Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tiggardebatten handlar om människor

Be om hjälp är en rättighet.
Be om hjälp är en rättighet. Foto: Leif Blom/TT

DN 19/6 2017. När krav på hårdare åtgärder förenas med en föraktfull politisk retorik är risken att fördomar och hat normaliseras. 

Debatten om tiggande EU-migranter i svenska städer rasar vidare.

I början av juni skrev Åsa Regnér (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister, en debattartikel i Aftonbladet där hon förklarade varför hon inte ger pengar i tiggarnas muggar och berättade om svenska insatser både i Sverige och i Rumänien.

Hon fick svar av debattören Hans Caldaras som bland flera rimliga argument också påstod att ministern "triggar illasinnade att begå hatbrott och övergrepp". Det är synd att det inte ska gå att problematisera tiggeri utan att få sådant slängt i ansiktet. Vi borde ha kommit längre. Tiggandet är en politisk fråga där människor har rätt till olika uppfattningar.

I Danmark har alldeles nyligen beslutats om hårdare tag mot tiggare, i synnerhet EU-migranter. Den 1 april blev det enklare för polisen att riva läger som skapar "otrygghet". Sedan dess har enligt Sveriges Radio 23 läger rivits i Köpenhamn och fler än hundra romer bötfällts för brott mot otrygghetslagen. "En handfull" personer har också utvisats ur Danmark.

I veckan kom så en ny lag, framförhandlad i sista stund före folketingets sommarlov. Lagen skärper straffet för "otrygghetsskapande tiggeri". Nu kan den som tigger på gågator, tågstationer eller offentliga transporter få 14 dagars fängelse.

Bakgrunden är ett utspel från Köpenhamns borgmästare Frank Jensen (S) som uppmanade folketinget att ta till krafttag mot EU-migranter. Många av dessa sover på stadens gator, och det har rapporterats om avföring och skräp vid deras sovplatser. Liknande problem har förekommit i Stockholm, bland annat vid lekplatser.

I Sverige har Stefan Löfven och flera ministrar länge mullrat obestämt mot tiggeriet. Inför S-kongressen i våras var förbud på tapeten. I stället beslöt man att underlätta för avhysning av otillåtna bosättningar och att skärpa regelverket för att kunna stoppa tiggeri till exempel i tunnelbanan.

Tiggeriet bör inte förbjudas – att be om livets nödtorft är en mänsklig rättighet. Men andra lagar och regler kan behöva skärpas. Ingen ska till exempel tillåtas slå upp ett läger på någon annans mark.

Men att stifta rena förbudslagar för att komma åt dilemman som förknippas med tiggande EU-migranter är juridiskt komplicerat och moraliskt ytterst tveksamt. Gränsdragningen kommer alltid att innebära stora problem. Hur skiljer man till exempel mellan en illegal tiggare och en person som tappat plånboken och behöver pengar för att ta sig hem? Ska det verkligen vara straffbart att ha gjort av med sina pengar och hoppas på medmänniskornas givmildhet? Ingen utom rena antiziganister kan väl tänka sig en lag för romer och en annan för resten av samhället?

Mycket riktigt får den nya danska lagen kritik av oppositionen som säger att den kommer att drabba alla som sträcker fram en hand eller en mugg med hopp om att få något i den.

Men det danska exemplet visar också på ett annat problem än det rent juridiska. Till danska TV2 säger Marcus Knuth, borgerliga Venstres talesperson i utlänningsfrågor: "Vi måste lösa den här romska plågan som exploderat i Köpenhamn i år".

Romska plågan. Det är ett språkbruk som visar på en människosyn med bäst-före-datum omkring 1945.

Tiggeri är ingen långsiktig lösning på fattigdom och diskriminering.

Den som irriterar sig på EU-migranter i svenska städer och på olika sätt argumenterar för att lagstifta mot tiggeri måste absolut inte vara antiziganist eller rasist. Det finns en hel del som skulle tala för ett förbud.

Huvudansvaret för tiggarnas väl och ve måste alltid ligga hos deras hemländer. Tiggeriet kan vara aggressivt och uppfattas som hotfullt, inte minst i slutna områden som i en tunnelbanevagn. Tiggarna kan vara offer för människohandel och hot. Det finns inget perfekt sätt att lösa problemet med utländska medborgare som sover på gatorna. Och framför allt: tiggeri är ingen långsiktig lösning på fattigdom och diskriminering. Mycket talar för att det snarare riskerar att försvåra och försena reformer i hemländerna.

Men när en viss grupp pekas ut och krav på hårdare åtgärder förenas med en föraktfull politisk retorik är risken att fördomar och till och med hat normaliseras. Det är något som måste finnas med i vågskålen när tiggeriförbud står på debattagendan. Samhället måste vara tydligt med att skilja på det principiella problemet och den enskilda, nödställda individen.

Tiggande EU-migranter är fattiga medmänniskor. Inte någon "plåga".

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.