Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Att ”hjälpa på plats” löser inte allt

Det låter kanske bra, att säga att man ska hjälpa på plats. Men ”på plats” är omöjligt vad gäller krigshärdar.

Mohamad jobbade som mattelärare i syriska Raqqa. Han var aldrig särskilt intresserad av politik. Men sedan fängslade den syriska diktaturen en av hans egna studenter, han kände sig tvungen att göra något. Nu är han reporter för den medborgarjournalistiska organisationen Raqqa is being slaughtered silently, RIBSS.

Den arabiska våren nådde också Syrien, men sommaren kom aldrig dit. Regimen slog ned de folkliga frihetskraven med ofattbart övervåld, och under kaoset som följde trädde terrorsekten IS in i Raqqa, utropade staden till sin och skar av den från omvärlden.

RIBSS fortsatte mödosamt att dokumentera livet, bortanför IS egen propaganda om ett paradis där solen skiner och alla skrattar och har det härligt för att sedan skjuta ihjäl fiender på ett sätt som inte står det coola actiondatorspelet Grand theft auto efter.

Med dolda kameror visar RIBSS hur hungriga barn köar till soppkök. Det finns inga skolor. Inga sjukhus. Ingen medicin. Ofta ingen el. IS hatar förstås att bli avslöjat. Den vidriga verkligheten försvårar deras rekrytering. De gör allt för att komma åt medborgarjournalisterna, och mördar både dem och deras familjer.

Det är om detta den nya dokumentären ”City of ghosts” handlar. Fast mest handlar den om dem som lyckats fly Raqqa. Som sitter tillsammans och kedjeröker i en turkisk stad nära gränsen, rastlösa, tärda. Hur de sedan kommer till Tyskland. Rädslan och förvirringen i deras ansikten när deras torgmöte för att sprida information om situationen i Raqqa möts av tyska rasister som vrålar åt dem att åka hem. Hem hur?

Den parlamentariska versionen av ”åk hem!” är att säga att ”det är bättre att hjälpa på plats i stället”. Detta påstås påfallande ofta av politiska krafter som i själva verket inte är särskilt intresserade av att hjälpa på plats, som motsätter sig exempelvis ökat bistånd.

Det låter kanske bra, att ”hjälpa på plats”. Det är lätt att glömma att ”på plats” är omöjligt vad gäller krigshärdar. På plats betyder då i stället påvra flyktingläger någon annanstans, där det ofta varken finns skola till barnen eller jobb till de vuxna. Bara ett liv på paus, i misär.

Och nog får man mer för pengarna när tak över huvudet betyder tältduk. Men vad gör vi när lägren är fulla?
Att hjälpa på plats är en bra idé, men ibland är den bästa platsen Europa. Man kunde önska att invandrarmotståndarna blev lite mer realistiska i den här frågan.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.