Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Vad gör vi här? på Unga teatern/Malmö stadsteater

Josefin Iziamo och Pelle Grytt.
Josefin Iziamo och Pelle Grytt. Foto: Emmalisa Pauly

Skolsamtal. Rappt och roligt när dockor speglar klassrummet.

TEATER
”Vad gör vi här?” av Erik Holmström och Sofia Westerlund
Regi, rum, dockor: Erik Holmström. Musik: Stefan Johansson. Ljus: Sven-Erik Andersson. Med: Pelle Grytt, Josefin Iziamo, Märta Lundin, Erik Olsson och Sandra Stojilkovic. Scen: Studion, Unga teatern/Malmö stadsteater. Speltid: 1 timme.

Studion är Malmö stadsteaters minsta och högst belägna scen, längst upp i Hipphuset. Sedan 2014 är scenen nav i återuppväckta Unga teaterns verksamhet för barn och unga; sedan i höstas med Sara Cronberg som chef. I ”Vad gör vi här?” påminner åtskilligt om Malmös lägst belägna scen, Malmö dockteaters källarscen, där Erik Holmström vanligtvis rumsterar. Den som såg premiärföreställningen där – ”Funktionell dumhet” om Arbetsförmedlingen – känner igen både uttrycket, dockorna, och det dokumentära sättet att inhämta stoff, men ”Vad gör vi här?” har ett annat fokus: den svenska skolan.

Krutet är kanske inte full så torrt nu när dockkonceptet är bekant, och skolan är väl inte heller fullt så illa omtyckt som Arbetsförmedlingen. Med stadsteaterns resurser får Erik Holmström i gengäld mycket bättre möjligheter att rent tekniskt förlösa sina idéer. ”Vad gör vi här?” talar också direkt till den primära målgruppen, den svårflörtade tonårspubliken, och den speglar – i något krympt, hukande skala – den verklighet som den unga publiken hasar runt i till vardags.

Erik Holmström och Sofia Westerlund har samlat och samplat intervjuer med lärare och elever, och de fem skådespelarna lånar förvrängda röster och oförställd energi åt dockorna, som intar det klassrum som hämtat både bänkrader, lampor, färg och hålögd atmosfär från Peter Tillbergs tavla ”Blir du lönsam, lille vän?” Den visuella utgångspunkten är väl vald eftersom föreställningen vittnar om att varken lärare eller elever har en klar bild av meningen med dagens skola; förutom då att allt handlar om betygen – enligt ekvationen: A eller E= rik eller fattig, kändis eller uteliggare – och anpassning till samhällets behov. Och samhället är synonymt med arbetsmarknaden.

Iscensättningen går rätt hårt åt lärarna och lärarna går rätt hårt åt skolan, som framstår som nästan lika dysfunktionell som Arbetsförmedlingen i ”Funktionell dumhet”, men ”Vad gör vi här?” aktar sig samtidigt noga för att helt ta motivationen ur eleverna; och varför skulle skolorna för övrigt skicka elever till en allt för kritisk föreställning?

Kanske är det vagheten på denna punkt som gör att de otåligaste åskådarna börjar markera för rast efter tre kvart. Det kan förstås också ha med deras dagliga rutiner att göra. Tilltalet är annars rappt och roligt nog och ensemblen utnyttjar skickligt denna möjlighet att genom dockorna spela fram några av de individer som annars brukar drunkna i massan och slukas av en grå skolvardag.

Slutbetyg: Skolan är trött men iscensättningen är pigg, och den visar att Unga teatern på allvar börjar få kläm på sin publik och sitt tilltal.