Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Nu äger Stefan Löfven skandalen

Foto: Lotta Härdelin

DN 29/8 2017. Riksdagen får inte rygga tillbaka för slutsatsen att Transportstyrelsen är Stefan Löfvens skandal. Och att det är av honom som ansvar ska utkrävas.

"Jag har gjort ett misstag." När Emma Lennartsson, Stefan Löfvens närmaste medarbetare och statssekreterare, oväntat avgick på söndagen var det första gången som allmänheten fick höra ett tydligt mea culpa uttalas efter sommarens Transportstyrelseskandal.

Men denna sorti ska inte förväxlas med en plötslig insikt om regeringens ansvar. Det faktum att Lennartsson försvinner ur leken efter ministrarnas extra sammanträde i helgen sätter knappast punkt för historien.

Snarast har skandalen fördjupats. De stora gåtorna rör nu, på ett tydligare sätt än tidigare, Stefan Löfven. Fortfarande ligger en oroande dimma kring regeringskansliets informationsberedskap och funktionsduglighet i skarpa lägen. Nya frågor väcks dessutom om statsministerns redogörelse för hanteringen.

De stora gåtorna rör nu, på ett tydligare sätt än tidigare, Stefan Löfven.

Emma Lennartsson – en av de två högsta politiska tjänstemännen under Löfven – visar sig alltså ha fått kännedom om säkerhetshaveriet på Transportstyrelsen i ett tidigt skede. Vad regeringen sagt förut har därför varit vilseledande. Lennartsson säger nu att hon inte fäste någon vikt vid frågan när den dök upp på olika möten. Den verkade obetydlig, tillsynen "löpte på", inga varningsklockor ringde.

Trots att Säpo talade om hot mot rikets säkerhet, och trots att det pågick en förundersökning med rubriceringen "vårdslöshet med hemlig uppgift", föresvävade det henne inte att stämma av med regeringschefen.

Hennes förklaring är snäppet mer trovärdig än den som tidigare inrikesminister Anders Ygeman har gett: att det rätta tillfället aldrig infann sig att prata med Löfven. Nej, då låter det mer troligt att ingen begrep vilken informationskoloss Transportstyrelsen har kommit att bli. Kanske var det så att få anade vilka känsliga uppgifter som riskerade att komma i orätta händer när de skickades till servrarna i Serbien och Tjeckien.

Men Lennartsson har gjort sig känd för nit och noggrannhet. Det som nu antyds är att en plötslig tankspriddhet och inkompetens resulterade i att ärendet föll mellan stolarna.

Tillfredsställande? Nej. Övertygande? Inte helt. Det framstår fortfarande som osannolikt att ingen talade med Löfven.

I intervjun med DN (28/8) säger den förra statssekreteraren att bilden av dataläckan aldrig blev tydlig för henne själv, och att förklaringen kan ligga i att Säpo felaktigt trodde att hon fått "information från annat håll". Ett genomgående tema i regeringens kommentarer till Transportstyrelseskandalen rör just denna pinsamma förvirring.

Ekot från tsunamidebaclet 2004–2005 har blivit smärtsamt tydligt. Även då avgick till slut statsministerns statssekreterare. Men det var efter ett solkigt bollande fram och tillbaka med frågorna: Vem talade med vem? Vid vilken tidpunkt? Vilka rutiner fanns, och vilka följdes? Kabinettssekreteraren Hans Dahlgren klarade sig med blotta förskräckelsen. Nu är han, pikant nog, också statssekreterare hos Stefan Löfven.

Tillfredsställande? Nej. Övertygande? Inte helt. Det framstår fortfarande som osannolikt att ingen talade med Löfven.

Många nyttiga slutsatser drogs efter händelserna, som nu har glömts bort. För det första framhölls betydelsen av fungerande kommunikation mellan departement och myndigheter. För det andra slog man fast att statsministern måste ha ett fast grepp om säkerhets- och beredskapsfrågorna. Annars drabbas statsapparaten av handlingsförlamning. Någon annan sköter väl det där? Stefan Löfven har olyckligt nog skjutit allt detta ifrån sig.

En särskilt brännande aspekt av Lennartssons erkännande är parallellen till den avsatta infrastrukturministern Anna Johansson. Hon säger sig ha levt i okunskap om haveriet på Transportstyrelsen. Den svaga länken ska ha varit hennes närmaste medarbetare. Situationen är alltså ungefär densamma som för statsministern. Men medan denna brist har legat Anna Johansson till last, fortsätter Stefan Löfven att fly ansvarsfrågan.

Katastrofkommissionen konstaterade efter tsunamin att ingen minister kan frånsvära sig ansvar för bristande delgivningsrutiner på det egna departementet. Det gäller också statsministern.

Om helgens ovanliga händelser var en manöver för att rädda antingen försvarsminister Peter Hultqvist eller Stefan Löfven ser den inte särskilt listig ut. Konstitutionsutskottet har tagit på sig att bringa klarhet i historien. Alltmer pekar på ett kollektivt och genomgripande misslyckande för regeringen.

Riksdagen får inte rygga tillbaka för slutsatsen att det är Stefan Löfvens skandal, och att det är av honom som ansvar ska utkrävas.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.