Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Spanska flugan” på Gunnebo slott

Ewa Roos, Sven Melander och Hans Josefsson i ”Spanska Flugan”.
Ewa Roos, Sven Melander och Hans Josefsson i ”Spanska Flugan”. Foto: Lina Ikse

Dubbelmoralens väktare skördar vad de sått, skriver Tomas Forser om ”Spanska flugan”.

”Spanska flugan”

av Franz Arnold och Ernst Bach

Musikversion: Per Gerhard i bearbetning av Anders Aldgård.
I rollerna: Sven Melander, Ewa Roos, Nina Hammarklev, Björn Elmgren, Stefan Ljungqvist, Hanna Hedlund, Ulf Eklund, Hans Josefsson, Jan Ericson, Victoria Kahn, Reuben Sallmander, Kattis Trollregn.
Orkester: Per Berglund, Gert-Inge Persson, Fredrik Stenberg, Anders Lorentzi, Johan Folker.
Scen: Gunnebo slott.
Speltid: 2 tim 45 min inkl paus.

Att sätta upp en klassiker är att pröva nya läsningar och låta gamla roller tala samtid. Vi lyssnar med nya erfarenheter och upptäcker att allt inte är sagt.

Men när det handlar om komedier och dess låggenre farsen är det i stället förväntningar som skall uppfyllas. Igenkänningsfaktorn är stor del av underhållningen.

På Gunnebo Slott och Trädgårdar är det nu dags för en gammal goding, ”Spanska flugan”, som inte är vare sig en fluga eller skalbagge men en fatal kvinna från anno dazumal.

Anders Aldgårds regi bjuder inte på några överraskningar utöver intrigens förväxlingar. Men de är å andra sidan många när senapsfabrikören Ludvig Klinkers hemsöks av det förgångnas förvillelser.

Franz Arnold och Ernst Bach hörde till förra seklets mest framgångsrika i genren och i Tyskland under första världskriget.

”Spanska flugan” hade premiär i Sverige 1914 och Per Gerhard tog den till Vasateatern 1981. Där gick den för fulla hus i flera säsonger med en lysande ensemble: Carl-Gustaf Lindstedt, Lars Berghagen, Inga Gill med flera.

Snedsteg i den potenta ungdomstiden gör att senapsfabrikören visar sig ha en son och sin eldiga kvinna hade han delat med etablerade män i hans egen ålder. När så sonen dyker upp är spelet förlorat men långt ifrån slut. Den ene efter den andre av moralens väktare hade ”varit med och satsat” som fabrikören säger.

Sven Melander spelar Klinker och lyckas vara sceniskt dominerande med ganska grova medel och något ansträngd dans. Tekniken att låta poletterna falla ned med viss fördröjning behärskar han. Men den som vinner spelet på scenen är Reuben Sallmander som Malte Minör, son till en rådman från Borås. Malte kastar sig huvudlöst och handlöst ut i situationerna i ett spel som har extra allt. Charmerande blyg och ständigt obekväm i sin längtan.

De äldre herrarna för sig mestadels med den auktoritet de inte har. Kvinnorollerna är sydda efter mått som höll bra ännu för snart 40 år sedan. Men ingen skugga över Nina Hammarklev som Klinkers dotter och Hanna Hedlund som riksdagsmannen Lagbergs dotter. Som musikalartister får de flugan att surra för att tala sommarteaterspråk. Deras dansnummer och sång är välkomna i föreställningen.

Senapsgul är de oundvikliga katastrofernas färg och matchar Maltes stolliga klädsel och benföring. Aldgårds version ligger nära Gerhards. Men publiken på Gunnebo höll till godo med kopian. När den nu också fick med sig litet göteborgsk lokalfärg med gatunamn, Liseberg, Långedrag, Haga och några ord att återta. ” Din jävla Flane” till exempel. Inget för en promenad i parken men gott att höra för den som minns hur den beteckningen avslutade all fortsatt diskussion.