Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Stolpe ut när elbilen möter politiken

Foto: Pontus Lundahl / TT

Marknaden för elbilar mognar snabbt. Hänger partierna med?

Vetenskapsmannen Luigi Galvani ledde en svag ström genom nerven i ett grodlår. Då, på 1780-talet, bokstavligen sparkades elforskningen och batteritekniken igång. Det dröjde sedan hundra år innan den första elbilen sågs. Och nu, ytterligare drygt hundra år senare, laddar den äntligen för att ta över gatorna.

Den stora osäkerheten gäller fortfarande tidsperspektivet. Hur många decennier talar vi om? Kan vi skriva förbränningsmotorns dödsruna om 10 år? 25? 50?

Världsmarknaden för elbilar expanderade med imponerande 60 procent förra året, enligt det internationella energiorganet IEA. Från en låg nivå, visst. Men även optimistiska prognoser tycks nu snabbt bli överspelade. I somras kom till exempel nyheten att Volvos alla bilmodeller antingen kommer att vara hybrider eller helt eldrivna inom ett par år. Otänkbart, tills nyligen.

En studie från IMF spekulerar i hur snabbt språnget kan tas. Kanske blir fortsättningen lika snabb och smidig som övergången från de gamla mobiltelefonerna till Iphone? Sjunkande priser på moderna batterier ökar elbilens konkurrenskraft. Takten är hög.

Kanske blir fortsättningen lika snabb och smidig som övergången från de gamla mobiltelefonerna till Iphone?

Uppstickaren har åtskilliga fördelar. Elbilen är, för det första, effektivare under huven. Motorn i den eldrivna Chevrolet Bolt sägs ha tre rörliga delar – en vanlig Volkswagen Golf har 113. Ungefär hälften av underhållet av en bensinbil rör den smutsiga mekaniken kring förbränningsmotorn. Elektrifieringen kapar driftskostnaderna.

För det andra finns naturligtvis stora miljövinster att skörda. De fossila vägtransporterna slukar lejonparten av den olja som pumpas upp ur jordskorpan. Men elmotorn har också övertag utöver klimataspekterna. Renare luft är ett argument som väger blytungt i världens städer. Att elbilarnas marknadsandel nu är högre i Peking än i Stockholm säger kanske något.

Haken förblir de otympliga batterierna. Större produktionsvolymer av litiumceller har gett både stark prispress och allt längre räckvidd. Pessimister kan samtidigt peka på problem med tillgången till råmaterial. Utvinningen av litium och kobolt innebär begränsningar.

Både tekniskt och ekonomiskt går det därför att tala om en sorts tröskelpunkt. Med hjälp av generösa subventioner har industrin nu fått visa vad elbilen går för. Det verkar lovande. Tillverkningskostnaden för exempelvis en ny Chevrolet Bolt ligger ganska nära en motsvarande bensinbil.

Hur snabbt tekniken kan bli den verkligt dominerande – och om produktionsvolymerna kan öka från hundratusentals till tiotals miljoner bilar – får vi förhoppningsvis snart veta.

De senaste dagarna har regeringen presenterat flera åtgärder på området: En ny modell för miljöbilspremien, och ett nytt stödsystem för privata och offentliga laddstationer.

Idén med bonus-malus (morot-piska) på inköp av nya fordon blir verklighet nästa sommar. Den är vettig, om man tänker att Sverige behöver bidra mer till den subventionerade testkörning av elbilar som fortfarande pågår globalt. Men på sikt måste marknaden stå på egna ben. Som klimatåtgärd är stödet dessutom ineffektivt.

Däremot är laddinfrastukturen ett gemensamt problem som snart behöver lösas. I Norge – som har överlägset högst andel hybrider och Teslor – kan framtiden kanske anas. Dessvärre är bilden något gåtfull.

Den typiska elbilsföraren bor i en villa i en mellanstor norsk stad. Säg Bergen. Räckviddsångesten och bristen på snabbladdare lär fortfarande innebära ett motstånd för glesbygdsbor. För dem som bor i storstan är det inte säkert att parkeringsplatsen har ett uttag. Hittills har förarna varit nästan helt beroende av laddmöjligheter i hemmet.

En expanderande elbilsmarknad ställer samtidigt nya krav på elnätet. Miljoner huvudsäkringar kan behöva bytas. En färsk rapport från brittiska myndigheter varnar för hög belastning och strömavbrott.

Miljoner huvudsäkringar kan behöva bytas.

Vem bygger ett fungerande nätverk av laddare för både storstäderna och glesbygden? För lite har gjorts för att besvara den frågan. Åtskilliga lagar borde ses över. Svenska kommuner tvingas nu välja mellan tre olika regelverk när de sätter upp laddpunkter, och valet får olika konsekvenser för skyltning och avgifter. Någon riktigt given modell för kommersiella aktörer har inte heller uppstått.

Drivkrafterna behöver också bli starkare för arbetsgivare och fastighetsägare att installera uttag. Få områden – vare sig förmånsskattereglerna för el eller Trafikverkets policy för vägmärken – har förberetts för omställningen.

Steg för steg mognar marknaden för elbilar. Subventioner och utsläppskrav har hjälpt. Men det elektriska språng som partierna väntar sig är vi ändå inte helt redo för.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.