Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Var gränsen för diagnoser dras är inte självklart

Någonstans går en gräns mellan människor som platsar för diagnosen adhd och dem som inte gör det. Exakt var den gränsen bör dras, är ingen självklarhet.

En liten släng av hyperaktivitet, bristande impulskontroll och dålig koncentrationsförmåga är vi många som upplever att vi har. Frågan är när problemen är så omfattande att de bör klassas som en funktionsnedsättning.

Många självutnämnda experter har åsikter om den saken.

Men även professionella aktörer kan göra olika bedömningar. Sålunda fick lite drygt 1 procent av befolkningen i Finland mediciner mot adhd under ett år som undersöktes, men över 12 procent av befolkningen på Island. Och i Sverige – som i genomsnitt ligger ungefär i mitten av de nordiska länderna – varierar diagnoserna stort mellan olika landsting.

Säkerligen existerar både överdiagnostik och underdiagnostik.

Det finns kommersiella intressen, till exempel hos privatpraktiserande psykologer som gör diagnoser på löpande band, och även ideologiska intressen.

Scientologer och andra bedriver till exempel regelrätta kampanjer mot att behandla adhd med läkemedel.

Priset för deras desinformation kan bli mycket högt för de drabbade människorna, med tanke på att personer med adhd är överrepresenterade i både kriminalitet och drogmissbruk.

I ett sådant minfält är det extra viktigt att hålla sig till välgjorda vetenskapliga studier.

Hyperaktivitet, bristande impulskontroll och dålig koncentrationsförmåga kan också ställa till problem när man ska köra bil. Personer med diagnosen adhd orsakar trafikolyckor betydligt oftare än andra personer.

Då vill man ju veta om läkemedel mot adhd kan minska risken för trafikolyckor.

Dessvärre är det svårt att göra sådana studier. Om forskare bara jämför personer som får medicin med sådana som inte får medicin, uppstår felkällor. Det finns ingen garanti för att de två grupperna är precis likadana.

Resultaten visade att männen i studien kraftigt minskade sin risk för allvarliga trafikolyckor under perioder när de åt mediciner.

Att efter konstens alla regler dela upp två grupper slumpmässigt, och ge den ena medicin men inte den andra, vore i och för sig idealiskt, men fungerar inte så bra i praktiken. Det skulle krävas en alldeles för stor grupp av människor som skulle behöva följas under alldeles för lång tid.

Men för tre år sedan använde forskare på Karolinska institutet en fiffig genväg. De undersökte 17 000 unga svenskar med diagnosen adhd. Och de jämförde personerna med sig själva under perioder när de fick, respektive inte fick mediciner.

Resultaten visade att männen i studien kraftigt minskade sin risk för allvarliga trafikolyckor under perioder när de åt mediciner.

För kvinnor kunde forskarna inte se något statistiskt säkerställt resultat, antalet kvinnor i studien var för lågt.

Nu har delvis samma forskare gått vidare med uppgifter om amerikanska bilolyckor. Liksom för tre år sedan publiceras resultaten i tidskriften Jama Psychiatry, och försteförfattaren även denna gång heter Zheng Chang.

Nu handlar det om mycket större material – över två miljoner personer som enligt sina försäkringshandlingar har fått diagnosen adhd.

De jämförs med sig själva, under perioder när de åt läkemedel mot sin adhd och perioder när de inte gjorde det.

Resultaten överensstämmer med dem från Sverige, och nu syns det även för kvinnorna.

Under perioder när personerna åt medicin mot adhd var deras risk för allvarliga trafikolyckor ungefär 40 procent lägre än under perioder när de inte åt medicin.

Det innebär att ganska många trafikolyckor skulle kunna undvikas om personer med adhd finge korrekt diagnos och i lämpliga fall även mediciner.

Viktig information, med tanke på att trafikolyckor är en av de vanligaste orsakerna till död och skador, inte minst för barn och unga.

Och en faktor att ta i beaktande, för de proffs som ska navigera rätt mellan överdiagnos och underdiagnos.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.