Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fredrik Eklund 
i lägenheten i Madison square park tower med dess 360 graders panoramavy.
Fredrik Eklund 
i lägenheten i Madison square park tower med dess 360 graders panoramavy. Foto: Alexander Mahmoud
Sverige

Fredrik Eklund: Det var som att jag inte förtjänade barn

Ingen säljer in New York så bra som 
Fredrik Eklund. Det säger stjärnmäklaren själv. I sin nya bok berättar han om hur 
kärleken till staden förvandlades till avsky, kanske var det självförakt, om det nya huset på landet som räddade honom och 
om barnen som är på väg. DN:s Anna Bodin och Alexander Mahmoud träffade Fredrik Eklund i New York.

En gigantisk svart suv glider intill trottoarkanten. I baksätet sitter Fredrik Eklund. Stjärnmäklare med egen tv-show. Före detta gayporrstjärna. Blivande pappa. Son till SEB-ekonomen Klas Eklund. Bror till författaren och poddprataren Sigge Eklund.

Med mera.

Han presenterar chauffören:

– Alberto är som familj för mig. Vi har jobbat flera år tillsammans.

Fredrik Eklunds kalender sköts av en assistent och synkas trådlöst med Albertos. Medan chauffören kör till nästa punkt på agendan betar fastig
hetsmäklaren av mejlen. Han får hundratals i timmen.

Fordonets färddator är inställd på en gata i närheten av Central park. Ett sammanträde med två av stadens mest betydelsefulla byggherrar. Objektet som ska diskuteras ligger på Upper west side.

Fredrik Eklund är New York. Han beskriver sammanbrottet för ett år sedan: ”Jag jobbar med staden, hon har blivit en del av mig. Plötsligt blev hon fientlig. Jag kämpade mot mig själv.”
Fredrik Eklund är New York. Han beskriver sammanbrottet för ett år sedan: ”Jag jobbar med staden, hon har blivit en del av mig. Plötsligt blev hon fientlig. Jag kämpade mot mig själv.” Foto: Alexander Mahmoud

– En stor byggnad, 246 lägenheter. Utförsäljningen är på precis en miljard dollar. Det är 450 miljoner kvar i 76 lägenheter som jag ansvarar för. De stora på toppen är inte lätta att sälja, så det är ett viktigt möte.

Stjärnmäklaren lyfter händerna till huvudet för att försäkra sig om att vartenda hårstrå ligger rätt. Guldrolexen glänser. Benan är lika knivskarp som kostymbyxornas pressveck. Blicken är känslig, nästan vek.

– Jag stod i hissen i morse och grät. Jag fick en ultraljudsbild. Man kan se ett ansikte och små händer.

Fakta.Fredrik Eklund

Ålder: 40 år.

Familj: Maken Derek Kaplan. Paret väntar mot slutet av året sina första barn som är tvillingar och halvsyskon, de har samma biologiska mamma samt samma surrogatmamma.

Bor: Lägenhet 
i Tribeca, New York 
och hus i Roxbury, 
Connecticut.

Yrke: Fastighetsmäklare, författare, entreprenör, tv–kändis.

Utbildning: Utbytesstudent i Minneapolis på gymnasiet, ”kanske en eller två terminer och inte många poäng” på Handelshögskolan i Stockholm innan han hoppade av för att starta it–bolaget Humany med bland andra Carl Bildt i styrelsen. En tvåveckors fastighetsmäklarkurs på University of New York.

Böcker: ”Bananflugornas herre” (2005), ”Sälj” (2015), ”Fredrik 2.0” (2017).

Filmer: Huvudrollen i porrkomedin ”The hole” från 2003.

Dokusåpor: Har skrivit kontrakt för säsong 6, 7 och 8 av ”Million dollar listing” och skrivit under för ytterligare en tv–serie med entreprenören Bethenny Frankel från ”The real house wives of New York city”, där de båda ska köpa och sälja lägenheter. Dyker ibland upp i svenska ”Toppmäklarna” som följer mäklarna på firman Eklund Stockholm New York, som Fredrik Eklund har grundat och där han är styrelseordförande.

Låt: ”It gets better” som lanserades i samband med Prideveckan i New York 2017.

Vin: Rosévinet ”High kick”.

Välgörenhetsfond: Förra året startade Fredrik Eklund och John Gomes välgörenhetsfonden The Eklund Gomes foundation för att hjälpa hemlösa barn i New York.

Emmynominerade dokusåpan ”Million dollar listing New Yorks” miljoner tittare har fått följa inte bara Fredrik Eklunds fastighetsaffärer, utan även hans kamp för att få barn och hans sorg över två missfall.

I slutet av månaden kommer hans tredje bok, ”Fredrik 2.0: året då jag återfann mig själv”, om uppbrottet från den gamla familjen i Sverige, svårigheterna med att skapa en ny i USA och sammanbrottet våren 2016 i tomrummet mellan de båda.

Det skedde i ståndsmässiga lokaler. Fredrik Eklund befann sig vid första tecknet på sin kollaps i en fjortonrummare vid Central park med fönster i tre väderstreck och en potentiell provision på 1 miljon dollar. 95-våningsbyggnaden som lägenheten låg i var det högsta bostadshuset på västra halvklotet och sannolikt även det dyraste.

”Plötsligt kunde jag inte riktigt komma ihåg hur jag hade kommit dit. Jag menar inte hur jag kom upp med hissen och in genom dörren. Utan hit? Till den här punkten? Så här högt upp? Upp till de absurda förväntningarna? Allt verkade plötsligt tvivelaktigt, nästan löjeväckande”, skriver han i boken som är dedikerad:

”Till min familj: Derek, Milla och Freddy Jr. Sigge, Klas och Jannike”. Sigge är brorsan, Klas och Jannike föräldrarna, Derek maken och Milla och Freddy Jr tvillingarna som växer i surrogatmammans livmoder.

– Vi är gravida med tvillingar, Dereks pojke och min flicka. Vi är i 20:e veckan i dag. Det har varit så abstrakt för oss eftersom det inte är våra kroppar.

Nu har han en konkret bild i telefonen.

– Jag planerar inredningen av två barnrum, ett i vår lägenhet i Tribeca och ett i vårt hus i Connecticut. Vi måste skaffa fyra spjälsängar. Och en större bil.

Större? Vi sitter i den mest påkostade Range Rover som erbjuds. En förlängd version av lyxstadsjeepen med ökat avstånd mellan fram- och bakaxeln, vilket ger bättre innerutrymmen – särskilt i baksätet.

Fredrik Eklund suger i sig en smoothie med acaibär från Amazonas regnskogar, chokladsmaksatt vassleprotein och mandelmjölk medan han lyssnar på en telefonkonferens i mobilen. ”Jag har som transparenta Excelark som rullar framför ögonen under varje samtal”, berättar han.
Fredrik Eklund suger i sig en smoothie med acaibär från Amazonas regnskogar, chokladsmaksatt vassleprotein och mandelmjölk medan han lyssnar på en telefonkonferens i mobilen. ”Jag har som transparenta Excelark som rullar framför ögonen under varje samtal”, berättar han. Foto: Alexander Mahmoud

– Den har fem säten. Vi kommer att behöva fler. Vi ska ha en barnsjuksköterska som är specialiserad och licensierad för tvillingar. Det är ganska vanligt här. Ganska kostsamt. I och med att vi är två män som går från noll till hundra, som att storken verkligen droppar bäbisarna, känner vi att vi måste ha professionell hjälp.

Tvillingfostren har kommit till tack vare en äggdonator.

– Ett företag har hjälpt oss att hitta henne och surrogatmamman. Det låter så krasst, men man köper äggen och gör embryon. Det är helt fantastiskt att det fungerar. Det är väldigt medicinskt och vetenskapligt men också ett mirakel.

Embryona skapas genom att de donerade äggen befruktas i provrör med pappornas sperma. Eftersom donatorn är ”så pass ung” blev det många embryon, femton, sexton stycken.

– Man går in och betygsätter dem: kvaliteten, livsdugligheten. På inrådan av en läkare valde vi den högst rankade flickan efter mig och den högst rankade killen efter Derek. De sattes in i surrogatmamman. Sedan fryser man de andra. Det låter som science fiction men man kan tina och använda dem senare.

Surrogatmamman bor i Kalifornien.

– Vi pratas vid flera gånger om dagen, hon är helt fantastisk och har berättat för oss att hon älskar att vara gravid och äta och baka och att hon vill hjälpa sådana som oss. Det hela är väldigt fint. När det närmar sig att hon ska föda flyttar vi henne till Connecticut. Då blir det verkligt på ett helt annat sätt.

Är det här rätt? Är det bra? Men vi har inget val. Det här är enda sättet om vi vill vara biologiska föräldrar.

Barnens ankomst är beräknad till december men eftersom det är en tvillinggraviditet, provrörsbefruktning och äggdonation blir det troligen tidigare, någon gång i mitten av november. Hur länge surrogatmamman blir kvar efter förlossningen är inte bestämt.

– Hon har sin egen familj, så hon kommer nog inte att stanna så länge. Vi känner otrolig tacksamhet mot henne, sedan är det klart att det är pengar inblandade, hon får en kompensation förstås.

Fredrik Eklund och Derek Kaplan har betalat surrogatmamman 47.250 dollar, cirka 378.000 kronor. För det lånar hon ut sin kropp. Även om hon har burit tvillingarna är de inte hennes biologiska barn, hon kan inte behålla dem.

– Vi funderade mycket, framför allt i början, innan vi satte i gång. Är det här rätt? Är det bra? Men vi har inget val. Det här är enda sättet om vi vill vara biologiska föräldrar.

Fredrik Eklund vill det mer än något annat. Han är en lycklig, blivande pappa. Fjolårets sammanbrott är långt borta. Enligt honom själv berodde det på att hans New York-pansar hade blivit för tjockt och tillåtits tränga undan hans svenska kärna. När han lät sina båda sidor: ”den ihärdige, hårdföre, framgångsrike fastighetsmäklaren” och ”den lugne, känslosamme, lyhörde svensken” förenas blev han en mer fullödig person.

Hur lyckades han få till det på ett år? Var det för att han återupptog kontakten med familjen i Sverige? För att han började meditera tjugo minuter varje morgon? För att han har maken Derek Kaplan, hans ”supermodellängel” som ger perspektiv och som han har lovat att vi ska få träffa i morgon? Eller var det för att han köpte ett hus?

Alberto bromsar in. Sammanträdet är på 23:e våningen. En kvinna i vit klänning presiderar vid konferensbordets huvudända. Hon representerar det ena byggbolaget. Fredrik Eklund slår sig ner bredvid sin bolagspartner John Gomes vid bordets motsatta sida. För tio år sedan arbetade de båda på mäklarfirman Core. De satt rygg mot rygg vid var sitt skrivbord.

– Fredriks svämmade över av dokument som skulle gås igenom, sorteras och skrivas under. Papperen som föll till golvet brydde han sig aldrig om att plocka upp eftersom de han hade i händerna var viktigare, berättar John Gomes.

John Gomes tittade på sitt eget alltför tomma skrivbord och föreslog en deal. Några procent i provision mot att han tog hand om det som kollegan inte hann med. Fredrik Eklund tackade ja och på den vägen är det.

Numera sorterar ”The Eklund & Gomes team” under amerikanska östkustens största fastighetsmäklarföretag, Douglas Elliman. När The Wall Street Journal i somras listade USA:s samtliga fastighetsmäklare blev teamet etta i New York och trea i landet med en transaktionssumma på 721.331.559 dollar.

”Det här är ett jätteprestigeprojekt. Den ene av byggherrarna är Larry Silverstein, kanske den största legenden av alla. Han ägde marken som tvillingtornen stod på. Det är han som har byggt upp alla skyskrapor efter elfte september. Om jag lyckas med det här projektet kommer många fler byggnader att komma min väg.”
”Det här är ett jätteprestigeprojekt. Den ene av byggherrarna är Larry Silverstein, kanske den största legenden av alla. Han ägde marken som tvillingtornen stod på. Det är han som har byggt upp alla skyskrapor efter elfte september. Om jag lyckas med det här projektet kommer många fler byggnader att komma min väg.” Foto: Alexander Mahmoud

Kvinnan i vit klänning tar till orda.

– Hur många lägenheter är sålda från våning 29 och uppåt? När kommer vi till ett avslut?

Ett problem har uppstått. En klient kräver en 15 meter lång simbassäng på terrassen. För att få plats med en sådan måste takhöjden sänkas i lägenheten under och risken för läckage avskräcker. Mötesdeltagarna styrker sig med iskaffe och skjuter avgörandet på framtiden. Nästa fråga.

– Ett beslut har tagits, säger någon.

– Vem har gjort det? Det var inte jag, avbryter vita klänningen.

Hon avslutar mötet. Fredrik Eklund rättar till de oklanderliga, snövita manschetterna och reser sig.

– Det här är ett jätteprestigeprojekt. Den ene av byggherrarna är Larry Silverstein, kanske den största legenden av alla. Han ägde marken som tvillingtornen stod på. Det är han som har byggt upp alla skyskrapor efter elfte september. Om jag lyckas med det här projektet kommer många fler byggnader att komma min väg.

Alberto öppnar bildörren till baksätet. Vi rullar downtown. I Flatiron, distriktet med New Yorks berömda strykjärnshus, pekar Fredrik Eklund ut genom bilfönstret:

– Jag sålde till Jennifer Lopez i den byggnaden.

Han uppmanar oss att titta genom suvens takfönster.

– Det där jättehöga är Madison square park tower. En väldigt speciell byggnad för den blir större och större ju högre upp den går. Takvåningen kostar 48 miljoner dollar. Det är knäppa siffror.

Utsikten från lägenheten i Madison square park tower är storslagen, med Met life towers guldkrönta klocktorn och Empire state building.
Utsikten från lägenheten i Madison square park tower är storslagen, med Met life towers guldkrönta klocktorn och Empire state building. Foto: Alexander Mahmoud

Han låser upp dörren till ett av skyskrapans objekt. Fönster från golv till tak, episk 360 graders panoramavy över New York City. Det känns som att man skulle kunna sträcka ut handen och ta på Met life towers guldkrönta klocktorn. Snett bakom reser sig Empire state buildings fallos mot skyn.

Till och med badrumsväggarna är i glas. Tänk att sjunka ned i marmorkaret som verkar sväva över världens finanscentrum. Men vi hinner inte ens provsitta utan vatten, nu är det hektiskt. Fredrik Eklund har ett nytt möte i Seaport strax och en telefonkonferens i bilen på vägen dit.

Tjäna pengar har jag alltid gillat. Det är säkert ett sätt att bli sedd. Som barn var jag besatt av det.

Alberto räcker över var sin nyinhandlad smoothie med acaibär från Amazonas regnskogar, chokladsmaksatt vassleprotein och mandelmjölk. Fredrik Eklund suger i sig den gredelina drycken medan konferensdeltagarna mässar ur mobilen.

– Jag har som transparenta Excelark som rullar framför ögonen under varje samtal. Det är hela tiden en massa deals, en massa byggnader, en massa spelare som ska tillfredsställas.

”Pengar får jorden att snurra, Fredrik”, sade pappa ekonomen till sin yngste son i barndomens lägenhet i Stockholmsförorten Akalla. Sonen lyssnade och lärde.

– Tjäna pengar har jag alltid gillat. Det är säkert ett sätt att bli sedd. Som barn var jag besatt av det. Jag byggde en bankomat i mitt pojkrum. Räknade och polerade mina mynt. Mamma köpte särskilt putsmedel åt mig. Pappa kände sig väl stolt.

Vi är framme på nästa adress, Seaport. Var ska vi göra av de tomma smoothiebägarna?

– Lämna dem i bilen, han (Alberto) tar bort dem.

En gul lyftkran tornar upp sig över skyskrapan, som är under konstruktion. Hammarslag ljuder genom luften och titta, där är Brooklyn bridge.

– Huset kommer att bli tre gånger så högt som nu. 75 procent är sålt innan det ens har kommit upp.

Team Eklund & Gomes har inrättat säljcentrum i grannfastigheten för att kunderna ska få en bra känsla för vad de köper. De samlar medarbetarna för att presentera planerna på ett nytt, stort Broadway-office, ett ställe där det känns som att man arbetar hemifrån. Utan kontorsmöbler. Med drinkar kvällstid.

– Jag har en vision. Varje mäklare ska komma upp till en miljon dollar. Vi kommer inte sparka dem som inte når dit, men det ska vara vårt mål, deklarerar Fredrik Eklund.

– Låt oss kalla det Miljondollarklubben, sidekickar John Gomes.

– Vi kommer att titta på allas siffror, varslar Fredrik Eklund.

Han plockar ut det hopvikta ost- och skinkpålägget ur lunchmackan från gourmetcateringen Dean & DeLuca, stoppar det i munnen och kastar brödet.

– Jag har själv köpt en duplex, två våningar, i Seaport med utsikt över vattnet. Jag håller på att köpa en till, bakom.

Fredrik Eklund slaktar lunchmackan från Dean & DeLuca lika skoningslöst som han sluter avtal.
Fredrik Eklund slaktar lunchmackan från Dean & DeLuca lika skoningslöst som han sluter avtal. Foto: Alexander Mahmoud

Han slaktar en andra macka lika skoningslöst som han sluter avtal. Nickar mot stadssilhuetten på andra sidan perspektivfönstret:

– Den höga byggnaden i blått glas vill jag ta över.

Smörgåsmassakerns tredje offer landar i soptunnan. Dags att åka vidare. Nästa bygge, Riverpark, består av fem fastigheter i ett stort bostadsområde i Brooklyn som rullas ut de närmaste två åren. Snack om det och lite annat på en reklambyrå på Mercer street i Soho.

De gamla husen där är ritade med två entréer, sammanbundna av långa gångar. Vi promenerar på rad i den smala korridoren genom huskroppen, från ena sidan av kvarteret till den andra.

Det blir för långsamt och tråkigt för Fredrik Eklund. Han lägger svaj i stegen. Pendlar ena armen i en yvig gest från sida till sida och knäpper högt med fingrarna. Många undrar om han är lika överdriven i verkligheten som i ”Million dollar listing”. Vad anser han själv?

– Det är inte så att jag spelar en roll där, att de säger åt mig vad jag ska göra, men de klipper varje avsnitt hårt. Hade de följt mig i dag hade de bara använt just den här sekvensen. Det är fortfarande jag 100 procent men det är en upphöjd, snabb, excentrisk, galen jag.

Reklambyråns arbete är inte i Fredrik Eklunds smak. Han pressar ihop munnen. Korsar armarna framför bröstet. Skakar synbart på huvudet.

– Nej, jag tycker inte om det, säger han på amerikanska till copywritern.

Och till oss, på svenska:

– Allt börjar och slutar med hur jag känner i magen. Nu ska vi träffa några killar som vill starta ett strumpföretag med mig.

Strumpkillarna visar sig vara två tvillinglika bröder i var sin stickad tröja med mönster inspirerat av Chrysler buildings pyramidperforerade bågar. Det enda som vid en första anblick skiljer dem åt är olika färg på ärmmuddarna.

Bröderna vill använda Fredrik Eklunds varumärke i sin sockproduktion. Han förklarar att han bara är intresserad om han ges inflytande och ägande i såväl affären som sockornas utseende.

– Det måste vara någonting som sticker ut. Någonting som är jag.

Fredrik Eklund kastar in lite stötdämpande:

– Ursäkta om jag verkat alltför aggressiv när jag pratar affärer men det är sådan jag är.

New Yorks temperaturer är extrema, luftfuktigheten blir så aggressiv. Jag kan svettas sönder en kostym på en dag.

När bröderna har gått skrattar han.

– De är så söta, det är svårt att inte gilla dem när de ser ut så där.

Kontorstiden är över men Fredrik Eklunds arbetsdag fortsätter. Han ska ta pr-bilder till sitt eget rosévin High kick. Först åker han hem, slänger i sig en sallad som Alberto har räckt över samt byter kläder. Lägenhetens fönster vetter mot Hudson river.

Foto: Alexander Mahmoud

– Badkaret är i ett enda marmorstycke, det tog 15 gubbar att plocka upp det.

Garderoben är ett eget rum. Fredrik Eklund går in i den och väljer bland sina 50 återstående kostymer. Han har precis gett bort ett 20-tal till välgörenhet.

– New Yorks temperaturer är extrema, luftfuktigheten blir så aggressiv. Jag kan svettas sönder en kostym på en dag.

Han kommer ut iförd ett silkesblankt exemplar med gangster-rand, kompletterad av nyponskär fotbeklädnad, en gåva från sockbröderna, samt matchande slips. I bara strumplästen poserar han över de dubbla, gula mittstrecken på en New Yorkgata med en lika gul taxibil i bakgrunden. Förbipasserande filmar honom. En kvinna ropar ut ur ett bilfönster:

– Jag älskar dig, Fredrik!

Så är även arbetsdagen över. Den har varit ganska lugn, enligt Fredrik Eklund. Före den blackout som hans nya roman tar avstamp i hade han, enligt egen beskrivning, varit PÅ i tio år.

Han arbetade 7 dagar i veckan, ofta 18-timmarsdagar. Sammanfattade sina lärdomar i boken: ”Sälj! Konsten att sälja vad som helst till vem som helst”. ”Mitt liv var sälj, och sälj sover aldrig”, skriver han i uppföljaren ”Fredrik 2.0”.

– Jag baserade min identitet på att sälja, på de här jäkla listorna över vem som säljer mest. Om jag inte sålde var jag inte lika viktig. Jag måste bli etta i New York, bästa mäklaren, leverera hela tiden.

Plötsligt stod jag öga mot öga med den som jag hade undvikit att konfrontera under hela mitt vuxna liv; mig själv.

Blackouten var fysisk. Benen låste sig och minnet försvann. Bokens första mening:

”För ett år sedan brast allt. Plötsligt stod jag öga mot öga med den som jag hade undvikit att konfrontera under hela mitt vuxna liv; mig själv.”

– Lille svenske Fredrik som jag hoppas att jag alltid har haft i mig, men inte tänkt så mycket på, och den nya Mäklarfredrik som jag tvingats bli för att överleva, förde en kamp i min kropp, det var som ett ägg som knäcktes och rann ut.

Nästa morgon har det redan blivit en självklarhet att motståndslöst låta sig transporteras runt av privatchaufför i den exklusiva, stötdämpade, klimatkontrollerade stadsjeepen. Jag hojtar fram till förarsätet.

– Ursäkta Alberto, får jag be om ditt efternamn?

– Han heter inte Alberto, säger Fredrik Eklund.

– Va, heter han inte Alberto, varför kallar du honom då för det?

– Jag missuppfattade hans namn när vi först träffades. Egentligen heter han Albert.

– Albert Irizarry, upplyser Range Roverns chaufför.

Han kör motorvägen norrut mot lantegendomen i Connecticut som Fredrik Eklund köpte för ett år sedan, ett mindre herresäte, komplett med fyra öppna marmorspisar, näckrosdamm och saltvattenpool.

På frågan om vad huset symboliserar för honom svarar Fredrik Eklund:

– Allt. Den yttersta framgången. Nu pratar jag inte om materiell framgång. Det innefattar allt jag har saknat, för samman mina båda sidor.

”Jag kunde bli pappa i det här hemmet. Jag förtjänade att bli pappa i det här hemmet”, skriver Fredrik Eklund om huset i Connecticut som han köpte för ett år sedan.
”Jag kunde bli pappa i det här hemmet. Jag förtjänade att bli pappa i det här hemmet”, skriver Fredrik Eklund om huset i Connecticut som han köpte för ett år sedan. Foto: Alexander Mahmoud

Först i sitt residens i Connecticut kände Fredrik Eklund att han dög. Han skriver i sin bok:

”Jag kunde bli pappa i det här hemmet. Jag förtjänade att bli pappa i det här hemmet.” Han lät sig inte hejdas av att huset inte låg ute på marknaden till försäljning, han förvärvade det ändå: ”Jag kunde inte sätta min familj på spel; jag behövde det här huset.”

– Där är mycket djur. Oväntade djur. Två svalfamiljer. Fladdermöss. Jättestora kalkoner, lika stora som du. Svartbjörnar. Sköldpaddor. Som en Noaks ark. Jag ser det som ett tecken på att barnen kommer. Så fort vi blev gravida kom det fler djur. Derek säger att det är för att vi letar efter tecken. Jag tror att det är tecknen som söker oss.

Fredrik Eklund träffade sin brittiskättade före detta supermodell från Zimbabwe på den grekiska jetsetön Mykonos för sju år sedan. Derek Kaplan var bredaxlad och ännu längre än han själv, det snyggaste han hade sett.

– Jag knackade honom på axeln. Efter fem minuter tog han mig i handen och så gick vi därifrån och spenderade hela natten tillsammans på ett hotellrum.

Derek Kaplan ägde ett taxiföretag i London men flyttade snart in i Fredrik Eklunds lägenhet i New York och började arbeta som konstnär. Taxen Fritzy kände sig så hotad att han bet honom i läppen. 2,5 år senare gifte sig paret på Little palm island utanför Key west i Florida.

De hyrde hela ön och bjöd de 60 bröllopsgästerna på femstjärnigt all inclusive. Ceremonin ägde rum i havet när himlen färgades rosa. Vigselförrättaren, som var kortare än de båda brudgummarna, hade vatten nästan upp till knäna. Fredrik Eklund säger att Derek Kaplan är hans vinst i livets lotteri.

– Derek pratar lugnt och stadigt. Orden är små vägskyltar, du vet precis vart du ska gå; med Derek kan inget gå fel, medan mina ord hänger i luften och suddas ut.

Det var ingen självklarhet för Fredrik Eklund att han skulle äkta en man. Hans mormor förstod att han var homosexuell långt innan han själv gjorde det. Hon kompenserade för kommande motgångar. Älskade honom alltid en aning mer än hon hade behövt. Sade: ”Du är precis som det är meningen att du ska vara.” Ändå tog det tid innan han erkände sin läggning, både inför sig själv och andra.

– Jag kom ut väldigt sent, när jag var 21, 22. Jag hade fortfarande flickvänner då. Gayvärlden var en skamlig värld, tyckte jag. Något mörkt, inte accepterat. Det fanns inga förebilder i affärsvärlden. Det var inte ens tillåtet att gifta sig för två män eller kvinnor när jag växte upp.

Unge Fredrik Eklund levde i känslan av att det var fel på honom. Han trodde att alla skulle överge honom om de fick veta sanningen. Innan han somnade brukade han be att han skulle bli botad från ”det där”, från förbannelsen.

– Långsamt insåg jag att det var åt det här hållet jag skulle gå, gick, alltid hade gått. Då växte en sorg i mig: jag kommer att få mycket i livet men jag kommer aldrig att få en familj.

Därför blev han extra ledsen när de två första försöken att bli pappa sommaren 2014 och hösten 2015 misslyckades.

– Som att jag inte förtjänade barn, det var så det kändes när missfallen kom. Jag hade under så många år varit bestulen den här möjligheten, varit tvungen att skära bort den sidan av mig för att bli lycklig. Min bror har tre barn. Alla mina vänner har barn. Jag går in på Facebook och ser bara en massa barn.

Skärmsläckaren på din mobil är ett syskonfotografi. Vilka är pojken och flickan?

– Jag vet inte. Det är bara en bild jag plockade från nätet.

Fredrik Eklund tar sig för kavajfickan.

– Jag har glömt plånboken.

– Ska vi vända? frågar Albert ”Alberto” Irizarry.

– Nej, det behövs inte. Derek har ett par av mina American express.

Chauffören trampar på gaspedalen och skruvar upp musiken. James Brown pressar på ur högtalarna:

”Get on up
stay on the scene
get on up
like a sex machine.”

– Det är du, Fredrik. En sexmaskin, flinar Albert ”Alberto” Irizarry.

Innan Fredrik Eklund blev fastighetsmäklare var han gayporrstjärna. I romandebuten ”Bananflugornas herre” från 2005 ställer sig hans unge, erigerade Narcissus framför spegeln, ”den mest geniala av alla uppfinningar”:

”Bicepsen växte som jäst under min spända hud. Men det fanns ingen som uppskattade mig mer än jag själv. Ingen som såg mig så som jag behövde bli sedd.”

Storstadens bögvärld beskrivs i boken som en attributens värld där det enda som räknas är ungdom, utseende, stora kukar, pengar och kändisskap. Transorna vaknar upp ensamma med vass skäggstubb som krackelerar sminket. På bastuklubbarna ”dunkar HIV som oljepumparna i den rasistiska, amerikanska södern”.

I dag blir stjärnmäklare Eklund irriterad på sig själv för att han spelade in porrfilmerna eftersom alla andra verkar ha fastnat i dem medan han själv har gått vidare.

– Jag ville inte fortsätta i det spåret. Där fanns inget att hämta. Men trots allt annat som jag har åstadkommit sedan dess frågar svenska journalister om det i varje intervju. Som om inget annat betyder något. Som om det vore kärnpunkten i mitt liv, vilket det inte är.

Vi är framme. I julas tindrade huset i Connecticut som en katedral. Släkten skulle samlas och Fredrik Eklunds liv bli helt. Dvärgtaxarna Fritzy och Mini var klädda i handstickade, norska tröjor och Bing Crosby ljöd genom surroundsystemet. Hemmet var pyntat från taknocken till grunden av en professionell juldekoratör som Fredrik Eklund hade anlitat för ”en vanvettig summa pengar”.

– I den amerikanska versionen av boken står summan men min svenske förläggare sade att i Sverige kommer det att sticka för mycket i ögonen.

Hur mycket?

– 18.000 dollar. Det är ett stort hus. Och det var 39 år av ackumulerad längtan efter en sådan här jul. Jag ville att det skulle bli så fint som en Disneyfilm. I det ljuset var pengarna väl disponerade.

Denna varma sommardag har Fritzy och Mini inga stickade tröjor på. De kastar sig i bara pälsen över sin husse, som pussar båda på munnen samtidigt.

– Alla älskar pappa! jollrar han.

Han ropar efter maken:

– Hallå sexig, var är du?

I stället för Derek Kaplan dyker svärmor Barbara Kaplan upp:

– Prinsen har återvänt till slottet!

Vi kliver under en kristallkrona med prismor stora som handflator. Introduceras till Derek Kaplans pappa, syster och systerdotter. I köket står en man som gissningsvis är svågern? Fel.

– John Pacific. Jag är fastighetsförvaltaren, jag ser till att huset är perfekt. Yrket ligger i släkten. Min kusin arbetar för Dustin Hoffman, han bor på hans gods alldeles runt hörnet.

Lever Fredrik Eklund allas drömliv? Här i Connecticut kanske han skulle svara annorlunda men när vi fortfarande var i New York sade han:

– Det var en undersökning om vems liv svenska folket helst ville ha. Avicii blev etta och jag tvåa. Jag tänkte: ”Varför vill de leva mitt liv? Det är så mycket jobb. En massa kunder som skriker åt en att man inte säljer tillräckligt bra.” Men det ser bra ut på utsidan.

Nere vid näckrosdammen välver sig den röda Monetbron som Fredrik Eklund precis har adderat till trädgården. Han har ingen ro att stå och meta från den. Han tänker åka in till Washington, traktens poshigaste stad, och handla.

Albert ”Alberto” Irizarry har kört vidare till sin egen sommarstuga men i garaget står senaste modellen av Sveriges motsvarighet till Range Rovern, en XC90 Excellence, Volvos uppgraderade lyxsuv med kylskåp och champagneglas i kristall från Orrefors mellan de båda massagestolarna i baksätet.

– De gav den till mig. ”Ska jag instagramma?”, frågade jag, men jag behövde inte göra någonting. Den levererades hit för en månad sedan.

Fredrik Eklund kryssar genom matbutiken.

– Det här livet är så gulligt. Man tar bilen och åker till livsmedelsaffären och där tar man kundvagnen, det är så gulligt.

Derek Kaplan om maken: ”Fred vill sluka varje sekund av livet. När han handlar vill han köpa hela affären.” Under provianteringen i matbutiken i Washington kan Lördagsmagasinet konstatera att det stämmer precis.
Derek Kaplan om maken: ”Fred vill sluka varje sekund av livet. När han handlar vill han köpa hela affären.” Under provianteringen i matbutiken i Washington kan Lördagsmagasinet konstatera att det stämmer precis. Foto: Alexander Mahmoud

Huset är fullt av gäster att laga mat åt, precis som han älskar att ha det. Han plockar på sig flera av allt: fyra blombuketter, åtta förpackningar med färs på Black Angusnöt, sex tråg med laxfiléer, fem krukor med mynta. Kassörskan får kalla på extra personal.

– 487 dollar, välkommen tillbaka!

Hemma i huset träffar vi så äntligen Derek Kaplan. Han står i garaget och målar en dramatisk himmel, ett motiv som han ständigt återkommer till. Hurdan är Fredrik Eklund att vara gift med?

– Han är dynamisk. Jag kämpar med att göra en sak och han gör 50 samtidigt. Jag fattar inte hur han gör det. Det är som ett kraftverk i hans huvud.

Derek Kaplan ser det redan: de kommer att bli ”good dad, bad dad” när tvillingarna kommer. Han får stå för rutiner och regler medan Fredrik Eklund blir den roliga buspappan.

– Han har sådan hand med barn, de älskar honom. Det beror sanningen att säga på att han själv är ett stort barn.

Foto: Alexander Mahmoud

Om syskonbarnen samlas i sängen framför tv:n kastar sig Fredrik Eklund ner mitt ibland dem och hojtar: ”Vad ska vi se? Ska vi ha popcorn?”

– Fred vill sluka varje sekund av livet. När han handlar vill han köpa hela affären.

Fredrik Eklund själv liknar inte sin hjärna vid ett kraftverk, han jämför den med en apa som hoppar upp och ner och tjattrar hela tiden. När det var som värst bad han en meditationscoach om hjälp att öva odjuret att sitta tyst och still. Det tog emot. Fredrik Eklund kände sig fånig. Naken. Avklädd illusionen att han lyckats med sitt liv.

Meditationscoachen bor i Los Angeles men kan flyga in. Han kom hem till paret Eklund–Kaplan, tände rökelse, skalade en apelsin på ett fat och lärde ut grunderna i mental avslappning.

– Det kostar ingenting men man kan betala en symbolisk summa. Jag gav honom ganska mycket.

Läs mer:

Fredrik Eklund vill ta över dansgolven

DN gratulerar Fredrik Eklund

Röster om ”männen Eklund”.

Fredrik Eklund 
om storebror 
Sigge Eklund:

”Sigge har alltid varit den allra viktigaste människan för mig. Det var väldigt viktigt för mig att skriva den här boken och få honom att läsa den. Det är vår familjeknäpphet: vi skriver det vi känner, precis som Sigge har gjort med vår pappa.”

Affärspartnern 
John Gomes om 
Fredrik Eklund:

”Fredrik är en ’doer’, han gör konstant. Han gör det som är framför honom, och det som är framför det.”

Maken Derek Kaplan om männen i familjen Eklund:

”De skriker efter kärlek över huvudet på varandra.”

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.