grön revolution. Detta är en pessimism jag inte vill dela. Inte än. Förändringar i tidsandan kan komma snabbt när tiden är mogen och insikten väl infinner sig. Kanske vi strax är där? Det finns tipping points, brytpunkter, också i människors förhållningssätt till världen. Liksom väldiga isar plötsligt kan bryta sig loss från Antarktis, och metanhydrater frigöras ur den sibiriska tundran, kan skiften ske i människors sätt att tänka när man minst anar det men bäst behöver det.

Ulf Danielsson

Professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, författare. Gav senast ut boken "Vårt klot så ömkligt litet" (Fri Tanke förslag, 2016).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.