Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Hamlet - Dåren är tillbaka av William Shakespeare

”Hamlet. Dåren är tillbaka” på Folkteatern i Göteborg.
”Hamlet. Dåren är tillbaka” på Folkteatern i Göteborg. Foto: Magnus Länje

Lustfylld Hamlet. Blankversen får tampas med skitig samtidsjargong

Teater

”Hamlet. Dåren är tillbaka” av William Shakespeare

Översättning och bearbetning Magnus Lindman. Regi/koreografi Örjan Andersson. Scenografi/ljusdesign Chrisander Brun. Kostym Nina Sandström. Kompositör Franz Edvard Cedrins. Medverkande Evin Ahmad, Ardalan Esmaili, Lena Birgitta Nilsson, Javier Perez, Kardo Razzazi, Jonas Sjöqvist, Arina Trostyanetskaya, Danielle de Vries, Sara Wikström. Speltid 2 tim 20 min inkl paus. Folkteatern Göteborg.

Hamlet vår samtida? Den polske teatermannen Jan Kott gjorde för ett halvt sekel sedan succé med boken ”Shakespeare vår samtida”. Kott läser och ser Hamlet som en upprorsman. En yngling satt under högt tryck från familj och omgivning i den ruttna staten Danmark. När han spelar vansinnig är det för att göra upp räkningen med en tid ur led. Hans perspektiv är statskupp. Men det var då det.

När Folkteatern nu satsar på Hamlet gör man det i en rik uppsättning av Örjan Andersson som står för både regi och koreografi. Scenografen Chrisander Brun har förlagt spelet till en upphöjd underifrån belyst spelplatta med entréer från båda kortsidor. Rumsbegränsningen koncentrerar spelet och gör dansen likvärdig med talscenerna. Dansarna tar också talroller i spelet och Shakespeares blankvers får tampas med skitig samtidsjargong. Hovmännen Guildenstern och Rosencrantz bugar på sina modermål, talar spanska och ryska och vi förstår vad deras kroppar säger.

Nina Sandströms kostymer är praktfulla. Hamlet ensam klädd i svart, tajt. Magnus Lindmans översättning och bearbetning är skickligt kul och spelsäker och håller klassikern på mattan. Det handlar inte om någon Hamletmassaker à la Bla, Bla, Bla men om en genomtänkt appropriering där tider korsas och kränkningar av ordningar binder samman då och nu i en filosofisk reflektion om vad som följer på döden. Vad det är att inte vara.

Evin Ahmad gestaltar Hamlet med de precisa medel som är hennes märke. Hon kan verkligen nagla fast en figur på scenen i en tystnad som talar. Men hon är inte ensam i det som följer på mordet på Kung Hamlet, Hamlets far (som blivit Hamlets spöke). Hon delar rollen med Ardalan Esmaili och Kardo Razzai i uppsättningens tyglade kaos som slutar i en grandios dödstablå när giftbägaren tömts, den förgiftade floretten och bolmörten skördat sina offer.

Allt detta på två timmars speltid.

Det är bara en teater med vind i seglen som klarar ett sådant vågspel. Föreställningen görs med en lust som inkluderar både spelare och publik och det är lätt att överse med de brister som också finns. Några av dansscenerna äventyrar möjligen det dramatiska förloppet och friställer dansen på ett demonstrativt vis. Andra är anslående och samverkar med replikerna utan att bli illustrerande. Också skådespelarna är säkra i sina koreografiska insatser. Mycket vacker är den duett som Razzai och Esmaili gör av monologen att vara eller inte vara. Publiken följer deras rörelser och lyssningen är så tät att det känns.

Danielle de Vries dansar Ofelias roll och sätter punkt när dödgrävaren i en scen på jobbet hanterar hennes lemmar efter döden i vattnet.

Pjäsen har den här gången försetts med undertiteln ”Dåren är tillbaka”. Det är en onödig dämpning men den säger något om den dekonstruktion som präglar uppsättningen. Långa stycken är den beundransvärd men ibland också ett exempel på en helhet som är mindre än summan av delarna. Det den påstår, som man sa en gång i tiden, hamnar något i skymundan för de sceniska tilltag som man späckat text och spel med i denna respektlöst underhållande klassikerkram.