Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Stressyndrom. Kul och absurt om barn och vuxenhets

Hamadi Khemiri fångar den stressade nutidsmänniskan.
Hamadi Khemiri fångar den stressade nutidsmänniskan. Foto: Sören Vilks

Stressyndrom. Kul och absurt om barn och vuxenhets, skriver Anna Håkansson om ”Bråttom bråttom”.

Dansteater

”Bråttom bråttom”

Regi, koreografi och musik: Birgitta Egerbladh

Text: Matthias Fransson och Sven Björklund. Medverkande: Nadja Weiss, Marie Richardson, Hamadi Khemiri och Filip Alexanderson. Scenografi och kostym: Magdalena Åberg. Ljus: Fredrik Glahns. Dramaturg: Marie Persson Hedenius. Scen: Lejonkulan, Dramaten. Speltid: 45 min. Rekommenderad från 4 år

 

Att en av de vanligaste replikerna riktade till barn är ”skynda dig” kräver knappast någon gallupundersökning. Skillnaden mellan att vara äldre och yngre är kanske allra störst just i uppfattningen av tid.

I dessa temposkillnader tar regissören och koreografen Birgitta Egerbladh sin utgångspunkt. Till sin hjälp har hon en charmerande fyrhövdad Dramatenensemble som skickligt fångar såväl vuxnas stress-spasmer och uppstissade ”visst var det var något jag måste göra”-blickar som barnakroppens förmåga till fullständig avslappning och obryddhet.

I Magdalena Åbergs scenbild utmanas perspektiven. Stolar i tre storlekar placerade på olika nivåer i Lejonkulans djupa scenrum luckrar upp gränsen mellan stor och liten. Med sina öppna ryggstöd fungerar de också som både inramning av skådespelarnas ansikten och förlängda kubistiska kostymer, redo att hängas upp på en arm eller runt en hals.

Den absurdistiska texten, signerad Matthias Fransson och Sven Björklund från humorgruppen Klungan, sätter fingret på vuxenspråkets alla uppfordrande utropstecken liksom frågetecknen bakom barnens vardagsfilosofiska frågeställningar. Alltför ivrig att också besvara de senare lämnar den emellertid publikens entusiastiska förslag därhän. Det är också enda gången föreställningen glappar.

I övrigt är ”Bråttom bråttom” är en riktig liten skatt där Hamadi Khemiri och Filip Alexandersons humoristiska pas de deux hör till höjdpunkterna. I en ömsint exposé över läggningsritualens alla steg smälter barn- och vuxenroller samman till en gemensam kropp. Till det taktfasta dunsandet från rumpor som slår mot stolsitsar, nedhasade jättebarnoveraller släpade längs med marken och Egerbladhs manande pianomusik hittar föreställningen sin alldeles egen rytm.

I slutscenen är stolarna utbytta och vi befinner oss i Trädlandet, ett utopiskt sittsäcksparadis där barn och djur får bestämma allt. Här pratar man med ögonen och alla förstår varandra. Tänk om världen kunde få vara precis så.