Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

”Barnen lär oss att leva i stunden”

01:22. På Skansen var det fullt med aktiviteter på skärtorsdagen. Barnen är världsmästare på att ha roligt mellan varven, även efter den tragiska händelsen förra fredagen i Stockholm, tycker Gertrud Berglund.

Barn är världsmästare på att ha roligt även efter otäcka händelser som terrorattacken i fredags. På skärtorsdagen pysslades det för fullt på Skansen i Stockholm.

– Vuxna har mycket att lära av barnen, tyckte Gertrud Berglund, som var där för att visa hur man binder påskkvastar.

På Skansen kryllade det av påskgummor och -gubbar på skärtorsdagen. Utanför Skogens hus var det många som försökte flyga på sina kvastar som de hade tillverkat av kvistar och fjädrar.

Foto: Beatrice LundborgDär fanns även pensionären Gertrud Berglund som visade hur man gör för att tillverka en kvast som håller för en flygtur ända till Blåkulla.

– Det är viktigt för barnen att få ha kul efter allt elände som har varit, säger hon, och tillägger att det kan vara viktigt även för oss vuxna. Det börjar bli dags göra något roligt nu när påsken är här, menar hon.

– Det som barnen är världsmästare på att göra, att kunna skoja och vara glada mellan varven.

Inne i Skogens hus var det ännu mera aktivitet. Barnen stod i kö för att få ansiktsmålningar som de sedan stoltserade med tillsammans med allt annat som de hade tillverkat med sina egna händer.

Systrarna Idun och Hild Agevi hade tittat på björnar, älgar, renar och sälar.

Foto: Beatrice Lundborg

– Sälarna var roligast. De var uppe vid ytan så länge, och kunde nästan prata med oss, säger Hild Agevi som är nio år. Hon låter nästan som en skällande hund när hon härmar sälarnas ljud.

Hild är nästan är för blyg för att våga prata med oss, men vill ändå säga att hon tycker att påsken är jättekul.

I Skogens hus träffar vi också Jakob Hultertalia som är nio år. Han har ställt sig i den slingrande kön för att bli målad i ansiktet.

Foto: Beatrice Lundborg

– Jag tror att jag ska bli en påskkyckling, säger han och berättar att det bästa med påsken är att man är ledig och kan äta godis.

På kvällen ska han gå en påskrunda i Nacka där han bor tillsammans med sina kompisar Lovisa och Elsa Englund som också har kommit hit för att få sina ansikten målade till kycklingar.

– Man går runt i kvarteret och ger grannarna påskkort, och så får man godis, säger Jakob.

Lovisa Englund, som är tio år, vill bli påskkyckling eftersom det är så "väldigt mycket påsk". Hon hoppas att ansiktsmålningen ska hålla hela kvällen, ända tills hon ska gå och lägga sig.

Foto: Beatrice Lundborg

Är det inget som är tråkigt med påsk?

– Nej inget som ens är litet tråkigt, säger Lovisa efter att ha skruvat på sig och tänkt länge.

Inget av barnen vi träffar på Skansen pratar om den hemska terrorattacken som inträffade förra fredagen i centrala Stockholm.

Men det finns barn och unga som fortfarande ringer till den kristelefon som landstinget i Stockholm upprättade efter händelsen.

Det berättar chefen för krisstödet, Charlotte Therup Svedenlöf. En del som ringer kan säga att de har ont i magen eller huvudet och sedan ställa frågor om det.

– En del uttrycker oro och vill veta om vissa reaktioner kommer att stanna kvar länge, säger hon.

Det händer att krisstödjarna ger rådet att försöka hitta aktiviteter som kan distrahera från det som hände. Saker att hitta på som den personen som ringer gillar att göra i normala fall.

– Det brukar barn och unga vara väldigt bra på att göra. De kan vara väldigt ledsna ena stunden, och sedan gå i väg och skratta och leka med sina kompisar.

Det är något som vi vuxna ofta tycker känns litet konstigt. Men det är en bra mekanism som barn har för att dosera det som har hänt, menar Charlotte Therup Svedenlöf.

De som kommer i kontakt med information och hemska bilder om terrorattacken som går runt i chattar och sociala medier kan må dåligt av det.

– Det gör att man som vuxen kan man behöva vara lyhörd och göra sig tillgänglig så att de känner att de kan berätta för någon som lyssnar, säger hon.

– De kanske inte vill titta, men gör det i alla fall eftersom de vill ha kontroll och veta.

Till dem ska man ge rådet att försöka göra annat. De kan behöva komma ut och träffa kompisar, se en film, spela datorspel. Så att de inte bara är kvar i bilderna av den hemska händelsen, menar hon.

Foton: Beatrice Lundborg

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.