Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Fabels känsliga nos ska ge svar om massmordet

01:48. Schäfern Fabel är världens första licensierade arkeologihund. Just nu hjälper han till vid Sandby borg på Öland.

Sandby borg. Schäfern Fabel är världens första licensierade arkeologihund. Hans känsliga nos klarar det som inga tekniska hjälpmedel kan – att lokalisera mänskliga skelett under marken. Just nu hjälper han till vid Sandby borg på Öland. Utgrävningen har avslöjat en mer än 1 500 år gammal massaker.

Fabel hoppar ur bilen med viftande svans. Han är ivrig och skäller glatt upphetsat medan matte Sophie Vallulv och arkeolog Nicholas Nilsson spänner fast en hållare med en gps på hans rygg.

– Att arbeta är det bästa han vet, och att jaga katter, säger Sophie Vallulv.

Fabels specialitet är att nosa sig till var det finns mänskliga ben under jorden. Han är världens första licensierade arkeologihund och i fullt arbete på Sandby borg på östra Öland. Uppgiften är att göra en förundersökning inför sommarens utgrävningar. Fabels markeringar av var det finns mänskliga skelettdelar är en av de saker som avgör vilken del av borgen som ska grävas ut.

– Vi lägger samman flera parametrar. Förutom Fabels bidrag handlar det om resultat från undersökningar med metalldetektor, markradar och tidigare grävning, säger Helena Victor, arkeolog och projektledare för Sandby borg.

Foto: Hilda ArnebackFornborgen ligger nära havet på östra Öland. De arkeologiska fynden är spektakulära och har väckt internationell uppmärksamhet. Projektet startade 2010 när gropar efter misstänkt plundring upptäcktes. Länsstyrelsen beslutade att området skulle avsökas med metalldetektorer för att lokalisera eventuella fynd och hindra plundring. Resultatet blev sensationellt; hela fem skattgömmor hittades den första sommaren. Bland fynden fanns förgyllda dräktspännen, fingerringar och hundratals pärlor. Spännena liknar andra som användes i Norden runt 400-talet, medan pärlorna kom från hela Europa.

– Många av fynden är unika. De är tecken på rikedom och täta kontakter med romarriket, södra Europa och länder kring Östersjön, säger Helena Victor.

När utgrävningarna fortsatte följande år upptäcktes ytterligare en skattgömma men, framför allt, gjordes än märkligare fynd. Överallt där de grävde hittade arkeologerna delar av mänskliga skelett. De var inte begravda utan de flesta påträffades inne i hus.

Trots att bara en bråkdel, mindre än 4 procent, av borgen är utgrävd har ben av totalt 14 individer hittats. Inga skelett har konstaterats vara kvinnliga, men några är så unga, 12–15 år, att kön inte går att avgöra ien osteologisk undersökning.

I det enda hus som är helt utgrävt fanns skelettdelar från åtta personer på olika platser. Flera med skador från våldsamma attacker.

– Det är en massaker som har skett här för över 1 500 år sedan. Det märkliga är att offren inte har begravts utan bara fått ligga kvar. Vi brukar säga att vi har ett fruset ögonblick av historien, säger Helena Victor.

Gåtan att hela borgen har lämnats orörd efter attacken, med offren liggande där de dödades och med orörda skattgömmor, väcker intresse även internationellt. Projektet kallas ibland Sveriges Pompeji på grund av likheten med fynden i den italienska staden där dödsögonblick och vardagsliv fångades i lavan.

Foto: Hilda ArnebackSophie Vallulv, arkeolog och hundförare, och Nicholas Nilsson, arkeolog, kan tack vare gps följa hunden Fabels rörelser och merkeringar över fornborgen. Foto: Hilda Arneback

Massakern skedde troligen i slutet på 400-talet, under folkvandringstiden – en orolig tid i Europa. Flyktingar och krigshärar drog runt efter att Västromerska riket hade fallit. Det guld som många ölänningar tjänat på att vara i romarnas tjänst slutade komma till ön. Projektledaren tror att ölänningar är skyldiga till dådet.

– När guldet slutar komma förändras maktbalansen. Några på ön tycker att människorna i Sandby borg har mycket guld eller är stöddiga, så de ska slås ut, säger Helena Victor och fortsätter:

– Att inte tillåta att de döda begravs var total förnedring. Vi tror att det var ölänningar eftersom ingen kom tillbaka och begravde offren.

Att inga kvinnliga skelett har påträffats är också en gåta.

– De kan ha förts bort för att våldtas och dödas, vi ser samma beteende i krigssituationer i dag, säger Victor.

I år har utgrävningarna fått extra pengar av Riksbankens jubileumsfond. I samarbete med Stockholms universitet ska bland annat analyser av dna och isotoper göras.

– Vi har som mål att undersöka skelett från 20 människor och 15 djur, säger Helena Victor.

Trots all högteknologisk utrustning som arkeologer kan ta hjälp av finns ingen apparat som har en chans mot Fabels svarta nos när det gäller att lokalisera ben från människa.

 

Nu markerar han att här finns människoben. Han kan skilja på ben från människa och olika djur, där han först började gräva har vi tidigare hittat gris.

 

Fabel springer i sicksack, till synes lite mållöst, över gräset i det sydvästra hörnet av borgen. Samarbetet med Sophie Vallulv är lågmält men intensivt, med handgester styr hon vart han ska gå. Plötsligt blir Fabel fokuserad, stoppar nosen mot marken och börjar gräva, nosar igen, men springer sedan vidare. Efter en stund upprepas beteendet en bit bort, men den här gången lägger han sig ned.

– Nu markerar han att här finns människoben, säger Sophie Vallulv och sätter en vit flagga på platsen.

– Han kan skilja på ben från människa och olika djur, där han först började gräva har vi tidigare hittat gris, säger hon.

Sophie Vallulv är själv arkeolog. Idén att träna upp en arkeologihund fick hon från Australien där försök hade gjorts.

Träningsmetoden har hon uppfunnit själv. Fabel har fått söka efter bomullsrondeller som har fått doft efter att ha legat tillsammans med fynd av människoben från Sandby borg.

– Jag ville göra ett bra och vetenskapligt korrekt jobb, det skulle inte vara ett partytrick. Resultatet blev min masteruppsats i arkeologi, säger Sophie Vallulv.

Foto: Daniel LindskogHittills har enbart mansskelett hittats. Foto: Daniel Lindskog

Fabel är tre år och blir bättre och bättre på sitt jobb. Nu tränar Sophie Vallulv upp ytterligare en hund, Urax 1,5 år. Jobbet som arkeologihund är ansträngande, arbetet sker i tjugo minutersintervaller med vila mellan. Med två hundar kan en jobba när den andra vilar.

Här på den blåsiga fornborgen vid havet blir mötet mellan hundens doftsinne och modern teknik ett helt nytt sätt att arbeta med arkeologiska utgrävningar.

Nicholas Nilsson håller i en platta som har kontakt med den gps som finns på Fabels rygg. I plattan ritas linjerna av hundens sökande upp så att det går att se exakt vilka områden som är avsökta och var fynd är markerade.

– Det nya är att all information lagras digitalt i en databas när vi är ute i fält. Vi har uppkoppling mot den hela tiden, det görs inte på många ställen, säger Nicholas Nilsson och fortsätter:

– I sommar går det att följa utgrävningen i realtid på vår hemsida.

Foto i text: Hilda Arneback

Foto:

Fakta.
  • Offren för massakern begravdes aldrig
  • Sandby borg är en av 15 fornborgar på Öland. Undersökningar som har gjorts sedan 2010 tyder på att borgens invånare fallit offer för en våldsam massaker i slutet av 400-talet.
  • Offren har inte begravts utan ligger kvar i husen. Hittills har delar av 14 individer hittats, ingen har ännu konstaterats vara kvinna.
  • Sex skattgömmor har hittats till höger innanför dörren i olika hus. Bland fynden finns förgyllda spännen, hundratals pärlor och ett romerskt mynt. På myntet är kejsar Valentianus avbildad, han regerade år 425–455.
  • Borgen har inte använts efter massakern. Tak och väggar har fallit in vilket har gjort att allt är bevarat som ett ”fruset ögonblick”.

Källa: Kalmar läns museum

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.