Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Bröderna talar ut om Kevinfallet

02:13. 18 år senare får bröderna äntligen ge sin version av vad som hände i efterdyningarna av mordet på fyraårige Kevin. Även om ingenting är säkert än är det en stor börda som lossnat från familjen axlar.

Fem och sju år gamla anklagades Robin och Christian för att ha dödat sin kompis, fyraårige Kevin. Efter en lång rad granskningar är utredningen kraftigt ifrågasatt och förundersökningen återupptagen. 

– Jag har aldrig känt mig skyldig, sa den yngre brodern Robin på en presskonferens i dag.

 

Hela familjen träffade i dag pressen och berättade om resultatet av tv-dokumentären Kevinfallet som liksom DN:s granskning av fallet riktar kraftig kritik mot polisutredningen. De säger att de nu känner sig rentvådda.

De berättar att det känns som att ”en bubbla släppt”. 

– Vi känner lättnad, vi behöver inte leva i lögn, de (sönerna) kan få sin frihet och leva fullt ut, det är en befrielse för alla inblandade, säger mamman Annika.

De får frågor om de träffat poliserna som höll i förhören, och vad de skulle vilja säga till dem. 

– De får gärna komma och be om ursäkt, säger bröderna.

Yngste sonen Robin säger att det känns som att de blivit friade. De har ”slutat att tvivla på sin skuld”. 

Är det viktigt att få upprättelse genom att förundersökningen öppnas?

– Självklart, men man känner sig ändå oskyldig, man känner sig rentvådd, säger Robin.

Han menar att det inte borde vara ett svårt beslut för åklagaren att fria dem från skuld. 

Robin var så liten att han inte har några minnen från den aktuella tiden, det var som att han ”föddes in i det hela” och han har aldrig känt någon skuld eller trott att han varit skyldig, berättar han.

Från morddagen har han svaga minnen av att de var ute och fiskade. 

De får frågor om möjligheten att driva skadestånd mot staten.

– Det är inte en fråga som är i fokus, säger Robin. 

Enligt deras advokat Thomas Olsson är målsättningen att killarna ska avskrivas från utredningen. 

– Vad det leder till i fråga om skadestånd får anstå, vi har inte tagit några beslut om den saken, säger han. 

 Någon annan sanning än att bröderna var skyldiga till Kevins död i Arvika 1998 har inte varit känd.

– Vi litade på att myndigheterna gjorde rätt, säger pappan Weine.

Pappan berättar att han försökte få ut förundersökningen om sönerna.

– Jag fick blankt nej.

Man har inte gett bröderna någon form av legalt skydd, som rättssäkerheten normalt kräver, säger advokaten Thomas Olsson.

– Förmodligen för att man ville tvinga fram det här erkännandet, fortsätter han. 

Fanns det tvivel hos er föräldrar då?

– Jag har känt i alla år att något inte stämmer, säger pappan.

Trots ”långa och brutala förhör” lyckades polisen inte få något erkännande, säger advokaten.

– Hur kunde man då ta sig friheten att döma de här bröderna i en presskonferens? säger Thomas Olsson. 

Hade pojkarna fått en advokat så skulle man ha kunnat begära att få en så kallad bevistalan, där man prövar även straffomyndigas skuld. Då hade pojkarna friats, menar Olsson, eftersom det inte fanns vare sig erkännanden, tekniska bevis eller vittnen. 

Vad ser ni fram emot?

– Att få leva ett normalt liv, säger Christian. 

Robin: 

– Om någon kommer och säger att: det är du, som var med om det här med Kevin. I dag kan jag säga ”ja”, det har jag aldrig förut kunnat. 

Hade det kunnat hända idag?
– Ja det tror jag. Man kan analysera på olika sätt, men varje tid har sin hotbild, varje tid har något vi är rädda för. Man kan fundera på hur man utreder terroristbrott i dag. Det bygger lite på att vi tror att det finns en brottslighet som vi inte riktigt ser, säger advokaten Thomas Olsson.

DN:s och SVT:s granskningar har visat att utredningen har stora brister. Teknisk bevisning har hela tiden saknats, liksom vittnen till mordet. Sedan granskningen inleddes har barnförhörsexperter, jurister och tv-tittare häpnat över Arvikapolisens sätt att förhöra bröderna. 

Kevin-fallet

• Den 16 augusti 1998, på sommarlovets sista dag, hittas fyraårige Kevin död i bostadsområdet Dottevik i Arvika.

• Till en början utgår polisen från att det handlar om en olycka, men ändrar till att det förmodligen rör sig om ett sexualbrott, och börjar därefter utreda om barn kan ha dödat honom.

• Drygt en vecka senare, den 22 augusti, förhörs två bröder, fem och sju år gamla, för första gången, men endast som vittnen. Polisen har senare två tonåringar, en 13-åring och en 14-åring, som huvudmisstänkta.

• I mitten av oktober går polisen ut med uppgiften att bröderna erkänt att de dödat Kevin.

• Polisen avslutar fallet den 2 november 1998, men åklagaren i fallet väckte aldrig någon bevistalan och brödernas skuld blev aldrig rättsligt prövad.

(TT)

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.