Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Den vita klädkuppen – en stilfull protest med lång historia

Kvinnliga demokrater genomför en klädsam protest i den amerikanska kongressen.
Kvinnliga demokrater genomför en klädsam protest i den amerikanska kongressen. Foto: Win McNamee/Getty Images/AFP

STILKRÖNIKA. När kvinnliga politiker i USA:s demokratiska parti klär sig i vitt är det en protest mot Donald Trump och en hyllning till suffragetterna.

”Två ting äro vita: oskuld och arsenik”. Det är en känd och slagkraftig replik från romanen ”Drottningens juvelsmycke” från 1834 av den svenske författaren Carl Jonas Love Almqvist som känns påfallande aktuell.

För vitt är en färg som visat sig vara ganska så giftig, i synnerhet när den bärs av aktningsvärda kvinnor. Det visade om inte annat ett flertal av kvinnorna i den amerikanska kongressen för några veckor sedan.

Och för den saken får man tacka Donald Trump.

Inför det tal som USA:s nye president där skulle hålla inför medlemmar av båda partierna i slutet av februari bestämde sig en stor mängd kvinnliga politiker i det demokratiska partiet för att göra en sorts klädkupp för att markera sitt missnöje med den nya administrationens förslag till inskränkningar av kvinnors rättigheter.

För de skulle inte vifta med plakat. Inte bua. I stället skulle de med stil, värdighet och respekt för historien visa var de stod, och vad de tyckte, genom att klä sig i strålande vitt. Det var en mäktig syn.

”I kväll bär vi vitt för att stödja kvinnors rättigheter – och för att trotsa en president som inte gör det”, twittrade Nancy Pelosi, tidigare talman i representanthuset. I pressmeddelandet som skickades ut förklarade de pedagogiskt att: ”historiskt sett är vitt suffragettrörelsens officiella färg”.

Och visst är det så. I början av 1900-talet var vitt en färg som symboliserade The National Woman’s Party i USA. Vitt, kombinerat med lila och guld, blev den amerikanska rösträttsorganisationens officiella färger. I en av pamfletterna som delades ut kunde man 1913 läsa vad de ansågs representera.

”Lila visar på lojalitet och en aldrig svikande hängivenhet för saken. Vitt, renhetens symbol, betecknar kvaliteten i vår sak; och guld, ljusets och livets färg är den fackla som lyser och leder vår kamp, ren och orubblig”.

Färgskalan var inspirerad av suffragetterna i Storbritannien som några år tidigare hade tagit till sig den vita färgen som en symbol för renhet och uppriktighet. Bonus var att den inte inbjöd till nedsättande sexistiska kommentarer.

Där kombinerades vitt med lila och grönt, en färg som stod för hopp. Medlemmar i ”Women’s Social and Political Union”, som grundades av bland annat Emmeline Pankhurst, uppmanades att bära band och knappar med färgerna som både ”plikt och ett privilegium”. Och som ett sätt att effektivt marknadsföra rörelsen, skulle man kunna tillägga.

Dagens vitklädda kvinnor från det demokratiska partiet var naturligtvis inte de första som under modern tid använt sig av vita plagg som en blinkning och hyllning till forna tiders suffragetter.

Shirley Chisholm, som var den första afrikansk-amerikanska kvinnan att bli invald till kongressen 1968, bar vitt första dagen på jobbet. När Geraldine Ferraro tackade ja till posten som Demokraternas vicepresidentkandidat 1984, den första kvinnan som fått erbjudandet, bar hon en vit kostym.

Och under förra årets amerikanska valrörelse dök Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton upp i helvit byxdress vid flera betydelsefulla tillfällen. Bland annat då hon accepterade att bli Demokraternas presidentkandidat och under den tredje tv-debatten med Donald Trump. Under valdagen lade många ut bilder på sig själva i vita kläder med hashtaggen #wearwhitevote.

Men till skillnad från rosa, som seglat fram som en samtida signal för feminism, har den vita färgen fört en mer undanskymd tillvaro som symbol för kvinnlig styrka och handlingskraft. Tills nu, vill säga.

Mer om vita plagg

Inom modet har vita plagg länge haft en särställning. De var hopplösa att hålla rena i en tid utan tvättmaskiner och var därför främst förunnade dem som hade råd med hemhjälp.

Även män har burit vitt, av olika anledningar. Författaren Mark Twain var en stor förespråkare av vita plagg. ”En grupp svartklädda män ser ut som en flock med kråkor, och är ungefär lika inspirerande”, som han sade.

Reaktionerna som författaren Tom Wolfe fick då han bar en vit sommarkostym på vintern fick honom att göra vita kostymer till sin grej. ”Den orsakade sådan förargelse. Jag älskade det”, som han sade. Det var 1962. Han kör fortfarande samma stil.

Susanne Ljung

Foto:

Susanne Ljung är journalist och programledare för det hyllade mode- och kulturprogrammet ”Stil” i Sveriges Radio. Hon bor i Stockholm och New York och medverkar i Lördagsmagasinet varje vecka.

Läs tidigare stilkrönikor:

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.